Oblivion [SV]

Hahaha superbra!

underbart

FÖRLÅT ATT JAG INTE HAR UPPDATERAT JAG HAR HAFT DET FULLT UPP I SKOLAN OCH SKIT

jag har btw inte kollat igenom det här kapitlet så det kanske består av lite stavfel osv och det är ganska så kort (jämfört med de tidigare kapitlena) men hoppas ni tycker det är bra ändå!!!
____

Kapitel 15
När både Angelina och jag hade ätit upp gick vi ut till entréhallen igen, men ingenting allt för märkvärdigt verkade ha hänt, så jag bestämde mig för att gå upp till sjukhusflygeln för att titta till Fred och George. Ingen av tjejerna hade någon större lust att följa med – de ville inte missa i fall någon skulle lägga ner sitt namn i bägaren – så jag fick gå själv. Jag behövde dock inte gå så långt. När jag hade gått halva vägen till sjukhusflygeln hörde jag ett par bekanta röster, och snart så svängde Lee fram bakom en knut. Efter honom kom Fred och George – nu utan sina skäggväxter.
”Jag kommer faktiskt sakna skägget, jag blev väldigt fäst vid det… Willow!” George log brett när han såg mig. Snart hade även Fred och Lee fått syn på mig, och log också stort mot mig. Jag suckade bara åt dem.
”Jag vet inte vad som gör er så himla idiotiska, men det funkar i alla fall.”
”Äh, kom igen Willow, vi dog inte. Och du måste erkänna att skägg passade bra på oss.” sa Fred skämtsamt och jag slog till honom lätt på bröstet.
”Verkligen inte.” Både Fred och George började väldigt dramatiskt låtsasgråta. Jag mötte Lees blick och han skakade leende på huvudet, allt jag gjorde var att himla med ögonen åt mina två idioter till vänner.
”Ryck upp er.” sa jag till dem, men det gjorde bara att de började agera ännu mer dramatiskt. Fred la sig ner på golvet och började rulla runt. Jag stönade. ”Angelina anmälde sig till trekampen.”
”BU-HU-HU – vänta va?” Fred satte sig tvärt upp och Georges blick drogs förvånat till mig.
”Angelina? Från Gryffindor? Angelina Johnson?” frågade Lee snopet. Jag nickade.
”Hon fyllde ju sjutton förra veckan. Jag satt och åt frukost när ett jubel uppstod ute i entréhallen, och sekunder senare kom hon ut och sa att hon precis hade lagt i sitt namn.”
Alla de tre killarna tittade förstummat upp på mig, för chockade för att säga någonting mer.

Efter en stund bestämde vi oss för att gå ner till stora salen, då klockan började närma sig lunchtid. Det var inte överdrivet många i salen, vilket gjorde att vi lätt hittade platser. De tre killarna pratade och skämtade på som vanligt – men helt utan att nämna Angelina. Efter lunchen gick vi upp till sällskapsrummet. Killarna hade fortfarande inte sagt så mycket om att Angelina hade anmält sig, men de behövde inte säga någonting – jag visste att de var besvikna över att inte ha lyckats anmält sig själva, men att vad de egentligen brydde sig om nu var att Angelina skulle bli utvald så att vi i alla fall skulle få en förkämpe från Gryffindor.

När vi kom in i sällskapsrummet var den första jag fick syn på Angelina – som var omringad av flera stycken elever, både från de äldre och yngre årskurserna.
”Lugna er, jag har inte ens blivit utvald än! Jag kanske inte blir utvald alls.” skrattade hon.
”De beundrar bara ditt mod, Angelina.” Sa Fred, med den vanliga skämtsamheten i sin röst – men det fanns en ton av uppriktighet där någonstans också. Angelinas blick drogs direkt till honom.
”Jag hörde om skäggincidenten.” flinade hon, utan att bry sig om den tidigare kommentaren. Både Fred och George stönade lätt, vilket fick mig, Lee och Angelina att skratta.
Angelinas beundrare hade försvunnit till olika hörn i rummet när de märkte att Angelina hade fäst sin fulla uppmärksamhet på oss, vilket gjorde att sofforna var tomma på folk – vilket också betydde att jag kunde lägga mig vågrätt i soffan mittemot Angelina utan att sparka till någon. Jag låg dock bara i den positionen ett litet tag innan George kom och sjasade ner mina fötter från soffan så han skulle kunna få plats. Jag himlade med ögonen och la upp mina fötter i hans knä. Ingen chans att jag skulle sitta upp i en soffa en lördagseftermiddag. George gav mig en blick, men jag sket i honom och lyssnade istället på vad Angelina sa. ”Jag är väldigt besviken över att jag missade det, men eftersom ni är som ni är kommer det antagligen komma mer tillfällen.” Tvillingarna protesterade inte ens emot, utan de bara ryckte på axlarna. De visste att hon hade rätt.

Fastän vi gick till stora salen en kvart tidigare än vad vi brukade göra på vanliga middagar så var salen näst intill proppfull. Den flammande bägaren hade flyttats och stod nu framför huvudbordet, och hela salen var upplyst av hundra, om inte tusentals, levande ljus. När vi hade suttit i salen i lite mer än fem minuter kom även Durmstrangs elever i spridda grupper in i salen. Viktor och Karkaroff gick först, och tvillingarna, Lee och även Angelina sträckte på sina halsar för att få en glims av Viktor, som varken tittade åt höger eller vänster. Jag såg hur ungefär fem personer stannade upp vid Hufflepuffs bord – de hade fått syn på Gabriel. Efter några sekunder vände alla sex huvudena mot mig. Jag hann få ögonkontakt med Alwin Dreyer – en av de få av Gabriels kompisar som jag faktiskt tolererade halvt – innan jag snabbt drog bort blicken. Jag skulle mörda Gabriel.
Jag hörde hur Karkaroff skrek något, förmodligen till gruppen runt min bror, innan min fulla uppmärksamhet gick till Hermione, Harry och Ron som precis hade satt sig vid oss.
”Hoppas att blir Angelina.” sa Fred. Jag log åt hans kommentar, jag visste att det var det han ville, men nu sa han det högt för första gången på hela dagen. Angelina som satt bredvid mig var så inne i en konversation med en yngre elev om Quiddich att hon inte hade hört var Fred hade sagt.
”Det gör jag också!” svarade Hermione andlöst. ”Men det får vi snart reda på.”

Festen verkade ta mycket längre tid än vad den brukade göra, och att döma av många av de andra eleverna inne i salens ansiktsuttryck tyckte de också så. De sträckte på nacken om och om igen, skruvade sig på stolarna och vissa ställde sig upp för att se om Dumbledore hade ätit upp än.
Efter vad som hade känts som en evighet var faten åter igen skinande rena. Ljudnivån i salen höjdes kraftigt, men sänktes snabbt igen då Dumbledore ställde sig upp. På var sin sida om honom satt rektorerna från de andra två skolorna, de såg båda lika spända och förväntansfulla ut som resten av eleverna inne i salen. Ludo Bagman log och vinkade mot några elever, Mr Crouch däremot satt och tittade ointresserat runt i salen.
”Ja, nu är bägaren strax färdig att satta sitt beslut.” sa Dumbledore. ”Jag räknar med att det tar en minut till. När de utvaldas namn ropas upp, ber jag dem vänligen komma fram hit, gå längst huvudbordet och fortsätta in i gemaket intill…” han pekade på dörren bakom bordet. ”där de kommer att få de första instruktionerna.” Han drog fram sin trollstav och svängde den i en båge. Ögonblicket efter slocknade alla stearinljus i hela salen, förutom de i de utskurna pumporna som stod lite här och var. Den flammande bägaren sken starkare än någonting i salen, och alla blickar var fästa på den.
”Vilken sekund som helst nu…” viskade Lee som satt mittemot mig. Helt plötsligt blev flammorna inne i bägaren röda och gnistor flög ut ur den. Sekunden efter sköt en eldtunga upp i luften och en bränd pergamentstycke fladdrade ut ur bägaren. Alla flämtade till. Dumbledore fångade stycket och ställde sig så att lågorna från den flammande bägaren (som nu var blåvita igen).
”Durmstrangs turneringsdeltagare” läste han högt. ”blir Viktor Krum.” Jag hoppade förvånat till – inte för att jag var förvånad över att Viktor blev utvald – utan för ljudnivån som bildades i salen när alla började applådera och jubla.
”Det var ju ingen överraskning!” hörde jag Ron skrika över allt ljud samtidigt som Viktor försvann genom dörren bakom huvudbordet.
”Bravo, Viktor!” Utbrast Karkaroff så högt så att alla skulle höra honom trots alla applåder och allt jubel i salen. ”Jag visste att du hade det i dig!” Ljudnivån åkte snabbt ner igen och en än gång hade alla sin uppmärksamhet på den flammande bägaren, som ett par minuter senare sköt ut ett till pergamentstycke ur de röda lågorna.
”Beauxbatons turneringsdeltagare” sa Dumbledore lika tydligt som gången innan. ”är Fleur Delacour!”
”Det är hon!” hörde jag Fred högt viska till Lee då flickan som var så lik en vilie ställde sig upp. Hon reste sig graciöst upp och slängde bak sitt långa, silverblonda hår medan hon svepte fram mellan Ravenclaws och Hufflepuffs bord.
”Å, titta, vad besvikna de andra är.” sa Hermione. Jag vände mig om bara för att se att två av flickorna, som inte hade blivit valda, hade brustit i gråt och snyftade högt med huvudet i händerna. Jag försökte att trycka tillbaks ett skratt, men när jag hörde Freds garv så kunde jag inte hålla mig och vi satt och skrattade tills Fleur var försvunnen och det åter igen var tyst i salen.
Den flammande bägaren glödde åter igen röd, och Dumbledore fångade det tredje pergamentstycket.
”Hogwarts turneringsdeltagare är Cedric Diggory!”
”Nej!” hörde jag Ron utbrista, men hans röst försvann i alla jubel och applåder som uppstod vid bordet bredvid. Alla i Hufflepuffs elevhem hade ställt sig upp och stampade och skrek. Jag tittade på när Cedric, med ett brett leende på läpparna, styrde sina steg åt dörren bakom bordet. Bifallet för Cedric fortsatte så länge att det tog ett bra tag innan Dumbledore kunde göra sig själv hörd igen.
”Utmärkt!” ropade Dumbledore glatt när ljudet i salen äntligen hade lagt sig. ”Ja, här har vi alltså våra tre deltagare. Jag vet att jag kan lita på att ni allesammans, inklusive de återstående eleverna från Beauxbatons och Durmstrang, kommer att ge era representanter allt det stöd ni kan uppbåda. Genom att uppmuntra och heja på era deltagare bidrar ni på ett mycket vikt – ” Dumbledore avbröt sig plötsligt, och alla kunde tydligt se vad som fick honom att avbryta sig själv.
Flammorna i bägaren hade än en gång blivit röda. En eldtunga flög plötsligt upp i luften och förde med sig ännu ett pergamentstycke. Dumbledore tog tag i det och stod och stirrade på lappen en bra stund. Alla i salen stirrade på honom. Tillslut harklade han sig och läste högt:
”Harry Potter.”
____

Supermegafantastiskt!

Superduperbra

Så BRAAA!

I love it!!!!

Bäst

OKEJ jag har inte skrivit på ett tag pga olika anledningar men jag har haft ett harry potter marathon de senaste dagarna för att jag är sjuk och nu börjar jag få lite mer inspiration men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva så jag har lite frågor till er lmao sorry

1. Vilken karaktär skulle ni vilja se mer av?
2. Vad vill ni ha mer av? Kärlek, humor, drama, allmänt längre kapitel med mer beskrivningar??
3. Cedric eller George?
& jag har frågat er det här förut meen 4. Vad tror ni kommer hända medan Durmstrangseleverna är på Hogwarts?

ILY ALL TACK FÖR ATT NI LÄSER OCH STÅR UT MED MIG