Somewhere only we know - Scorbus/Drarry (SV)

OMG DELPHI CONFIRMED

så spännande

DELPHI ÄR TILLBAKA DELPHI ÄR TILLBAKA ONEJONEJ ALBUUUUS SPRIIING MORE SCORBUS DET GÅR INTW VARA EN DRÖM BARA DET MPSTE VARA SAAAANT!!!!

AAAAAAH
DELBUS IS BACK

Om det är Delphi så kommer jag gråta i all evighet

Let me get one thing confirmed:

YES

Ja ni det blev ett spännande slut där. Som jag trodde har alla gissat rätt. Det var nog ganska självklart x)
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kapitel 32.

Albus perspektiv

"Delphi?!" sa Albus och greps av panik. "Men det här är inte möjligt! Vad gör du här? Du ska ju vara i-"
"Azkaban", avslutade Delphi åt honom. "Jag vet. Jag rymde för ett halvår sen." Albus kände både rädsla och ilska på samma gång.
"Vad vill du mig?" sa han hotfullt.
"Jag har kommit för att be om ursäkt", sa hon lugnt. Albus köpte det inte.
"Be om ursäkt?! BE OM URSÄKT?! Jag förlåter dig aldrig! Du dödade Craig, torterade och mordhotade min bästa vän, du nästan dödade mig, du nästan dödade min pappa!" Delphi verkade inte förvånad över påminnelsen.
"Ingenting kan få det ogjort, eller hur?" sa hon sorgset. "Men så länge det finns ånger och förlåtelse så finns det möjlighet att gå vidare."
"Säg vad du vill. Jag förlåter dig inte", sa Albus kallt. "Att få se Scorpius lida var som om tusen knivar skar i hjärtat." Delphi satte sig skräddare bredvid stenen som Albus satt på.
"Hur är det med honom just nu?" frågade hon snällt. Albus tog ett djupt andetag.
"Jag vet inte", sa han och svalde. "Vi pratar inte längre."
"Har ni gjort slut?"
"Tyvärr så... vänta. Hur visste du att vi var ihop?"
"Jag har sett er tillsammans. Jag såg er på Tre kvastar i höstas. Och när ni lämnade Hogsmeade hand i hand innan nyår." Albus tittade på henne.
"Har du spionerat på oss?"
"Jag ville bara komma åt dig. För den här diskussionen", sa Delphi och tittade ner i marken.
"Jag litar fortfarande inte på dig. Om du är här för att döda mig så sätt igång." Delphi tittade upp på honom.
"Även om jag hade velat det, så hade jag inte kunnat. Min sjukdom har tagit på min kraft", sa hon och tittade ner igen. Albus trodde hon ljög först, men den här gången lät hon seriös.
"Vadå för sjukdom?" Delphi reste sig upp.
"Tills vi möts igen", sa hon och transförerade bort sig. Albus var rädd. Delphi hade återvänt och ville träffa honom igen. Det fanns bara en person att vända sig till; Scorpius. Han struntade i att han hade dumpat honom. Han var tvungen att berätta.

När han kom tillbaka in i slottet började han fundera på var Scorpius kunde vara. Biblioteket, tänkte han. Han gick dit för att se om han var där. Där satt han. Han satt vid ett bord och läste. Albus tog ett djupt andetag och började gå långsamt mot honom. Han ställde sig mittemot honom och la handen på bordet. Scorpius tittade upp långsamt.
"Hej", sa Albus lugnt.
"Hej", sa Scorpius och tittade ner i boken igen. Albus satte sig ner.
"Förlåt för det jag sa. Det var dumt." Scorpius svarade inte. "Jag vill verkligen att vi ska vara vänner."
"Okej", sa Scorpius med blicken kvar på boken.
"Jag menar det", sa Albus och försökte få ögonkontakt. "Jag tänker som vi var förr. Kan vi inte bara släppa det vi haft och bara acceptera att vi ska bli styvbröder?" Albus gillade inte den idén. Att se Scorpius som sin bror kändes fel. Men Scorpius verkade gå med på det han sa.
"Det kan vi väl", sa han med ett svagt leende. Över till det som precis har hänt, tänkte Albus.
"Du kommer inte tro mig om jag berättar vem jag träffade för en kvart sen", började han. Scorpius tittade på honom som om han var beredd att höra vad som helst, förutom det som var sant. "Delphi." Scorpius blev chockad. Han lutade sig fram så att ingen skulle höra honom.
"På riktigt? Sitter inte hon i Azkaban?"
"Hon rymde", förklarade Albus. "Hon säger att hon vill be om ursäkt för allt som hände förra året, och att hon vill träffa mig igen."
"Det kan vara en fälla", varnade Scorpius. "Ta det lugnt bara. Vi löser det här tillsammans." Albus skulle just öppna munnen för att svara, men blev avbruten.
"Hej Scorpius", hördes en bekant röst. Albus tittade upp och såg Bianca komma framspringande. Hon slog sig ner bredvid Scorpius och kysste honom på... munnen?! Albus ville låtsas som som att han inte såg det där.
"Just det", sa Scorpius när han mötte Albus blick. "Du kanske inte visste det. Jag och Bianca... Vi har liksom..." Han kunde inte avsluta meningen.
"Vänta nu", sa Albus upprört. "Ni två alltså?"
"Ja", sa Bianca. "Vi tänkte nu när ni två-" Albus vägrade lyssna klart på vad hon hade att säga.
"Men jag tror jag måste dra härifrån nu om ni ursäktar", sa han och reste sig upp och kutade iväg. Scorpius och Bianca. Bilden i huvudet av deras munnar mot varandra äcklade honom. Han hatade Bianca. En falsk vän var hon, som bara utnyttjade honom för att komma åt Scorpius. Vad såg Scorpius ens i henne?
I ett hörn såg han Lily och Isac tillsammans. Dom två var iallafall lyckliga. Men inte Albus. Han ville aldrig mer se Scorpius igen.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Aj då, det där var nog inte så väntat. Angående Delphi nu, jag hade tänkt slänga i en fanteori om henne med lite påhittad info. Det kommer ni få veta av längre fram ^^

NOOOOOOOOOOOOOO SCORBUS MORE BIANCA BORT DU FÅR INTE TA SCORPIUS DET ÄR ALBUS OCH INTE DIN SCORBUS FOR LIIIIIIFE!!!!!!!

Awsome