Hilda Smith [SV]

Omg! Det var jättebra!!! ♥ Men nej... Nästsista kapitlet

Tack Majis!

Sista kapitlet blir kanske lite kort...

Jätte bra!!!

Kapitel 14. Slutet!

Dagarna går och blir till veckor. Hilda kommer närmare sin far och inser att han inte är den där elaka typen som alla tror. Snarare butter och sorgsen. Dionysos har inte försökt få Hilda bort från riket och dom har inte hört från varken honom eller någon annan gud. Inte ens Persefone vilket gör Hades sorgsen.

”Far?” frågar Hilda en kväll när hon och Hades går runt i Persefones trädgård.
”Ja Hilda?” svarar fadern.
”Jag skulle vilja se mig om utanför palatset” mumlar Hilda.
”Varför det?” Hades ser på sin dotter och sätter sig på en bänk.
”Jag vill lära mig att hitta där också” säger Hilda.
”Ja... Det kan du väll få göra. Du och Will kan göra det i morgon” säger guden och ler mot henne.
”Tack!” säger hon och ger honom en kram och springer sedan mot dörren som leder ut från trädgården. Hades sitter kvar på bänken. Förvånad över att hon gett honom en kram.

Samtidigt i ett läger långt borta står en flicka och ser ut över ängarna i hopp om att se en vän. En vän som varit borta i veckor. Snart är sommaren slut och hon har fortfarande inte hört av sig. Flickan suckar och går med tunga steg tillbaka till stugorna. Hennes tvillingbror gör henne sällskap.
”Fortfarande inget nytt?” frågar han. Flickan skakar på huvudet och brodern lägger en arm runt flickans axlar.

Samma natt har flickan en annorlunda dröm.

Två personer sitter i ett stort rum. En eld sprakar i den öppna spisen. En av dom två, en man, sitter i en svart tron. Den andre, en flicka, står vid tronens ena sida. Dörrarna till rummet slås upp och en kvinna kommer in. Mannen reser sig och går fram till henne.
”Persefone!” säger han och omfamnar henne. Flickan vid tronen suckar och sjunker ner på golvet där hon roat ser på när kvinnan slingrar sig ur mannens famn.
”Jag väntade dig inte för en om en vecka” säger mannen.
”Men om jag kom då skulle jag ha missat Hilda och Agnes” säger kvinnan och går fram till flickan som reser sig.
”Det är en ära att träffa dig igen, Persefone” säger flickan och niger.
”Hades, vad har du gjort med henne!” säger kvinnan men skrattar och kramar henne.
”Det är hennes mor som lärt henne det där, inte jag” säger mannen. Dörrarna öppnas än en gång och ännu en kvinna kommer in.
”Persefone!” säger hon och omfamnar gudinnan.
”Agnes!” säger hon och besvarar kramen.
”Jag ska lämna er tre ensamma” säger mannen och lämnar rummet. Flickan ser sig omkring och hennes ögon fastnar på den drömmande flickan.
”Hälsa dom på lägret att jag saknar er!” säger hon.

Drömmen tinar bort och flickan och vaknar. Om ett halvblod drömmer, vilket händer väldigt sällan, så är det en sann dröm så flickan vet att denna dröm är sann.

När kvällen kom visste hela lägret om drömmen.
När dom alla sitter och äter middag slås plötsligt dörren till det stora vita huset upp och en varelse klädd som en mumie kommer stapplande mot dom. Varelsen öppnar munnen och säger;
”Ett halvblod av älsta stam blir sexton trots liten chans och en värld i evig sömn.
Förtappat blad ska skörda hjältens själ.
Ett enda val ska avsluta hans dagar och Olympien ska bevaras eller grusas.”

Varelsen, Oraklet, slutar tala och faller till marken medan tystnaden lägger sig över lägret.

Det tog 70 år för profetissan att slå i uppfyllelse. Då låg bördan på en pojke vid namn Perseus, Percy, Jackson. Men det, kära läsare, är en helt annan historia.

Slut!

Ett nytt hem min nya ff

Oh, jättebra! Synd att den är slut Men två små frågor bara!
1. Hur kommer det sig att Persefone är sådan go' vän med en kvinna hennes make skaffat barn med? xD
2. Äe nästa FF en fortsättning med Percy?

1. Jag ville inte ha dom som ovänner eftersom Agnes då inte skulle kunna vistas i underjorden.

2. Nej, nästa ff har Grimm som tema.

Awesome!!!