Dröm eller Verklighet? En ff om 1D

Superbra!!!

Is there still someone waiting for more? om vill ni ha ett till kapitel? nu har sommarlovet dragit sig in och jag har tid! om ni vill ha mer skriv: NU RYCKER DU UPP DIG OCH SKRIVER!!! and POFF it will be I new chapter!

Ja, skriv snälla, vill hömst gjärna veta vad som ska hända "NU RYCKER DU UPP DIG OCH SKRIVER!!!"

"NU RYCKER DU UPP DIG OCH SKRIVER!!!"

NU RYCKER DU UPP DIG OCH SKRIVER!!!

wow det gick fortare än vad jag räknat med! jag har storyn sparad på min skoldator och dens laddare blev stulen men jag kan låna min kompis tror jag.. Min kompis (som Hanna är baserad på) kommer idag och stannar tills onsdag men jag får säkert tid! Och om jag inte minns fel så har jag en början där! så nu ska jag ta upp skrivandet och ni kommer ha ett kapitel någon gång efter tolvslaget antagligen! ses då

Jeee du fortsätter skriva.

17
Ellens POV
De ögonen som fått mig att le och skratta genom alla stunder mötte mina och en rodnad spred sig på mina kinder. Mamma och pappa ursäktade sig och sa att de skulle fixa mat lämnade mig, Hanna och Niall, ägaren av det halvt skäggiga men perfekta ansikte. Hanna hån log och sa en kommentar som inte alls var oväntad: Det var på tiden! Jag skrattade till men slutade genast då det fick in rygg att guppa som gjorde fruktansvärt ont. Gott nytt år på dig med, sa jag med samma ironiska ton. Vi har alltid varit de som la taskiga komentarer till allt och slogs hela tiden. men bara på skoj, lite för skoj.. Vi skrattade hela tiden och hade alltid haft problem att umgås mer än en vecka på grund av träningsverk. Ett leende spreds på mina läppar och när jag tänkte på alla roliga stunder vi haft. Inte förens jag hörde stolsskrap vände jag ansiktet mot Niall. Han log lite oförstående och sa: Hi! Och log. Länge satt vi och bara titta i varandras ögon. Det var som om han såg allt genom mina gröna ögon medan jag bara såg ett lite suddigt ansikte då glasögonen blivit avtagna eller krossade i fallet. Läkare hade förklarat att det var ett mirakel att jag var i liv med så få skador och att jag vaknat inom tre dygn var helt otroligt. Skadorna som skett var; ett brutet höger ben som nu låg inlindat i blått gips, en liten blödning i ryggen vilket togs hand om direkt när helikoptern landat men ledde till att absolut stilla liggande var ett krav och slutligen en axel ur led. Jag var väldigt glad att jag var undermedveten när den blev behandlad eftersom jag nu inte kände något alls. Min ömma rygg var det som plågade min mest. Hanna, den idioten satte handen fram mitt ansikte och bröt vår underbara ögonkontakt. Mumlande på ett antal svordomar sökte jag trevande efter mina glasögon utan resultat. Huvudet börja dunka lite lätt efter så lång koncentration utan glasögon. Jag blundade och räkna till 50, min plan var att vile de en minut med efter bara 50 sek somnade jag. Åter igen blev jag tillbaka dragen till verkligheten av stolar. Det sista jag såg var hannas ljusbruna långa hår, som jag flätat så många gånger, glida genom dörren innan den stängs med ett tyst klick. Men ensam blev jag inte, två stora händer höll om min ena, sakta vred jag på huvudet och en generad niall släppte den genast. Jag små log åt honom vilket tydligen fick hans kinder bli rödare.
”So, what have you been up to, we I was gone?” frågade jag för att lätt på stämningen. Denna fråga verka ha oönskad effekt då det gjorde hans kinder rödare än tomater och blicken flyttades från mitt ansikte till fönstret. Av solen att döma var klockan tre. Men till min förvåning svarade han efter en sund.
”Um, mostly crying my eyes out and hoping you’ll be better.” detta fick mina kinder att anta samma färg som Nialls och jag ville inget annat än lätta på den pinsamma stämningen och till min lycka fick vi igång ett samtal, vi satt i flera timmar och bara pratade och skrattade, inte förens hans mobil ringde för fjärde gången avbröt han sig och svara med en glad röst. Efter ett kort samtal vände han sig mot mig och sa med ett leende att resten kommer om tre minuter. Klockan hade hunnit bli åtta och solen hade gått ner för några timmar sedan. Bara fyra timmar till 2018, tänkte jag. Jag hade bett Niall skicka ett sms till någon där hemma att ta med mina extra glasögon som låg i min väska. Huvudet hade börjat dunka igen efter det långa samtal med Niall och jag tveka på att jag skulle orka hela vägen till midnatt. Så när övriga killar + Hanna var jag nästan i sovande tillstånd, men jag lyckades ge alla en kram innan jag somna som en stock. Min sista önskan var ett gott nytt år.



Niall
skulle jag väcka henne eller inte. De andra var på väg ut, eftersom de skulle vidare till någon klubb. Klockan hade slått halv tolv och övriga plockade ihop sina saker. Jag övervägde en lång stund att följa med men det slutade med att jag satt på sängkanten och kunde inte slita blicken ifrån hennes vackra sovande ansikte. Hennes svarta fyrkantiga glasögon låg på bordet bredvid sängen. Hon små log i sömnen, inte så hennes ensamma dimple på högra kinden syntes, men det var ändå sött. Jag var nästan säker på att mina känslor för Ellen var mer än vad jag väntat mig när jag satt i fåtöljen i mullingar. Det skrämde mig lite att tänka hur fort det utvecklats men det kändes bra, mer än bra. Utan att jag tänkt på det hade Ellen öppnat sina klargröna ögon. Eftersom jag i smyg provat glasögonen viste jag att synen var ganska dålig så jag räckte henne glasögonen. Hon sprack upp i ett leende och innan jag kunde hejda mig lutade jag mig långsamt fram. Hon verkade se vad som skulle hända och hon tog initiativet att luta sig lite fram, försiktigt putte jag tillbaka henne för att inte sabotera hennes ömtåliga rygg. Det lilla mellanrum som var mellan oss försvann då jag lutade mig fram de sista centimetrarna. Våra läppar möttes och i samma sekund hörde jag vagt att klockorna ringde in det nya året och lyckligt tänkte jag att jag fått min första nyårskyss.

Så nu är det klart och jag ska försöka ta upp skrivandet igen. Det är kul att ha Hanna här (då hon fakriskt är en riktig person!) Vi diskuterade hennes rektion och kom fram till att det som står var det snällaste sättet hon skulle välkomna mig..

AWESOME kapitel♥♥!!

Jättebra! ^_^