Skriva av sig-tråden

Idag hade vi skolavslutning.

Av någon anledning känner jag mig just nu så tom, och så ensam. Man har gått och pratat så länge om sommaren, hur mycket man längtar... och nu är den här. Men den känns fortfarande så långt borta.

Det kändes så konstigt idag för allting gick så snabbt. Alla fick sina betyg, och sen stack alla. Ingen brydde sig. Lärararna sa inget (hur tråkigt det än kan vara att lyssna på deras tal och lyckönskningar om sommaren så hör det ju ändå lite till). Man vill ha ett litet adjö, även fast man kommer att ses igen. Två månader är ju ganska länge att vara ifrån de man träffar varje dag.

Jag ville känna att det verkligen var sommarlov. Jag ville gå runt och säga hejdå till alla elever och lärare. Det kändes verkligen som om sammanhållningen i klassen föll samman lite. Alla försvann och ingen sa någonting.

Känner mig bara så förvirrad och ledsen.
Är det någon som känner som jag?

tomtesnodd Så kände jag mig precis förra året. Jag var dessutom osams med en (i klassen), vilket gjorde det ännu sämre. Det var urdålig sammanhållning i klassen, och som du skriver känns det liksom inte som sommarlov när man gått ifrån utan den här lyckliga känslan att man har den bästa tiden på året framför sig. Tyvärr finns det inte mycket att göra nu i efterhand ju, men ett tips (som vi gjort i vår klass på kvällarna) är att ha mysiga grillkvällar. Någon tar med sig en engångsgrill och så tar alla med sig vad de vill käka, så sitter man hela kvällen och bara pratar. Det är verkligen urmysigt!

^ Grillkvällar låter supermysigt! Det hade varit jätte kul. Dock vet jag att jag har så många i klassen som är negativa till allting. Som säger: "Palla göra det" "Jag orkar inte lägga ner min kväll på det" "Jag kanske bara kommer och säger hej, men sen sticker jag" "Fan va tråkigt" osv. Jag hatar den inställningen.
Jag ska verkligen fråga om vi kan göra något sånt med klassen. Det är ju nu man behöver sånna idéer, när sammanhållningen känns sisådär så man kan bygga upp det igen.

^ Det där känner jag definitivt igen. Vi hade fotbollstunering idag, vilket jag tycker är ganska roligt, men min klass's tjejer sa hela tiden: "kan vi inte förlora alla matcher så vi får gå hem tidigare?", "det här suger, VI suger", "alltså, det är pinsamt ifall de andra klasserna förlorar mot oss, vi är skitdåliga verkligen", osv. Alltså jag blir så jäkla förbannad på den inställningen så att jag vill gå och skita i allt. Saker går ju inte bättre/är inte roligare/går inte snabbare för att man klagar. Screw that attitude, säger jag bara, blir så trött på den, så jag förstår vad du menar.

^ Eller hur! Man förstör för alla andra och stämningen sänks till noll. De fattar inte hur mycket deras attityd påverkar resten av oss. Å, blir så irriterad! Är det så jäkla svårt att vara positiv och ha lite roligt?



Nu tycker jag att vi byter samtalsämne till något roligt istället! Chokladglass tillexempel C:

^MUMS C:

Jag vill gråta. Jag hatar det, har fobi för att gråta för när jag väl har börjat kan jag aldrig sluta. Och ingen är hemma heller, så jag kan inte gå till någon och försöka vara social. Min pojkvän är på festival långt nere i jävla Göteborg så jag kan inte kontakta honom.

Känner mig så jävla dum i huvet. Jag brukar sällan ha dåligt självförtroende, men de dagar jag har det, så är det rent åt helvete. Känns som ingen har tid för mig och som det är någon jävla konspiration emot mig. Jag vet, jag vet, jag vet, JAG VET att det bara är i huvudet på mig men jag kan inte få bort det. Har nog inte mått såhär på ett och ett halvt år. Fan.

trevor: Inte för att det hjälper din situation alls, men jag svär att jag känner igen mig i vad du skrev 100%. Helt galet. Försök (jag vet att det är svårt) att fokusera på det positiva som finns. Minsta lilla.
Hoppas du mår bättre så snart som möjligt!

Känner att du behöver ett fint Dumbledore quote just nu; Happiness can be found, even in the darkest of times, if one only remembers to turn on the light. Din pojkvän kommer snart hem, och då kan du prata med honom. Fram tills dess så gäller det nog att fortsätta tänka att det bara är i huvudet, för det KOMMER att lösa sig, jag lovar.