Dramione - A love story. [SV]

Kapitel 14:
Draco:
(ca 2 månader senare)

”Draco… jag tror inte det här är någon bra idé…” Hermione lade händerna på hans bröstkorg och tryckte bort honom från henne.
Han såg frågande på henne. ”Okej, då provar vi en annan gång. När du är redo.” sa han enkelt och tog ett kliv bakåt.
”Nej, det var inte det jag menade. Du och jag, jag tror inte att det funkar…”
Hon kunde lika gärna slagit honom mitt i ansiktet. Det kändes som om luften sögs ur honom och att magen frös till is.
”V-varför?” lyckades han få fram.
”Tja… det finns liksom en annan…”
”Weasley.” konstaterade han bara.
Hon nickade, trots att det inte hade varit en fråga.
”Adjö, Draco.” hon vände på klacken och gick ut ur städskrubben.
Draco sjönk ner på golvet och lutade balhuvudet mot väggen. Han knep ihop ögonen, men han kunde inte hejda tårarna från att rinna ut ur ögonvrån.


(ca 1 h tidigare, Hermione: )
”Du måste dumpa honom, idag. Gör det nu.”
”Men, jag vill inte såra honom!”
”Jag vet Hermione, försök göra det på ett snällt sätt. Ljug om du måste.”
Hon hade suckat.
Han hade dragit henne intill sig och kysst henne. Det var så annorlunda mot när hon kysste Draco. Hon hade intalat sig att Gryffindorarens var bättre.
Hon hade lett ett svagt leende och vänt sig om och krupit ut genom porträtthålet.
Om hon bara hade vänt sig om och fått syn på Rons äckligt självbelåtna flin hade hon kanske insett hur han hade hjärntvättat henne den senaste månaden, avbrytit sitt uppdrag och berättat allt för sin pojkvän, och löst allt på ett enklare sätt. Tyvärr så hade hon inte gjort det.

*
(nutid, Blaise: )
”Blaise…”
Blaise hoppade till när han fick syn på Draco.
”Draco, vad i helsike… vad tusan här hänt med dig?” klasskamratens ansikte var rödflammigt och ögonen var blanka. Han såg ungefär lika hemsk ut som Pansy när hon hade haft en gråtattack i sällskapsrummet. Om Blaise inte hade vetat bättre hade han trott att Draco faktiskt hade gråtit…
”Jag måste snacka med dig. Kan vi gå någonstans?”
Han kunde höra på tonfallet i kompisens röst att det var på allvar.
”Visst.” Blaise drog med sig Draco till en av de större skrubbarna i slottet.
När de slagit sig ner på varsin låda med något mystiskt innehåll spillde Draco ur sig den sista historia Blaise någonsin trodde sig komma från honom.

--------------
Vi har 4 prov innan lovet så förvänta er inget kapitel, för det kommer troligtvis inte komma på ett par veckor...
Fast man vet aldrig!

Skit. Bra. Punktish slutish ♥♥♥

Så sjukt bra!
Vet inte riktigt vad jag ska säga (har en tendens att bli stum då något är fööör bra.)
Jag gillar skarpt det senaste kapitlet. Det är lite annorlunda tidsmässigt mot de andr, and I like it
Som vanligt blir man helt fänslad och vill bara ha mer!

Lycka till med proven!

GRYMT!! c:

Riktigt riktigt bra!!

den låter bra

jättebra!

Du skriver så levande! Kan verkligen se allting framför mig c:

Ny bevakare!
JAG ÄLSKAR DENNA FF:EN!!!!!!♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

SKIT BRA!!

Men jag tycker det blir bättre om båfr Ron och Draco är "goda" och vill henne väl