Förändrad värld Lupple & Medi

"Tänk inte på det. "Viskade han och började varsamt att fästa alla mätarna på rätt ställe. "Du kommer drömma underbart." Log Rikard mot henne.

Hon rös av hans hand och rodnade lätt. "Väldigt vacker." Instämde hon och rodnade kraftigare än förut. Hon vek undan sin blick och tog sig sakta fram mot fönstret och la en hand mot det och studerade utsidan noga. "Kommer jag kunna vara ute när vi är hemma? Är det säkert där?" Frågade hon viskande och såg längtansfullt på allt där ute. På alla färger och saker.

Hon kände av stinget och såg sedan en slang i ögonvrån.
"Åh det känns kostigt." Sa hon när hon lade sig ner och Gerhard log.
"Det gör det lite. Men oroa dig inte. Vi ska ta bort det onda." Sa han innan hon föll i sömn.

Så nu sover hon. " Han såg mot ryggen.
"Så hur ska vi göra?" Sa han och tog upp en skallpell.



Han skrattade lågt.
"Du kommer få gå ut. Jag kommer vara med så ingen fara där." sa han och nickade.
"Vi bor i ett stort hus där du får var avart du vill." Han såg på sin mobil.
"Du kommer även få ha mycket mer kläder. Finare kläder."

Rikard såg på sin kollega och funderade lite. "Vi får öppna henne och ta bort det vi såg på röntgen." Sa han lugnt och förberedde henne med täckande och sterila dukar. Som bara visade det aktuella området.

Hon nickade sakta och började att känna hopp. Hopp om att allt skulle ordna sig, det skulle bli bra. "Bor ni där det finns skog? Eller blommor? Jag skulle så gärna vilja måla av något sådant." Viskade hon frågande och drog med fingrarna över fönstret i olika mönster.

Han tvättade och snart lade han första snittet. Det tog ett tag innan han fann området och såg upp.
"Men vad i hela." Han pekade på en klump som satt vid nerven.


"Vi bor nära en skog det stämmer. Vi har mycket blommor och vacker natur runt hela huset." Sa han och nickade.
"Vi kommer att visa er sen och vi hoppas att ni älskar det."

Rikard översåg det hela, hjälpte till där det behövdes. När han såg klumpen så rynkade han på pannan. "Kan du ta bort den utan att skada hennes nerv?" Frågade han.


Hon vände blicken mot honom och såg på honom med ett försiktigt leende på läpparna. "Jag skulle gärna se natur." Viskade hon lyckligt och neg lätt mot honom. "Tack för att du vill visa mig." Viskade hon.

Han såg på sin kollega och suckade.
"Osäker men jag måste ju." Han såg sedan på honom.
"Då kör vi." Han skar mödosamt bort den och fiskade upp den.
"Analys helt klart." Han lade bort den och såg sedan mot såret.
"Vill du fixa upp henne?" Frågade han.


"Det är ett rent nöje." Han klappade mot sitt knä.
"Kan d komma Aurora?" sa han och höll ut armarna.

Rikard nickade sakta. "Analys, helt klart. Vad berättar vi?" Frågade han för att sedan nicka. Nerven såg helt oskadd ut och han sydde varsamt ihop henne.

Aurora såg på honom, såg mot hans hand och armar. Hon blev nervös och osäker. Vad hade han i tanken? Men hon nickade sakta. "Självklart." Viskade hon och tog sig närmare mot honom.

Han såg på honom och skakade sedan på huvudet.
"Jag vet inte. Att vi fann felet, to bot det. Han måste vara lite extra försiktig och ge henne smärtstillande några dagar." Han såg ner på den sovande kvinnan.
"Är hon smalare?" Frågade han sedan. Nu kunde han se hennes kropp.
"Har hon gått ner i vikt?"



Theo log mjukt och smekte sedan hennes kind.
"Vi kan göra ett målarrum åt dig. Vad säger du?" Han såg mot sin bror.
"Hoppas det går bra. Vi måste börja dra oss snart."

"Vad är felet då? Att vi ska analysera det vi hittade? De kommer fråga." Sa han och svalde hårt. "Hon sa att hon inte haft aptit." Sa han lugnt.

Hon såg på honom och log svagt. "Men jag kan väl få måla utomhus också?" Viskade hon försiktigt och vägde lite från ena foten till den andra. Rafael tittade upp och såg på Theodore. "Absolut, det kan vi." Sa han lugnt och nickade sakta. "Det hoppas även jag. " Sa han allvarligt och skakade på huvudet. "Vi hinner." Sa han och tittade mot solen. De skulle behöva åka som senast efter att solen gått ned, det var ganska länge dit.

"Vi vet inte än. Men om hon inte haft aptit tror jag det hjälpte att ta bort det här. Hon skulle behöva en fet diet nu. Hon måste gå upp några kilon." Han såg på stygnen och satte på ett plåster.
"Då var vi klara. Vi ska överföraa henne till en säng så hon får vakna." Han såg sedan på klockan.
"Vi måste även visa dem hur deras gps sändare fungerar. Ifall de smiter och de är i stan."

"Det är ju klart att du ska Aurora. Vi kan sitta och måla tillsammans." Theodore gav henne ett mjukt leende.
"Gillar du ha klänningar och vackra halsband på dig? Jag vill skämma bort dig så jag får se ditt vackra leende."