Mitt första Mugglisgame!

Vad jag har längtat! Jag älskar verkligen det sätt du skriver på! Det blir så spännande, dramatiskt och roligt! Och det blir SÅ KUL att läsa då! Jag längtar redan till nästa kapitel... Hoppas du har flera spännande, dramatiska och roliga ideer i ditt smarta, påhittiga lilla huvud!

PS: Älskar dina historier...

Förlåt för att jag inte skrivit på ett tag, det har varit mycket i skolan och jag har inte hunnit eller orkat. Men hoppas att någon fortfarande bevakar! Jag upptäckte precis att båda som har karaktärerna i Distrikt 1 har tagit bort sina användare, och jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Men jag tror att jag ska fortsätta skriva med deras karaktärer, även att de inte kan läsa det. Hoppas det inte blir jättekonstigt.. Men deras karaktärer kommer förmodligen inte att vinna eftersom användarna inte är kvar och kan få "äran" så att säga. Och, det kanske är lite sent att säga till, om man vill vara sponsor kan man skicka en uggla till mig! (Man kan inte vara med i Mugglisgamet och vara sponsor) Förresten tror jag att jag ska hoppa direkt till spelen efter slåttrarna, det kan bli jobbigt att skriva om alla i Huvudstaden och på tåget osv. Mycket babbel här, jag vet, men här kommer iallafall Distrikt 8!

Distrikt 8
Louise Andersson (HP_Maja)
Louise ser på sig själv i spegeln och undrar för femtioelfte gången vem hon ser där. Är det hon, eller är det mamma när hon var yngre? Alla säger alltid att hon är en mindre kopia av mamma. Louise vrider och vänder på sig, synar sin spegelbild från topp till tå. Klänningen är kort, grön och med puffärmar och hon har ett hårband med pärlor på sig. Mamma satte upp hennes blonda, lockiga hår i en fluffig hästsvans som guppar när hon går och hennes gröna ögon lyser i samma nyans som klänningen. Hon är vacker.

Louise tar ett steg bakåt och drar upp de vita knästrumporna en aning. Hon blundar och andas djupt. En lott, tänker hon bestämt, en lott kan inte förråda mig. Jag kommer inte att bli dragen.
Louise går försiktigt nerför trappan, och ut genom dörren, hand i hand med mamma. Hon håller upp klänningen an aning för att inte smutsa ner den, och klämmer hårdare om mammas hand. Hon känner sig som en femåring, och att de kommer att skratta åt henne i skolan sedan. Men hon bryr sig inte, är det en dag att vara rädd, så är det idag. Hon andas djupt och rätar på ryggen. Det kommer att gå bra.

Jacko Trickson (Jacko)
"Jacko"
Jacko vänder sig i sängen när han hör den svaga viskningen genom mörkret.
"Jacko", viskar rösten igen och Jacko hör att det är Alva, så han sätter sig upp.
"Vad är det?", viskar han tillbaka så tyst han kan.
"Jag kan inte sova", snyftar Alva, "jag är rädd."
Jacko suckar mjukt och lägger en hand på hennes fluffiga, bruna hår. Hon kryper ihop tätt intill honom, och hennes lilla, taniga 7-årskropp får lätt plats i hans armar.
"Du behöver inte vara rädd", viskar han tröstande och stryker Alva över håret.
Jacko hör hennes hjärta picka intill hans, och försöker att dölja den lätt uppgivna sucken som slipper ur honom. Det är inte precis få lotter med hans namn som ligger i glaskupolen. Inte få med namnet John eller Sara heller, trots att John bara är 14 och Sara 13. Jacko klappar Alvas tjocka hår, försöker minnas allt bra med ögonblicket. Allt normalt.

När Alva somnat om ligger Jacko vaken tills tuppen gal utanför fönstret, då han stiger upp och drar på sig den tunna, vita skjortan.
"Jacko"
Han snurrar irriterat runt, det börjar bli många som säger hans namn på en och samma gång nu. Men när han ser Johns ansikte där han sitter upp i sängen mjuknar Jackos ansiktsdrag. Det syns att John har gråtit, trots att han försöker dölja det. Han torkar sig ideligen om kinderna medan han stammar fram:
"Godmorgon"
Jacko ler svagt och lägger armarna om Johns axlar. John snyftar till och Jacko kramar hårdare.
"Det kommer att gå bra.", säger han lugnande, men han vet inte om han tror på det själv.

Slåttern
Lousie lägger en hårslinga som fallit ur hästsvansen bakom örat. Årets dragare för Distrikt 8, Alex Wernier, står på podiet och predikar om de olika sidornas strider, och om hur många som dött för den "goda saken". Louise blir mer och mer nervös. Svetten har brutit fram, och klibbar ihop hårstråna i pannan. Hon suckar och koncentrerar sig på en punkt i flickan framför hennes hår. En liten, liten fluga har satt sig där, men flickan verkar inte märka något. Louise följer flugans vandring över håret, tills den når örat och flickan halvhjärtat viftar bort den. Louise återvänder till nuet när Alex basröst dånar i mikrofonen:
"Damerna först, som man brukar säga."
Hon känner en ensam svettdroppe rinna längs näsryggen, men bryr sig inte om att torka bort den. I 14-årskategorin där hon står verkar alla lika nervösa som hon när Alex drar upp den lilla lappen ur kupolen. Och alla pustar ut en liten lättnadens suck när han läser upp namnet: 'Louise Andersson'. Alla utom Louise.

Jacko ser på den långa, smala flickan som stapplar upp på podiet bredvid Alex. Hennes blonda, lockiga hår är uppsatt, och Jacko kan se svetten som glänser i flickans panna. Men han hinner inte fästa sig vid det, för Alex sträcker sig efter en liten lapp i botten av pojkarnas glaskupol. Han vecklar upp den, och tillkännager deltagaren:
"John Trickson!"
All luft går ur Jacko när han hör Johns namn ropas upp. Han kan se Johns skräckslagna ansikte framför sig, hur han kommer att bryta ihop, och dö på arenan. Jacko kan inte låta det ske.
"Jag anmäler mig frivillig!"
Han skriker ut orden så att alla hör, och Alex ler brett.
"Välkommen upp, unge man."
Jacko hör en avlägsen röst ropa hans namn, och gråt i fjärran. Men han fortsätter gå. Det är det enda han kan göra.

Förlåt om det blev kort!

Jag älskar verkligen hur du skriver! Du tar liksom med rätt detaljer för att ge en realistisk och målande bild. Super bra jobbat

Bra skriver du!
Du skriver så detaljerat och fint.
Alla känslor är med på ett underbart sätt.
Jag läser inte, jag är där.
Jag är karaktärerna.

Och bra tolkning på min "deltagande"

Jättebra! Hoppas nästa kommer snart, men bättre välgjord en slarvig

du skriver underbart som en gud faktisskt!

BRAA! Så många detaljer, så många känslor ♥

Åh... Awsome!

AWSOME'

Superbra!!!