Hur kunde hon? [SV]

ok då

Längtar till nästa del!

åhh vad bra ff!!!

ja vist är den

Snälla, meeeer! Jag dör snart!

Bra skrivet!!!

Längtar till nästa kapitel!

jag med

längtar

Kapitel 19: Älskade flicka!
Efter ungefär 3 timmar kom det ut en botare ifrån Rebeccas rum och satte sig brevid mig. Han torkade svetten ur pannan, vände sig till mig och sa:
" Rebecca.. Hade någon konstig madröm verkar det som. Vi fick inte liv i henne. Hon slutade andas ett tag men hon andas nu. Nu är det som innan. Inget händer med henne. Hon ligger bara där. "
Jag nickade och bet mig i läppen och tittade rakt ut i luften.
" Kommer hon klara sig?" Botaren tittade på mig.
" Vi hoppas det. Du borde kanske kontakta hennes mamma " Jag nickade och skrev ett brev till Dumbledore där jag förklarade vad som hade hänt och att jag ville att han skulle kontaka Rebeccas mamma.
Efter några timmar fick jag gå in till Rebecca igen.
När jag satt i hennes säng och höll hennes hand klev Professor Dumbledore och en lång kvinna in i rummet. Man såg direkt att det var Rebeccas mamma.
" Åh Rebecca.." Kvinnan rusade fram till sängen och tittade på sin dotter. Jag hoppade ur sängen och ställde mig borta vid Dumbledore. Kvinnan grät. Massor.
Efter en stund vände hon sig till mig och sa:
" Jag är Emilia Pope. Rebeccas mamma. Jag antar att du är Rebeccas pojkvän?" Jag nickade och skakade hennes hand.
" Sirius Black "
Jag tystnade och Emilia gick tillbaka till sin dotters säng.
Dumbledore tittade på mig och nickade mot dörren. Efter en sista blick på Rebecca följde jag efter honom ut.
" Vi borde låta Emilia Pope få lite egen tid med sin dotter. " Jag nickade och tittade på den stänga dörren.
Dumbledore satte sig på en stol och sa:
" Hur är det med dig då Sirius?" Jag ryckte på axlarna.
" Det är väl.. bra.. Lite ont i mina lungor.. "
Dumbledore nickade. ¨
" Det kan jag förstå. Hur mår du efter allt med Miss Pope? " Jag ryckte till och torkade snabbt en tår.
" Det är däremot inte bra.."

Orkar inte skriva mer. Mår inge bra..