The Story

YAYYYYY!!!!!

tjoho!

Hinner tyvärr inte idag.
Men lovar imorn!

Oki....

Kapitel 3
-----------------------------------------------------------------------------
Hon slog upp ögonen och blinkade. Hur länge hade hon sovit? En timme? fem timmar? Ett dygn? Hon kollade på sitt armbandsur. 9:30. Hon hade alltså sovit i ett dygn. Hon satte sig upp och sträckte på sig. Var var hon? Vart hade hon hamnat? Hon ställde sig upp och såg sig om kring. En varm bris blåste henne i ansiktet och hon log. Hon satte händerna i fickorna och såg ut över landskapet runt omkring. Hon stod på en stor plätt glest, brunt gräs. Ett tiotal meter framför henne var ett stup som brant sluttade ner i ett hav. Medelhavet.
Runt gräsplätten ända fram till kanten reste sig en gest skog av avbarkade korkekar. Ett par mil bakom skogen reste sig höga berg med sluttane vinodlingar på sina klippor. Landskapet var väldigt vackert.
Frankrike.
Hon var i Frankrike. Någonstans vid medelhavskusten. Frågan var bara vilken del av kusten.
Hon suckade och vände sig mot branten igen. Det var bäst att leta reda på de andra och komma på vad de skulle göra härnäst.
Hon började gå mot branten.
När Alex ringt två dagar tidigare och berättat vad som hänt hade de alla fått panik.
Noah hade direkt velat åka till Sverige och kontakta huvudbasen men det var absolut igen annan som velat. Gruppen hade varit på flykt från Sydsidan i fem år nu. Att åka till den plats i det land där Alice och Lyn senast sätts på var ur korkat. Vad gruppen behövde var att åka längre bort från Sverige.
Fiona och Celine hade velat stanna i Tyskland och vänta för att se vd som hände. Men Teto och Miriam (som båda hade ganska stort inflytande) ville åka längre bort ifrån Sverige än Tyskland. Så hade det också fått bli.
Men så fort Alice lyckats föra de till en plats längre bort från Tyskland och Sverige hade hon somnat, det gjorde hon alltid när hon färdades på magiskt sätt. Beroende på hur långt bort hon reste och med hur många sov hon i olika lång tid. Ibland sov hon bara i några minuter, ibland i flera timmar och vissa fall i flera dygn. Så hade det också blivit nu.
Nu stod Miriam och såg ut över branten. Hon kunde se Celine's röda hår långt där nere. Miriam testade att ropa Celine's namn men fick ingen reaktion. Miriam suckade. Backade ett par steg och kastade sig ut över branten.
Hon föll ett tag tills hon kunde se detaljer i marken under henne. Då lät hon vinden ta tag i hennes kropp och gled mjukt ner bredvid Fiona.
"Godmorgen sömntuta! Sovit gott?" retades Noah.
"Du sov ett dygn vet du va!" fyllde Fiona i.
"Vet du vart vi är?" frågade Celine.
"Vi vet att vi är någonstans vid Frankrikes kust, antagligen La garde freinet eller Sant Tropez, men vi vet inte exakt vart" sade Teto, "Jag kan nämligen se en ö därute som jag tror är Sanctuaire pelagos, den tillhör egentligen Italien, men med skarpa ögon kan man se den från Frankrike också"
"Vi är i Frankrike, så mycket vet jag, har ni inte hittat någon by eller stad?" frågade Miriam.
"Nope, vi vågade inte gå så långt förens du hade vaknat" sade Noah.
Miriam såg på sina vänner.
"Då var det på tiden att jag vaknade då! sade Miriam glatt, "Vart ska vi gå?"

Vännerna enades om att gå rakt mot bergen i norr. Eftersom de kunde se vin odlingar där tänkte de att det måste finnas en bergs by någonstans i närheten.
Så bar de sig av.

Nu hade äventyret börjat igen.

________________________________________________________________
Kort kapitel, jag vet, men det är liksom en start.
(Jag råkade även radera allting jag skrivit en gång orkade inte skriva om allt igen, det får komma på nästa kapitel)

Jätte, jätte bra!

SÅ BRA!

Oj vad ni är snabba på att läsa!

Tack ♥ ♥ ♥

JAG ÄR EN SUPERHJÄLTE...Rina... I ATT....Läsa...?


VarsegoD!

Såååååå braaaaaaaa!!!!!!!!!! Och det där var INTE kort!!!!!!!!!!! Du har stoooooor talang!!!