Den flammande bägaren

Du skrev det några inlägg upp

Hm. Nej, jag skrev mer att det kommer nog komma upp ett kapitel varje vecka, men inte vilken dag Men man kanske kan tolka det som man vill. Lovisa Granger

Du skrev detta ^^

Åh, juste ja Mitt misstag, men nej. Det blir icke så om jag inte sätter fart nu

Okej, kg lämnar dig ifred.

Nu kära och tålmodiga vänner, har jag skrivit ett nytt kapitel. Från Snapes perspektiv på er önskan. Hoppas ni ska bli nöjda, det är inte lätt att tänka sig in i Snapes hjärna inte Jag måste bli bättre på legilimering kanske?♥

Några dagar senare - Snapes perspektiv

Jag gick genom korridoren som vanligt, det är en vana, jag hade ju gått här under alla mina år på Hogwarts. Jag såg inte upp från mina fötter för att kika så att ingen stod framför mig, jag var van vid att det inte skulle göra det.
Men hoppsan, nu sitter jag på golvet med pergament runtomkring mig och gnuggar mig i pannan. Jag kommer med högsta sannolikhet få en bula. Nåväl, vem hade jag krockat in i? Jag kikade upp med min vassa blick och där satt Viktor Krum med en sur min.
"Jag ville prata med dig", började han med en bulgarisk brytning "men du stannade inte när jag ställde mig framför dig"
Hoppsan, så kan det gå när jag inte tittar upp från fötterna. Jag måste återfå min talang att ha kontroll och koll på allt och alla.

"Snape, Snape. Måste jag göra det?", frågade Viktor.
Jag nickade bestämd och ställde mig utanför Gryffindors sällskapsrum. Jag sade lösenordet och Den tjocka damen var tvungen att öppna, jag var en lärare och kanske tvunget behövde gå in. Egentligen skulle Krum gå in till alla i Gryffindor.
Med spända öron lyssnade jag hur Krum hade gått in, kramat Hermione och sagt en komplimang. Jag flinade till, inte det där hånfulla skrattet jag kunde få, utan ett flin av glädje.

Jag avbröts i min fundering. Viktor satt bredvid mig och jag flinade lika mycket som jag gjort i flashbacken.
"Vad ville du då?", frågar jag och slutar flina.
"Jag kan ta det en annan gång, måste kila", säger han snabbt och springer iväg. Varför? Kommer någon han inte vill möta?
Jovisst, där kommer Hermione utan sina två vänner. Jag reser mig upp och går förbi henne. När jag iakttar henne ser jag hennes mörka hår som idag inte var trassligt, utan mer mjukt och lockigt.
"Tio poäng till Gryffindor", hasplar jag ur mig och ser menande på Hermione.
Vad hade jag sagt? Jag måste ha fått en rejäl hjärnskakning när jag och Krum krockade, tänkte jag och gick vidare utan att slänga en blick åt Hermiones håll. Men en sak visste jag. Hon stod där med öppen mun och iakttog mig chockat.

~
Inte världens längsta kapitel kanske, men för att skriva den såhär på morgonkvisten när jag ska skynda mig till skolan, så tycker jag kapitlet blev rätt bra!

Den här bilden inspirerade mig till slutet och det passade perfekt in med att Krum ville springa iväg.
Hoppas ni är nöjda! Har glömt lite hur roligt det är att skriva, men nu kommer jag förhoppningsvis lägga ut två eller tre kapitel varje vecka

Bra!^^

Super!! Snape the master of dating XD Super återigen!

Tack ♥

Haha, absolut XD

Det var så lite ♥

Haha jag har alltid misstänkt det XD