Boken utan namn

HUGO FÅR INE DÖÖÖÖÖÖ!!!!!
DÅ KOMMER JAG OCKSÅ ATT GÖRA DET!!

Annars var kapitlet jättebra

Skitbra ju! (Ursäkta språket)

När kommer nästa kapitel tror du?

(jag vill inte stressa dig eller något sånt)

Braaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! De får inte dö, DE FÅR INTE!!!!!!! För då dör antagligen jag också

Hur många gånger ska jag säga det här?!

INGEN AV ER FÅR DÖ!!!! Okej det var bara andra gången men ändå

Jag ska troligtvis lägga ut ett kapitel imorgon men vi får se för jag ska på fotbollen och jag har en massa läxor och prov... Men jag tar tacksamt emot alla idéer om nästa kapitel

Tackar för alla fina kommentarer

Jaaaa!!!!

Jag ♥ nya kapitel!!


Varsågod och tack själv för alla underbara kapitel

Förlåt för ett lite försenat kapitel, hoppas att ni tycker om det Skriv gärna idéer och kommentarer. Ni är de bästa läsarna man kan ha Tack Elsa Gryffindor

Kapitel 15

Elden flammade runt oss och slet i våra hår och kläder. Plötsligt såg jag ett blått sken som trängde undan elden så att det blev en parsarge. En gammal man med vitt skägg och buskiga vita ögonbryn kom ut ur tunneln. Det var Dumbledore. Han såg orolig ut och jag fattade varför. Jag skrek och blundade men jag hade sett något som jag aldrig skulle glömma. Hugos vänstra arm stod i lågor och den andra var svart och hade svåra bränskador. Från Dumbledores trollstav kom ett vitt ljussken som träffade Hugo och elden släcktes långsamt. Hugo var vit i ansiktet och hans hud var bränd och sotig. Jag slöt ögonen och satte mig ner på knä med händrena för ansiktet.
“Han är väll… Väll inte?” Frågade jag men jag kunde inte förmå mig att säga ordet. Dumbledore såg ner på mig med sorgsen blick, mina händer darrade och jag jag lät falla mot stengolvet. Tårarna föll från mina ögon och bildade sträck i mitt sotiga ansikte, jag lät dem falla. Jag kunde inte tro att det var sant och allt var mitt fel. Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv.

Dumbledore tog med oss upp till sjukhusflygen där jag hade tillbringat många timmar den senaste tiden. Dumbledore hade fört Hugo till ett speciellt rum och tillsammans med Mrs Pomfrey försökte dem föra tillbaka Hugo till medvetandet. Jag satte mig ner på stolen och stirrade ut i luften.

Efter två timmar kom Dumbledore ut ur rummet. Jag gick med snabba steg in ovetande om vad som hade hänt, jag visste inte om jag ville veta. I sängen låg Hugo, ena armen var inlindad i ett stort bandage och den andra var kapad på mitten. Han hade ett stort sår i pannan men han levde och det var det viktigaste just nu.


Kommentera för ett nytt kapitel

Jaaaa!!!!
HUGO DOG INTE!!!

Du skriver så himla bra!!
Och dina karaktärer är helt fantastiska!
Jag älskar verkligen denna ff!!♥

Oj, spännande värre!

super bra fast lite hemsk