Döda eller bli dödad [DOKUSÅPA]

Får önska min karaktär lycka till då

Jaaaaaa exakt! ♥.♥ xD (för båda.....)

Ooooooch Edmund och en pågenlimpa ♥
-
Jag är helt nervös för Sam och Crystal, Crystal har värsta mördarinstinkten och veeeet hur man gör (dessutom en pilbåge). Sam verkar liite badass och även om hon har en pappershatt så är hon ju med Kim som har ett badass svärd och dessutom så är dem två! O:

Okej, det finns en till som vill delta och har redan skickat mallen i uggla fast att det redan var fullt då. Känner mig jätteelak av att skicka bort folk och jag vet liksom inte. ,-, Jag klarar av att ta emot den men då blir den den absolut sista! Men är det okej för er om hon kommer på dag 2 eller blir det "fusk" för er, då någon av er redan kommer att ha dött då och den får försprång? ;p

Naaaaajj, det är inte fuusk. Det blir bara roligt med fler karaktärer! Nu tycker jag också att jag har fått bättre koll på vilka alla karaktärer är och blandar inte ihop karaktärerna som jag gjorde innan xD

Btw en karta skulle vara awesome!! Och jag tror säkert du är bra på att göra kartor och hursomhelst så är kartor inte bara till för att vara fancy. xP
Men en karta skulle varit braaa, då så skulle man fattat lite mer och fått en bild över hur det ser ut och vart alla är. c:

Spelar ingen roll för mig men när kommer nästa del?

Tycker inte det är fusk c;

Nej, det blir jättebra. Ju fler desto roligare

När kommer nästa del?

DAG 1 – EPISOD 7
(cirka 11:50 – 13:30)

Tobias
Luften är frisk och det är skönt att regnet slutat nu. Solen tittar fram och det blir snabbt väldigt varmt igen. Hela ön känns vrickad. På ett ställe av ön kan det vara ösregn och på ett annat brännande torka, men nu äntligen verkar det hålla sig till ett väder för stunden. Tobias har stått sidan om och bara tittat på när dödandet ägt rum. Han har gått från plats till plats och bara sett massa dödande, och i denna stund passerar han precis nu också ett ställe där ett slag tidigare spelats ut.
Två ligger döda intill en tidigare svart pälskappa men som nu blivit nerstänkt i blod. Den ena ligger med handen i ett grepp om pälskappan, tänkt att i ett patetiskt sätt försöka använda den som sköld, men den andra hann före för innan hon hann skydda ansiktet fick hon sitt huvud krossat av en meteor-hammare. Varken ögon eller mun är synliga där spikbollen sitter fast. Ouch… och den andra ligger framlänges nerför backen, borta från stigen neråt den branta delen, men har fått sitt fall dämpat av höggräset som står spretigt åt alla håll. I ryggen sitter en pil men att just han ska ha mördat den andra är det ingen tvekan om, då kedjan till spikbollen finns i hans hand. Någon annan måste kommit in och gjort slut på dem sen.

Shayla & Austin
När Shayla följer efter, så går de båda försiktigt ut i trädgården, där Austin fiskar upp en trädgårdssax ur buskarna. ”Ta du denna, men stoppa krukan i väskan”, säger han och de går snabbt in igen. ”När du kommer hem får du ju alltid något kul att plantera där.” Saxen är stor och bladen mycket vassa. Är det tänkt att man ska klippa av kroppsdelar med den? Usch, fy! Den hade hon inte velat bli jagad av.
”Okej”, svarar hon kort och plockar upp den. ”Du, jag tror att jag måste hämta min jacka. Jag glömde den borta vid stället där jag vaknade upp.”
”Nu? Det är en kilometer bort”, säger Austin. Tanken att röra sig mycket är ingen idé han gillar. Det attraherar andras blickar, och det är bättre att avvakta i skuggan. ”Ja, nu! Jag vill inte att någon annan får tag på den. Jag tänkte lämna den i huset för vi kan väl inte veta om värmen håller”?
”Du fick väl igång elen, va? Hursomhelst är det inte värt det. Det är inte ens säkert om vi stannar här i natt. Vi har en lång dag framför oss och det är nog inte bara vi som försöker ta skydd i den här byn.”
Shayla suckar djupt, ”okej då.”

Tobias
Samtidigt har Tobias nu nått ner i byn, där Austin och Shayla finns i ett av husen. När gräset slutar sticker trottoarer fram och husen blir bara större och större ju längre in han kommer. Han är överallt på sin vakt, ifall någon oväntat skulle dyka upp bakifrån, framifrån eller skjuta från ett fönster. Släckta neonskyltar med reklam finns överallt på husen, en mindre skola och han ser ett hotell och en busshållplats. Det här var någons hemby… äsch, de kanske förtjänade sitt öde oavsett vad som hände här. Människor är ändå så onda varelser så. Egentligen förtjänar väl alla att hamna här.
Scenen ändras och efter en knapp halvtimme är han framme vid stadsgränsen. Det är en så typisk stad/by/eller vad man nu ska kalla det, som tror att den är stor när den i själva verket luras och tar slut ganska fort men på sätt och vis är det bra, då det inte behöver komma mycket jump-scares. Precis utanför gränsen finns ett litet kafé och några campingstugor intill en stor sjö. I en annan tid var detta kanske det perfekta badstället. Det finns en brygga och till och med några kvarlämnade handdukar som måste legat där väldigt länge. Tobias bestämmer sig för att undersöka kaféet och se om han kan hitta något användbart därinne. Det står tydligt ”STÄNGT” på skylten på dörren men det har inte hindrat någon från att krossa rutan och öppna dörren från insidan, så det blir ingen vidare svårighet att gå in. Han är mest bara fundersam om den som brutit sig in är kvar där… Han höjer släggan över huvudet och lutar den hårda sidan mot axeln. Han har gått in och dörren slår igen med ett plingande bakom honom.

Dawn
”Åh nej”, tänker Dawn. Ljudet av dörren som slår igen träffar henne rakt i hjärtat. Hon skakar svårare och även i tankarna börjar hon stamma. ”Jag vill inte dö!” Hon tänker på grannbarnen. Hon tänker på sina vänner som var av de fattigas familjer, av de som var mindre värde. De där familjerna som hennes pappa inte tyckte var betydelsefulla i alla fall. Pappa? Hon är både arg och ledsen nu. ”P-pappa, är det du som gjort det här”, hon märker att hon börjat prata för sig själv. Självklart måste det vara så! Hennes pappa som var en av de högre ställda i regeringen måste ha skickat henne hit som straff! Gråten kommer i halsen. Hur kan han göra så? Hur kan man skicka sitt eget barn till döden. Vad hände med att älska sina barn ovillkorligt?
Hon sätter försiktigt pilen mot strängen. Den guppar och vill inte fästa sig men hon får till slut in den i jacket. Hon gör pilen färdig och är redo att skjuta. Chansen att träffa är 50 %, så hon hoppas på att slippa använda den. Nu ska hon se om hon kan lyckas smita ut andra hållet utan att bli märkt.
Dawn sätter försiktigt ner den ena foten utan att göra ett ljud. Dawn sätter ner sin andra fot och puttar försiktigt på dörren. Hon är ganska spinkig så det borde vara lätt att klämma sig ut innan dörren börjar gnissla för mycket.
Dawn stänger inte ens dörren efter sig utan smyger bara ljudlöst fram mot utgången. Det är en typisk saloon-dörr, en sådan utan handtag som man bara knuffar på. Hon sätter sig på huk och kikar fram underifrån.
Om man verkligen kan döma någon från utseendet ser han precis ut som en av de som utan att protestera dödar andra, nästan som av frivilligt! Stor och biffig med mycket muskler som täcker hela kroppen, han ser ut som någon att akta sig för. Hans ser farlig ut. Hans vapen är en hammare och han verkar hantera det lättare än vad hon kunnat hantera sitt.
… men hon kan inte stanna i båset för alltid! Lika bra att hon flyr nu än att han kommer till henne! Hon tar ett djupt tyst andetag. Dawn kryper försiktigt under dörren och håller sig intill väggen så gott som det går. Den andra i rummet står ryggen emot och är på väg in bakom kassan. Kanske hon vågar skjuta en pil-
Precis när Dawn ändrar sig om att skjuta pilen och sänker bågen, vänder han sig om och vrålar till. Han springer mot henne med hammaren i högsta hugg. I paniken släpper hon bågen så att den faller mot golvet och han stannar upp. ”Varför smyger du bakom på mig”?
”Jag-”, gråten kommer igen och Dawn kan inte avsluta meningen.
”Gråt inte! Ingen kan ta dig på allvar om du gråter!”
”Jag försökte bara ta mig härifrån. Jag vill bara gömma mig. Jag vill-”
”Fel svar”, säger han och ger henne en lätt örfil.
”OKEJ!” ryter hon till. ”Ja, jag försökte skjuta dig, men jag skulle inte gjort det om jag inte var så jävla rädd för att dö. Du fattar att vi är i ett dödsspel va”?
”Ja, men-”
”NU ÄR DET JAG SOM STÄLLER FRÅGORNA! Vad gör DU här, tänkte DU döda mig”, ryter Dawn och blir tomatröd i ansiktet.
”NEJ, JAG TÄNKTE INTE DÖDA DIG. JAG DÖDAR INTE OM INTE NÅGON FÖRSÖKER DÖDA MIG FÖRST!” skriker han tillbaka. ”Lugna ner dig! Ju mer vi skriker, desto större chans är det att någon hittar oss här. Jag kom hit för att leta efter saker som kan vara viktiga att ha. Det blir inte direkt ökenväder på natten, förstår du”?
”Okej”, mumlar Dawn lågt.
”Och jag vet inte ens om jag borde döda dig eller VAD jag ens borde göra. Du försökte döda mig, din skitunge!”
”Ta det lugnt!” säger Dawn nervöst, men mest ilsket. ”Det var kanske inte det bästa jag gjort men om du verkligen ska döda mig hade jag rätt i vad jag försökte göra redan från början! Men nej, jag är ingen mördare om jag inte tror att jag måste!”
”Gå nu och kom inte tillbaka, så slipper du dö. Det är ingen idé att vi står här om du bara ska hålla på och jävlas sådär. Ska vi fortsätta så kommer det bara sluta så. Låt mig bara gå tillbaka till att göra vad jag tänkte.”
”Kan jag åtminstone hjälpa till då. Jag vet inget alls om att överleva här mer. Hade jag ens skjutit den där pilen hade jag ändå inte träffat”, säger Dawn. Hon hoppas att inte bli nekad även om inte det här heller var ett bra val, men hon står inte ut med att vara ensam. "Visst."
”Jag heter Dawn”, säger hon hopplöst för att mjuka upp stämningen. ”Jag kom hit för att min pappa hatar mig…”
”Jag heter Tobias och jag är här för att jag misshandlade två tjejer”, säger han och ler.

---30 spelare kvar---

Oh, så fantastiskt bra ♥