Du vet inte allt (3:e generationen)

Å! Jag vet att enligt klychékonstens alla regler ska Skalett och James typ bli kära i varandra eller något, meen... James och April är ju så söta!

Vet du när nästa kapitel kan komma johhana ?

Om du kollar så ser du att hon skrev innan förra kapitlet att hon skulle lägga ut på fredagar hädanefter, så på fredag skulle jag tro att nästa kapitel kommer

Juste tack,
Jag vaknade precis så...

Äntligen fredag! Ni är bäst, bara så att ni vet!

Har vi föresten några bra ship- namn att använda? Ge förslag också får vi se vad som jag tycker passar



________________________________________
Kapitel 18
James
- Om jag bara fick välja en enda maträtt att äta i resten av mitt liv så skulle det vara den här tårtan, säger Zach och tar ytterligare en bit av den stora tårtan som står i mitten av vårt bord.
- Jag kan inget annat än att hålla med dig, säger Vanessa och tittar på Zach med tindrande ögonen samtidigt som hon håller fram sin tallrik.
Zach ser både förvånad och förtjust ut över att ha träffat en tjej som verkar ha lika stor aptit som honom och skär gladeligen upp en stor bit till henne. April, som sitter intill mig, och jag byter en leende blick. Det går inte att ta miste på att Vanessa är förälskad i Zach. Och det syns att Zach är lika intresserade i henne. Innan middagen skulle börja drog han ut hennes stol och han har knappt pratat med någon av oss andra under hela tiden som vi har suttit vid bordet. Jag hoppas verkligen att han håller fast vid henne, jag tror att Zach kan behöva en flickvän. Och Vanessa verkar vara en bra matchning. Däremot får vi hoppas att Sophie inte tar allt för illa upp över att hennes storebror är ute med hennes bästa vän. Ett klingande ljud fyller rummet och allas uppmärksamhet vänds mot lärarbordet och professor Sinistra som står upp.
- Jag hoppas att maten smakade bra men nu är det dags för att göra det här till en riktig bal och vad är väl en riktig bal utan dans. Och för att göra det hela ännu mer högtidligt så tycker jag inte att det är mer än rätt att våra två försteprefekter får inviga dansgolvet. James Potter och Scarlett Montgomery, vill ni göra er till känna? frågar Sinistra.
Jag ger ifrån mig en suck och tittar på April.
- Det verkar som att jag inte kan lova dig första dansen, säger jag.
Hon lägger en hand på min.
- Det är helt okej. Så länge jag i alla fall får dansa med dig en gång under kvällen så är jag nöjd, säger hon.
- James, Scarlett? Vart är ni? frågar Professor Sinistra.
Jag suckar igen och ger April en puss på kinden och ställer mig sedan upp. Jag rättar till min kostym och vänder mig mot dansgolvet.
- Och då var det bara Scarlett kvar, kvittrar vår rektor.
Jag tittar mig omkring. Att hitta ett bekant ansikte i den här salen är inte det lättaste att göra just nu. Salen ligger i en tystnad och alla väntar på att Scarlett ska göra sig till känna. Tystnaden bryts utav ett skrapande ljud ifrån en stol som skjuts ut och en mörkhårig tjej ställer sig upp.
- Perfekt! Maestro, musik tack, säger vår rektor och instrumenten börjar spela en låt som sprider sig över hela salen.

Scarlett vänder sig om och jag börjar gå mot mitten. Den svarta kjolen på hennes klänning svänger mjukt och de låga klackarna på hennes skor smattrar mot golvet. Jag tycker att hon ser vacker ut. Vacker men osynlig. Som vanligt sticker hon inte ut utan smälter in. Alla kan sjävklart inte vara som April, som tycker om att klä sig som en regnbåge men efter en blick mot bordet där hon kommer gåendes ifrån så inser jag att till och med Scarletts vän sticker ut lite. I mitten av dansgolvet möts vi. Jag kan se i hennes blick att hon vill vända om men eftersom allas blickar är vända mot oss så är det lika bra att få det överstökat. Med ett djupt andetag räcker jag fram min hand. Scarlett lägger sin hand i min och den andra på min axel. För att kunna lägga min andra hand om hennes midja så måste jag ta ett steg fram och göra så att vi kommer ännu närmare varandra. Vi tar ett par stapplande steg och sedan ytterligare ett par. Utan att någon utav oss en tänker på det så dansar vi runt på golvet. Jag undrar hur länge vi måste dansa. Jag undrar hur länge vi måste vara så här nära varandra. Eftersom hon är kortare än mig så känner jag hennes andetag mot min hals och handen som jag håller i min är varm. Jag tittar mig över hennes axel och får se att en blond kille ifrån hennes bord följer oss med blicken. Jag antar att det är Bradley. Den snirkliga masken gör det svårt att avgöra och den bistra minen får honom att se väldigt…otrevlig ut.
- Jag undrar om Bradley hade någon åsikt om att du skulle dansa med mig. Jag menar, han har ju åsikter om allt annat du gör, säger eller tycker. Var han tvungen att godkänna din klänning till exempel?
- Du känner inte Bradley, fräser Scarlett.
- Och ändå vet jag mycket väl att han styr dig med en järnhand.
Scarlett verkar inte tåla sanningen, för medvetet trampar hon mig på foten med klacken. Det känns som att min tår att lossnat och jag måste bita mig hårt i tungan för att inte skrika rakt ut.
- Inte visste jag att så låga klackar kunde göra så ont, säger jag sammanbitet och pikar samtidigt längden på hennes skor.
- Alla kan vi inte klä oss i lika höga klackar som din flickvän. Alla har inte det intresset att sticka ut, fräser Scarlett.
- Men som sagt, till skillnad från vissa så låter jag i alla fall min flickvän ha egna åsikter och framförallt ett eget liv, säger jag.
Hon ger mig en ond min genom sin mask men hon säger ingenting. Men jag är för irriterad för att hålla tyst.
- Om jag ska vara ärlig så har jag nog bara sett dig tänka impulsivt en enda gång och det var den där gången då du sprang halvnaken för att rädda mig från din katt. Det är synd att du inte gör impulsiva saker oftare. Impulsivitet klär dig, säger jag.
Scarlett tittar inte på mig, precis som att hon inte vill höra på det jag säger.
- Fast det där med katten kanske var en en gångs grej. Du kanske inte kan vara impulsiv, säger jag utmanande.
De orden får Scarlett att titta på mig.
- Jag kan visst vara impulsiv.
Jag skrockar och himlar med ögonen.
- Det tror jag först när jag får se det, säger jag.

Scarlett öppnar munnen för att säga någonting men hon måste ha fått syn på någonting bakom mig för hon stänger munnen igen. Då känner jag hur någon knackar mig på ryggen. Jag vrider på huvudet och får syn på April. Hon står bakom oss med huvudet på sned och med ett leende på läpparna. Det är först då som jag inser att vi inte längre är ensamma på dansgolvet. Flera par har tillkommit, någonting som jag helt och hållet har missat.
- Gör det någonting ifall jag avbryter? frågar April.
- Gärna, säger Scarlett och släpper taget om mig och försvinner sedan iväg.
Jag lägger armarna om April och håller henne nära.
- Se, du dog i alla fall inte. Hon kanske inte är så farlig, säger hon.
Jag skrockar. Det gulligt att hon försöker se något gott i Scarlett.
- Jag överlevde eftersom du kom och räddade mig, säger jag och ger henne en puss.
April ler och tittar sig omkring. Hennes blick stannar på någonting en bit bort. Jag följer hennes blick och får se att hon tittar på Scarlett och den blonda killen från bordet, vilket innebär att det är Bradley.
- De dansar i alla fall med varandra, säger hon.
- Om du kallar det där för att dansa. Det ser mer ut som någon som är ute och luftar ett dyrbart föremål. Det här är att dansa, säger jag och snurrar runt henne innan jag böjer henne så långt bak att hon nästan ligger på golvet.
April skrattar och ler men när jag dragit upp henne igen så börjar hon igen att leta efter Scarlett och Bradley. Trots alla dansade par så lyckas hon hitta dem. Vi kan se hur Bradley pratar medan Scarlett är tvingad till att lyssna. Precis som om hon kände våra blickar, vrider Scarlett på huvudet och tittar på oss. Men det är hon och jag som får ögonkontakt och jag kan se att att hon fortfarande inte har släppt vårt samtal. Hennes blick flackar mellan mig och Bradley, som pratar trots att Scarlett uppenbarligen inte lyssnar. Det som händer härnäst händer så snabbt att jag nästan inte hänger med. Scarlett lyfter upp Bradleys mask, lägger sina händer på hans kinder och drar hans ansikte till sig. Att hon kysser honom förvånar både mig och April. Vi slutar dansa och tittar på dem. Vilket även en hel del andra par gör. Även Bradley verkar förvånad över kyssen. Hans ögon är uppspärrade och han griper tag i Scarletts händer och drar bort dem.
- Har du blivit helt från vettet? frågar han.
Bradley nästan skriker orden, vilket innebär att de hörs över musiken som slutar. Allas blickar är nu riktade mot Scarlett och Bradley. Bradley tar på sig sin mask igen och rättar till sin kostym innan han harklar sig och går därifrån. Ensam kvar står Scarlett. Ensam i strålkastarljuset från allas blickar. Hon som inte är van vid att få uppmärksamhet. Med blicken ner i golvet skyndar hon i väg och eftersom jag och April står nära utgången måste Scarlett passera oss och när hon gör det kan jag se hur det rinner en liten tår ner för kinden.
- Varför gjorde han sådär? frågar April förvånat.
Jag skakar på huvudet. Fast i själva verket så vet jag. Jag har nog aldrig mått såhär dåligt över att ha haft fel om någonting. Scarlett har inte underkastat sig Bradley, hon har bara böjt sig efter hur han är. Jag tycker fortfarande inte att han verkar vara någon bra person, framför allt inte pojkvän, men det är ju inte hennes fel.
________________________
Hoppas att ni gillar! Kommentera gärna!

Ohhh vad bra!!

Nu börjar det hända saker! Så spännande! Gillar att de inte föll pladask för varandra nu när de dansade och var fint uppklädda (även om James erkände att Scarlett såg vacker ut), utan fortsatte att bråka.

Men åh, kyssen. Och Bradleys reaktion. Oh my Rowling. Längtar så mycket till nästa kapitel till Scarletts perspektiv, så vi får höra vad som egentligen hände. Varför är Bradley en sån douchebag? Stackars Scarlett.

Och tycker om April mer nu, hon är ganska söt, haha. Och en perfekt match för James (än så länge iaf!)

Hm, ship-namn...
Scarlett/Bradley - Bradlett eller Scarley (inte för att någon kan shippa de två)
James/April - Japril
James/Scarlett - Jameslett, Jamlett, eller Scames (Okej, de blev inte så snygga, haha)
Bradley/jättebläckfisken - Jättedouchebradley, haha

Jättebra!

Hahahahahahahahahahahahahahaha hahahahaha!
Idag super kapitel! !

Superbra
Bästa kapitalet hittills