PRS AlexZz och Cindy :D

Stephanie gick ett steg till, när hon hörde en pinne brytas.
"Ha..hallå?" sa hon ganska högt. "någon där?" Precis efter hon sagt det ramlade en gammal man fram från buskarna. Hon skrek till och sprang direkt till Nathan igen.

Nathan rycker till när han betraktar mannen ingående och försöker hitta något han känner igen hos denne. Men han liknar inte någon han känner - kanske en av de äldre.
"Jag har ingen aning om vem det där är." Säger Nathan och sänker sin gard en aning. Den här gången är han mer förberedd att springa än att slåss.

Stephanie gick långsamt bakåt när den gamla mannen satte sig upp.

"Vet du vem det är?" Väser Nathan frågande till Stephanie utan att släppa den gamle med blicken.

"Ne... Nej... Ingen aning." stammade hon sakta fram. "tror du att han är från någon av våran nationer?"

"Jag vet inte." Säger Nathan och skakar på huvudet.
"Jag är inte besatt av någon ond ande, flickunge, inte behöver man skrika!" Säger den gamle och synar Stephanie.

Stephanie hoppade till och tittade på mannen. Han hade ganska långt, grått, smutsigt hår. Hon granskade hans kläder. De var slitna och på jackan fanns det ett märke som visade att han var medlem i vindnationen.
"Nathan, titta på hans jacka. Vindnationen har varit utrotad i åratal."

"Vaa? Vi är inte utrotade!" Säger mannen bestämt och får sedan en skyldig uppsyn som om han inte velat säga det.
"Vad menar du?" Frågar Nathan genast. Vind var upphovet till freden förut. Om de fortfarande fanns skulle det finnas en chans att få tillbaka freden. Eftersom kriget - iallafall från vattenfolkets sida - handlar om att eldnationen utplånat deras vänner i vindnationen.

Stephanie väntade på svaret som de aldrig fick.
"Han frågade dig en fråga." Sa hon bestämt och stirrade mot mannen.

"Inget, jag är bara en tokstolle som fann jackan i nån grotta häromkring, var är jag någonstans?" Säger mannen bortförklarande, drömmande och helt enkelt idiotiskt dåligt spelat.