Vad har ni i ert "ctrl + v" just nu?

http://open.spotify.com/track/6NLt8NfcHbCtltfLMVz7Se

en väldigt awesome låt osv :$$$$$$$

Helvete! Helvete Lars-Olof vad besviken jag blir!

http://www.youtube.com/watch?v=3ZW_dwd_WJY

^ </3

HAHAHAH åh älskar den

Ewald Georg von Kleist kom på den första iden, 1745
Pieter van Musschenbroek tillverkade den första, väldigt simpel kondensator

okej, vtf? Har jag något liv eller? Nej men, säkert någon anteckning från No:n

HAHAHHAHA. aww

ailiu olitoico_

Tackar.
______________________________________

Kapitel Två

Ett litet hus, normalt utifrån med ett ljus som lös ut ur vardagsrumsfönstret. Där satt två föräldrar och pratade, två föräldrar som till synes var utan barn. Men om man undersökte huset och dess mörkare hemligheter, så skulle man snart träffa en pojke. En pojke som levde, fjättrad i källaren där han lät sitt hat gentemot människan att växa, i början hade han kämpat mot sina hand- och benfängsel, men nu satt han på den smutsiga marken och stirrade ned i marken framför hans fötter.

Man kunde se hur en glöd spelade i pojkens annars tomma ögon, glöden som endast blev starkare, glöden som snart skulle väckas och bli en eld om den närdes tillräckligt länge. Just denna glöd närdes och skulle väckas av hat. Armarna hängde slappt, och de kalla stålet från hans fängsel pressades mot huden. Knäna var såriga, pojken var smutsig och naglarna såg mer ut som klor än något annat. En råtta kilade längs med hans fötter och nosade i den slitna skålen, där det för en kort stund sedan hade funnits mat Nu fanns där bara bottenskrapet kvar.

I åsynen av råttan log pojken och lät den äta av hans rester. Han visste inte varför råttan inte flydde i panik, var det för att han var mer djur än en människa? Enligt vissa trodde han att det skulle vara så, själv hade han en känsla av att han luktade död och därmed så skulle han bli nästa måltid för det lilla kräket, om den fick bestämma. Ett grymt leende spred sig över hans läppar, råttan nosade fortfarande oskyldigt vid hans matskål och med en enda snabb rörelse greppade han råttan om magen. Direkt när handen slöt sig om den, så började den kämpa och de små naglarna rispade utsidan av hans hand, snart förstod den nog att kampen var hopplös så den tystnade och blev mer avslappnad.

"Varför äter du ur min matskål?" frågade pojken råttan, med ett elakt flin som spelade på hans läppar och när råttan fick se den gula glimten i hans ögon, skrek den värre än någonsin. Det hade gått upp för den att den nu var i händerna på ett rovdjur och inte någon som bara lekte med den. Råttan skrek och skrek, tills den tystnade. Pojken hade tagit ett hårt grepp om magen och kramat om kroppen, tills det att ett otäckt krasande ljud hade uppstått. Direkt efter hade råttan blivit lealös. Han gjorde en enkel viftning med handen, för att slänga iväg det vidriga djuret innan han fortsatte att begrunda den smutsiga marken framför honom.

Om hans föräldrar kunde behandla honom som ett djur, varför skulle han då behandla ett äckligare liv bättre? Det var inte rättvist, han blev hatad för något han hade fötts till, något han inte kunde göra något åt och det var samma sak för råttan han nyss hade haft ihjäl. Varför var världen så grym? Frågade sig pojken, där han satt och nu begrundade sina såriga knän.

En liten glimt av silver glimtade till i pojkens öga, om det var en enskild tår eller illvilja kunde ingen säga. Men på marken vid hans fötter, kunde man se en enskild pöl i den annars torra jorden.
___________________________________

Var inspirerad att skriva, hoppas ni uppskattar det.

Ahmaggad, nästa gång ska jag inte göra en ctrl-v i denna tråden efter att ha skrivit ett kapitel i en fanfic. x)