Who I am [SV]

GASHAGSHGAGH!!! HELT SJUKT JÄKLA BRA UNDERBART!



Kan typ inte andas. Haha. Men ja. Fantastiskt. Ville bara säga det. Så. Skriv mer snart. Tack. " "


CRYYYYIIIING

♥♥♥♥♥

Okej!
Här kommer det nya kapitlet! (Ni kan se det som en julklapp från mig.)
Läs det när ni har tid (om ni vill då såklart). Jag förstår att det inte kan vara särskilt lätt att få sig tid och läsa på julafton, hahah.

Men jag hoppas att ni ska gilla det!

God jul till er alla!
Och som vanligt: Stoor kram ♥


Kapitel 10
Ingång till en helt ny värld

Dumbledore kryssar fram över den fartfyllda gatan, samtidigt som han bekräftar att hon inte sackar efter. Lyra har gjort klart för honom att hon inte vill att han stödjer henne genom beröring. Till gubbens stora missnöje... Han ser henne nog mest som en skadad fågel. En fågel som ramlat ur boet och skadat vingen ordentligt.

Sorlet runt omkring dem är så överröstande att Lyra inte ens kommer på tanken att försöka inleda ett samtal. Det tjänar ändå ingenting till. Och Lyra vill inte skrika då hon pratar.

Då är hon hellre tyst med alla surrande frågor i sitt huvud.

Det dröjer inte länge förrän folkmassorna börjar tunnas ut. Bara enstaka människor knuffar sig förbi dem, och tillslut finns det inte längre någon som stör dem.

De är på sätt och vis ensamma. De har kommit till utkanten av tumultet.

”Den här vägen, Lyra”, säger Dumbledore och hon vänder motvilligt bort blicken från alla invånare och turister.

Han går nerför en trappa som ser ut att kunna braka sönder under hans tyngd och fram till den, utan att tveka, tråkigaste lilla byggnaden i hela London.

Lyra trippar mycket försiktigt ner efter honom. Trappstegen är stabilare än vad hennes ögon först förutspådde. Hon tänker att det måste varit flera miljoner som använt sig av den här stigen före dem.

Dumbledore tittar över båda sina axlar för att se om någon följer dem med blicken. Lyra blir inte förvånad när människorna på gatan bara tyst skrider förbi utan en blick. Ingången till den fallfärdiga och övergivna lokalen verkar för länge sedan slutat att intressera de förbigående. Det är bara någonting som finns i kulissen. Någonting oviktigt.

Men Dumbledore verkar tycka det motsatta. Han stryker koncentrerat med sina långsmala fingrar över den svartmålade nötta väggen. Som om han söker efter något speciellt.

Lyra hinner inte mer än rynka pannan förrän han utan förvarning griper tag i hennes ena arm och drar henne mot den smutsiga entrén.

Hon kniper ihop ögonen och försöker reflexmässigt att skydda sig med händerna. Hon kommer att kollidera med väggen. Det är något som är helt säkert. Och smällen kommer att förlama henne helt och hållet.

Men ingenting händer. I några laddade ögonblick står hon bara där med skräck och förväntan uppblåst i halsen. Hon märker inte ens när det hårda greppet om hennes arm lossnar.

Lyra blinkar till. Framför henne finns en stark lysande tegelvägg (eller så är det bara hennes ögon som spelar henne ett spratt) och allt annat är så mörkt att hon inte orkar fokusera blicken på det. Bakom henne är gatan av London som bortblåst.

När Lyra får syn på Dumbledore borta vid väggen går hon hetsigt mot honom.

”Du är hemsk”, säger hon. Rösten är obehagligt lugn, trots vansinnet som växer inom henne. Men sedan börjar hon skrika. ”Du berättar ingenting för mig! Jag har blivit nerpressad i ett rör, kräkts, blivit inknuffad i en vägg och... och du får mig, oss att dyka upp på ställen som ligger långt ifrån varandra.
Jag vet inte ens...! Jag vet inte ens var vi är nu! Kan du berätta det för mig? Kan du berätta någonting för mig? Jag förstår ingenting av allt det här tramset.”

Dumbledore slutar med att betrakta väggen och vänder förvånansvärt nog blicken åt Lyras håll. Hon upptäcker något som är misstänkt likt en vit träpinne prydd med färglösa stora bölder i hans knutna näve.

”Nyfikenhet är en spektakulä...”

”BERÄTTA NÅGONTING!” Hennes röst är så stark att den till och med överraskar henne själv. Hon sänker den direkt. ”Vad som helst av värde. Jag förstår ingenting av det här och...”

”Du är en häxa, Lyra”, avbryter Dumbledore.

Hon blir i några sekunder helt stum. Orden har fastnat på tungan, som i sin tur hackat sig fast i gommen. Är han verkligen så lullig i tankarna att han kan påstå något sådant? Hon blir inte ett smack klokare av hans anklagande.

”Ska det här... ska det här vara något slags skämt?” Pressar hon tillslut fram. Det är svårt att säga någonting mer när de förvirrade tankarna fyller hela hennes huvud.

Dumbledore är dock sansad.”Det är inget skämt, Lyra. Du är en häxa precis som jag. Eller nåja, jag är trollkarl om vi ska vara korrekta. Vi är precis som människorna innanför den här väggen.” Han knackar menande på tegelväggen bakom honom.

”Vadå bakom väggen?” Frågar hon oförstående. Den gamla gubben talar verkligen i nattmössan.

Dumbledore suckar lätt. ”Jag sa att det här skulle bli svårt.
Ditt sinne måste vara öppet för det otänkbara, Lyra. Annars kan jag inte hjälpa dig att smälta det som ligger framför dina fötter.
Du måste vara uppmärksam.”

”Det är jag!” Protesterar hon en smula irriterat. ”Men det är inte så himla enkelt när du inte säger vad som pågår.”

”Jag lovar att jag ska berätta allt, Lyra, inom sinom tid.”

”Jag vill veta nu.” Hon låter som en tjurig barnunge av den värsta sorten.

”Jag kan inte berätta”, säger Dumbledore. ”Jag kan bara visa dig. Självfallet är det orsaken till att du är här. Du måste tro på dina ögon hädanefter, Lyra. De spelar inga spratt med dig. Allt du ska komma att se idag är sanning.”

”Vadå? Så du ska berätta för mig vad som pågär idag”, säger Lyra ettrigt. ”Vilken chock.”

Dumbledore svarar inte. Han vänder sig istället mot väggen och höjer med en elegant rörelse träpinnen. Med försiktiga tapp låter han det mystiska verktyget vandra över teglet.

Lyra ser häpet på. Han är galen. Hon är säker den här gången. Ingen med skruvarna ordentligt fastsurrade skulle göra som Dumbledore gör nu.

Innan Lyra hinner reagera förändras allt framför henne. De nötta tegelstenarna börjar oroligt röra på sig. Försöker att hoppa ur sin murade plats i väggen.
De får henne att tänka på en liten otålig pojke som våldsamt vickar på en av sina mjölktänder i ett försök att få roten att lossna. De här rörelserna är identiska. Hopplösa, men våldsamma.

”Det här är galenskap!” Lyra stapplar fram så att hon står alldeles intill Dumbledore, som uttråkat betraktar de rektangulära stenarna, samtidigt som en liten glipa öppnas mellan det mittersta murverket. Hon ser fantiserat på då gluggen blir större och större. Teglet flyr sin väg för att blotta något där bakom.

Tillslut har alla bitar i väggen hakat sig fast på nya platser. De har bara sekunder senare sjunkit djupt ner i cementen och samlat på sig ett tunt lager damm. Ingen förbigående skulle kunna gissa att de rört på sig.

Lyra tror inte på det själv. Hon blinkar storögt mot allting framför henne. Hon såg det hända, men ändå är det så svårt att förstå. Tegelstenar flyttar inte på sig. Det är orimligt!

”Du måste lita på dina ögon”, säger Dumbledore som om han läst hennes tankar. Sedan nickar han åt det som breder ut sig framför dem.

Lyra kan bara stirra. En smal och lång kullerstensgata full med butiker med kapell i alla dess färger, människor med spetsiga hattar i grupper som ivrigt lutar sig närmare då de öppnar munnen, ugglor som uttråkat betraktar tumultet på gatan, barn som leker och håller kladdiga, smältande glassar i sina händer, familjer med inköpslistor och en enorm, gammal byggnad i slutet av gatan...

Det är så annorlunda mot det London hon såg förut. Här är folk mer...
Det är som en helt ny värld.

”Välkommen, Lyra”, säger Dumbledore bredvid henne. Hon ser i ögonvrån hur han ler. ”Till Diagongränden.”

Suuuuuuuuuuuperrrr

Lika awesome som vanligt :33

FANTASTISKT!!
Tänkte va djup och hitta på flera ord för fantastiskt, men eftersom klockan snart e halv två och jag börjar bli trött så gjorde jag inte det. Men herregud va bra det här va! Jävlar vilken talang du är, Amanda. Det här skulle kunna bli en bok! DU har skapat din egna story och din egna karaktär på ett magiskt sätt. När jag sitter och läser tänker jag som om jag själv var med i den. Du har hunnit skriva fler kapitel på kort tid och jag har äntligen fått läsa ikapp.

Kan bara säga att jag LÄNGTAR till nästa! Hur ska det gå för Lyra? (Vill hela tiden kalla henne Lusy av någon anledning, haha) Jag älskar henne redan. Gillar inte föreståndaren ett dugg.. Vet inte varför. Hatade henne redan efter andra kapitlet.

Låter det mongo om jag säger att en teddybjörn är min favorit i den här ff:n? Okej då är jag löjlig. ÄLSKAR FREDDIE.
Och i kapitel 9, när du beskriver Dumbledore så mycket...Jag bara ryyyser. Du gör det på ett sådant fantastiskt sätt att jag blir riktigt, riktigt avundsjuk.

Är det bara jag som shippar Lyra och Dumbledore? Jag menar liksom Naww :*! Dem är som gjorda för varandra.

Okej, helt awesum Amanda. Tack för världens bästa julklapp, nu vill jag bara ha mer och mer! Låt mig inte få vänta fööör länge, då bryter jag ihop. KEEP UP THE GOOOOOD WORK GIRL! Kram ♥

har varit dålig på att kommentera nu på sistone men jag har läst dina underbara kapitel och h e r r e g u d ! du är ju så himla duktig! o.o ♥

fantastiskt! helt underbart bra! perfekt julklapp även fast jag läste kapitlet idag! Såå himlaa bra!

Taaaaack snälla! ;D *Happyface*
Jag ska svara på vårt roll nu, btw. Jag hann inte igår c:

Tack du c: Det gör mig så glad att du alltid läser!
Och jag älskade det senaste på bananaphone förresten ♥


Tack Nadia! c:
Haha, du gjorde rätt och gå i lägga dig. Annars blir man bara gnällig x)
Alltså iiih! Tack! Det glädjer mig mer än vad jag kan förklara med ord att du läser. ♥ Du är ju typ en legend på mugglis, haha 8D ♥

Känner samma sak här x)
Jag hatar föreståndaren. (Vilket kanske är dumt, eftersom att hon är en av mina karaktärer.) Nejmen, jag tycker hon är fruktansvärt otäck och orättvis!

Yeyeyey Freddy! Du är inte mongo, haha. Du fick mig att skratta xD Den minsta karaktären är den mest azumiga
Är du avundsjuk på mig? :OOOO Goosh (jag vet, töntigaste ordet någonsin. Men det uppfanns för att användas.) Jag AVGUDAR dig. Bara så att du vet. Att läsa Draco Memoraid (stavade jag rätt nu) är bland det bästa jag gjort. Alla borde läsa den ;P Overkligt att du är avundsjuk på min beskrivning av dumby ._.

HAhA. jag kom på ett shipnamn för Lyra + Dumbly. Lymbledore. haha, det är jättekul att säga högt cx

Tack snälla nadia! Jag lovar att du ska få mer snart! Men först måste jag skriva på en annan fanfiction ;P
Sen du!

Åh, tack så mycket Hanna! Ibland känns det som att folk försvinner och det finns inget som gör mig gladare än när ni dyker upp igen. *Glädjedans*
Nejmen du behöver verkligen inte kommentera något speciellt. Jag blir bara glad när jag upptäcker att man läst ;P
Tack så mycket för att du gillar det! ♥ Kraam!

Tack elin! : DDDDD
Så bra att jag kunde göra dig glad c: Man kan inte få nog av julklappar, visst kan man inte? ^^
Hoppas du haft en bra jul förresten!
Kram! ♥

Det kommer mer när jag uppdaterat Viktigt Bortglömda och hunnit skriva nästa kapitel. Så ni som läser VB blir väl inte missnöjda vid det beskedet, antar jag.
Tusen tack till alla som läser det här! ♥ (Jag tackar er hela tiden, men jag vet inte vad jag ska göra annars ._.)

bäst bäst bäst! såklart att jag läser!!!

Jätte bra! Du har verkligen sjukt mycket talang
En av mugglis bästa författare, helt klart! ♥