You'll never treat yourself right, darlin' (SV)

Jag tycker att OzzyStar2 ska läsa denna FF

Alltså herregud - JA.
Tycker också att du har anpassat språket bra efter tiden och vem som talar.

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

YES NYTT KAPITEL Underbart, som alltid. Jag vill läsa mer!

Tack så mycket för alla era fina kommentarer! Hade tänkt citera er och svara enskilt för alla men min dator vägrar för tillfället, så till er alla som kommenterat: tack! Blir så motiverad att skriva mer när jag läser era fina ord, de peppar mig och värmer mycket ska ni veta

Nästa del lägger jag ut nån dag den här veckan! Kram på er!

JAAAAA!!!!!!

*bevakar*

20. Kvällssamtalet

”Värst vad ni har bråttom ikväll, va”, utbrast Rose, när Scorpius rusade förbi henne i värdshuset med min hand hårt klämd i sin. Med snabba steg drog han med mig upp för trappan i slutet av puben och jag fick kämpa för att inte snubbla på trappstegen. När Scorpius öppnat dörren till vårt rum föste han in mig lika hårt och bestämt som han hållit min hand hela vägen från den stunden att vi klivit ur vagnen. En irritation började växa inom mig av att bli behandlad som någon slags trasdocka.
”Vad är det?”, frågade jag honom irriterat, men även nyfiket. Scorpius släppte min hand och tog upp några pappersbitar som han slängde på sängen.
”Det där. Det är vad som är”, svarade han mig och jag gick fram och lyfte upp ett utav papperna. Det var ett målat porträtt på Lana som rörde på sig. Hon skrattade på bilden.
”Husalfen, Ronja, hon lade det här i min ficka när vi satt vid matbordet…”, började Scorpius berätta, och jag lade ifrån mig bilden på sängen och tog upp ett annat papper som var fylld utav text. Det såg ut som en förtrollning, eller förhäxning.
”Och det är inte allt. Lana såg att hon gjorde det, och hon log över det. När jag gick på toa läste jag igenom allt…”, fortsatte han och jag vände mig om mot Scorpius. Han stod rakt upp med sina axlar höjda, hans ögon var uppspärrade och han hade en rynka mellan ögonen.
”Är det här förtrollningen över Lana?”, frågade jag honom.
”Ja, och det andra är ett brev från James Gryffindor. Läs det”, sa han. Snabbt vände jag mig om mot sängen och lade ner papperet med förtrollningen och tog upp det sista papperet. Precis som Scorpius sagt var det ett brev. Jag började läsa.

”Min älskade, underbara älskade Lana.
Jag klarar mig inte utan dig. Mitt på dagen efter blodsbalen behöver du möta mig vid sjön. Vid vårt egna, underbara egna sjö. Jag behöver röra vid dig, annars går mitt hjärta sönder tusenfalt. Möt mig där.

Din älskade, James.”

Chockad satte jag mig ner på sängen med brevet i mina händer. Det kändes inte verkligt. Var det ens verkligt?
”Förstår du vad vi måste göra nu?”, sa Scorpius och satte sig ner bredvid mig i sängen. Jag vände blicken mot honom och märkte att hans fjun på hakan blivit längre sedan gårdagen.
”Vad?”
”Lana log när hon såg att jag fick det här. Hon ville att vi skulle få det här, vilket betyder att hon vet varför vi är här.”
”Men det kan hon omöjligt…”
”Varför skulle hon annars le för, Potter? Och med tanke på…” sa Scorpius och en tanke som for genom mitt huvud fick mig att räta på mig.
”Scorpius!” utbrast jag och avbröt honom.
”Vad?”
”Enligt legenden ska flera unga trollkarlar och häxor blivit lurade av Lana. Tänk om de blivit lurade hit, till den här världen Lana skickade oss? Och om den här tidens Lana vet om det, vilket jag tror hon gör, då vet hon även varför vi är här”, sa jag.
”Hur menar du nu?” frågade Scorpius mig.
”Om jag har rätt, så betyder det att Lana vet om vad som kommer hända. Hon vet att James kommer röra vid henne så hans hand brinner upp. Hon vet att det kommer få James familj, familjen Gryffindor, att förhäxa henne. Berlocken, eller halsbandet, som hon ville att vi skulle ge henne skulle stoppa förhäxningen. Men…” sa jag och tog ett djupt andetag, ”om Lana vet vad som kommer hända och det enda hon vill är att stoppa förhäxningen, kan hon helt enkelt se till så att James inte rör vid henne…”
”Och på så vis blir hon inte förhäxad och behöver inte halsbandet!” avbröt Scorpius mig och lade handen på mitt lår, för andra gången den här kvällen.
”Frågan är då, vad gör vi här om hon själv kan se till så att hon inte blir förhäxad?”
”Eller… Vad ska hon med halsbandet till, som hon bad oss ge henne?”, lade Scorpius till lågt och fundersamt med blicken fäst mot trägolvet. Hans ena hand låg fortfarande kvar på mitt lår, värmande och betryggande. Det kändes nästan naturligt att hans hand låg där, om det inte vore för det faktum att jag inte kunde koncentrera mig på något annat än att den låg där.

”Så vad gör vi nu?” frågade jag honom för att slita mig från mina tankar där Scorpius hand låg på mitt lår. Scorpius vände sin blick mot mig och jag bländades av hans ljusa ögon. De var vackra, men skrämmande kalla. Jag kände mig genast obekväm.
”Jag tycker vi letar reda på James Gryffindor imorgon. Då är det tredje dagen vi är här. Det betyder att efter imorgon så har vi två dagar kvar på oss att avgöra hur vi ska göra, innan vi måste fara hem igen”. Jag nickade, och vände blicken mot mitt lår där hans hand låg. Som om han märkt att jag kollat där, drog Scorpius bort sin hand om reste sig upp. Han gick runt sängen och lade sig raklång på sängen från den andra sidan. Jag vred på min överkropp där jag satt på sängkanten så att jag såg hans ansikte.
”Visst. Vi letar efter James imorgon”, svarade jag honom, ”Och angående din hand på mitt lår för andra gången ikväll så…”
”Sov bara, Potter”, avbröt han mig med sin blick fäst mot taket. Med en suck lade jag mig ner bredvid honom och såg upp mot taket jag med. Taket var såg likadant ut som golvet. Det var samma typ av träbrädor. Jag kunde känna värmen från Scorpius arm bredvid mig.
”Du borde sova du med”, svarade jag honom och jag kände hur han rörde på sig bredvid mig. Jag vred mitt huvud mot honom för att se efter vad han gjorde, men fann enbart att han också vridit sitt huvud mot mig.
”Och till nästa gång, Lily”, sa han med låg röst, ”så bör du tänka på att det bara är tjejer som är intresserade av en kille som räknar hur många gånger han rör vid dom”.
Jag stirrade chockat på honom och han log hånfullt mot mig. Irriterat vände jag mig om så jag låg med ryggen mot honom och drog och slet med alla mina krafter, för att få tag på filten han låg på. Precis när jag börjat fundera på om det var möjligt för mig och Scorpius att bli vänner på riktigt, öppnar han sin mun och påminner mig om vem han egentligen är. Nu hade han nått en ny nivå av idioti efter det påståendet.

BRA!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Du skriver hur bra så helst!