Dem tre speciella barnen (privat rollspel )

Jag skrattar då regnet faller i mitt ansikte. "men vad skulle du vilja ha för superkraft? Det skulle vara coolt att kunna lyfta tunga saker eller att ja du vet att springa fort" skrattar jag glatt.

Jag går ifrån de båda. Jag struntar i alla de blixtar som regnar ner samtidigt som regnet. Jag skulle dit. När jag börjar skymta kyrkan i dimman så springer jag. Efter en stunds letande hittar jag honom.
"Hej.." säger jag tyst medan jag lägger över blommorna. Efter ett tag drar jag mig tillbaka till de två jobbiga tjejerna eftersom blixtarna blir allt tätare.
"Så att jag inte får någon blixt i huvudet kommer jag leta rätt på den där lokalen, men bara med några regler; Slå, fäll eller kläng inte på mig. Då kommer jag att slå er. Om jag ska göra det här vill jag inte att ni lägger er i. Bara kom!"

Jag rycker på axlarna och går mot honom med Idun i hälarna.
"Inga problem" säger jag.

Jag nyser en gång, och sedan en till.
"Och" säger jag och torkar mig under näsan. "Hunden måste bort"

"Varför då?" frågar jag med samma ton som förut.

"För att jag börjar nysa, frysa och den är allmänt dum och taskig. Jag menar... Titta på den!" jag ler mot hundens valpögonl.

Jag bara tittar på honom.
"Jag tänker inte lämna henne" säger jag, något mindre lugnare.
"Jag tror du är medveten om att folk brukar bry sig om dem de älskar. Och jag älskar Idun, det finns inte en chans i världen att jag lämnar henne. Jag bryr mig om henne" jag tar ett djupt andetag. Sväljer gråten.
"Hon är den enda i världen som inte skulle svika mig"

Jag ser på honom där han går. Jaha så var det. Men när han kommer tillbaka och får dem där reglerna skakar jag bara missnöjt på huvudet. "du om du inte förstått det så är vi nu ett team" fnissar jag och ler mot honom. "och jag håller med, hunden ska absolut INTE bort, du skulle säkert inte göra något sådant mot ditt djur om du haft något" säger jag allvarligt åt honom och fissandet var borta.

Jag tittar bort. "Jag har typ ett, en katt. Den kommer alltid till mig och stryker sig och tigger..." Jag börjar gå den vägen tjejen i informationen förut sa. När jag ser lokalen ler jag. "Jag tror vi hittat rätt"

Jag ser missnöjt på honom, och rycker lsöt på axlarna. "killar" muttrar jag då jag följer efter honom.