Just a hollow sound [SV]

MEN VARFÖR SLUTAR DU NÄR DET ÄR SOM MEST SPÄNNANDE!!!??? Men det var ett Ravenclawsome kapitel

shit vad spännande kan knappt vänta till nästa kapitel

MEN GOSSH! Gud, vad spännande! O.o ♥

Jättebra

Can't wait for more. ♥

Aw, love you guys! ♥ Tack för alla fina kommentarer!
***

Kapitel 3.5

Mannens ögon rullade bakåt i huvudet på honom och han föll raklång baklänges. Taget runt Zach släppte i samma stund som kulan borrats in i piratens kropp och pojken försökte hoppa bakåt för att inte landa på liket. Han landade på dess smalben. Fötterna vek sig åt sidan och han slog i golvet med en stöt genom armbågen. Han knep ihop ögonen i en halv sekund för att uthärda smärtan i armen och vristerna, men slängde sedan en snabb blick bort mot den som hållit fast honom. Det blödde från sidan av bröstet och lite vinröd vätska sipprade fram ur mannens mun. Synen gjorde Zach illamående och det kändes som om han skulle kräkas, men när han lutade sig fram för att lugna sig grep någon ny tag i honom. Den här gången var det Chris, och han lyfte upp Zach samtidigt som han drog iväg med honom.

När Zach återfick kontrollen över sig själv fann han sig sitta bakom byrån med Chris vid sin sida. Denne hade också tappat huvan - som han inte brydde sig om att ta på sig igen - men näsduken satt kvar. Han satt på huk medan Zach höll sig på knä. Zach ville ta reda på vad som pågick, hur ställningen stod, och tittade därför upp bakom möbeln. Chris tog genast tag om hans axel och tryckte ner honom igen innan han fått skymta mer än ett stort virrvarr av personer i rörelse. Tvillingen mötte stadigt Zachs blick och allvaret lyste i hans ögon.

"Håll huvudet nere, annars skjuter de dig", sa han sammanbitet.

Zach höjde lite på ögonbrynen.

"Jag trodde att du ville se mig död", sa han i ett försök att låta retsam.

Chris lyfte på handen och han fick en smäll på kinden till svar.

Den stickande känslan i huden spred sig över sidan av ansiktet. Men han förtjänade det. Det var en dålig tidpunkt att försöka lätta på stämningen. Han hukade sig därför ner ännu mer och försökte hålla sig så gömd som möjligt. Han antog att det var Chris som hade skjutit mannen. Hur mycket stod han i skuld till honom nu? Han slängde genast bort tanken. Pojken och resten av piraterna hade kidnappat honom. Chris skulle behöva göra långt mycket mer för att kunna gottgöra honom.

Nu hördes fler smällar och små dunsar när piraterna föll till marken. Man hade inte börjat använda vapnen förrän nu. Zach var medveten om att fienden hade revolvrar, men visste inte om Dark Angels besättning hade det. Han hoppades innerligt på det - annars skulle alla som dödats av de senaste skotten vara från Dark Angel. Men Chris då? Han höll inte i något skjutvapen längre. Någon på deras sida kanske hade hittat hans.

Den lätt omtumlade pojken försökte ta några lugna andetag. Han visste inte vad som skulle hända härnäst och behövde vara beredd på allt. Han lutade sig - lite ofrivilligt - mot byråns sida för att stoppa en plötslig yrsel och försökte känna var han hade mest ont och hur allvarligt det var. Det han märkte av mest var smärtan i bröstkorgen som orsakades av all uppståndelse, men också armen som han haft svärdet i som fått ta emot all kraft och alla stötar, och så var det ena vristen. Antagligen hade han stukat foten när han hamnat snett. Han masserade det han nådde fram till under stövlarnas bruna skaft. Det var inte så farligt, men han var inte säker på om han kunde lita på sitt fotarbete längre.

Något skimrade till i hans ögon. Han fick samma reaktion som innan då ett svärd kommit rusande mot honom, men den här gången slog han bara i bakhuvudet i byrån. Han märkte av Chris blick från sidan, men hade själv ögonen på något helt annat. Han hade mints det som ett svärd som blänkte i ljuset, men egentligen var det något helt annat. Något som satt fast i väggen.

Den smala strimman av reflektion verkade så liten och obetydlig, men i en trävägg skulle det inte finnas någon metall. Han stödde sig på vänsterarmen för att komma upp på huk och hasade sig bort den sista metern fram till väggen. Hans ögon smalnade fundersamt av då han granskade vad han såg. En tunn metallbit som verkade vara ditsatt i en springa. Zach tog tag i det lilla som stack ut med tummen och pekfingret och försökte dra ut den. Den satt hårt, men efter ett par ryck så fick han loss den. Detta hade han gjort av ren nyfikenhet. Nu höll han en tunn metallbit formad som en rektangel i händerna. Den var drygt en decimeter lång och fyra, fem centimeter bred. Det såg ut som en del av ett svärd som blivit avbrutet, för på kortsidorna fanns där trubbiga avslut. Några ytterst små, ingraverade tecken fanns på den som kunde liknas vid dem på Zachs svärd. Det svärd han nu inte längre hade.

Han påmindes plötsligt om verkligheten och slet blicken från föremålet i sin hand. Det första han fick se var Chris ögon som stirrade på honom. De var uppspärrade, som i förvåning eller förvirring. Zach flackade lite med blicken och såg sedan ner i träplankorna till golv.

"Förlåt", sa han kort, rädd att han gjort sin tvilling irriterad av att fokusera på fel saker. "Jag bara..."

Mer hann han inte säga förrän Chris slitit tag i metallgrejen och granskade den ihärdigt. Zach tystnade tvärt, lät sin bror studera föremålet medan han själv försökte lista ut vad som försiggick. När pojken mötte hans blick igen fanns det en form av glädje, samt en överraskning som tindrade i pupillerna.

"Det här är vad vi har letat efter", sa han med vad som kanske var förundran - om Zach inte hörde helt fel.

Zach hittade inga ord att svara med. Han var helt enkelt stum. Attackerade dem ett skepp för en liten småsak? Hur kunde en sådan metallbit vara så viktig? Han väntade på fler ord från Chris, men pojken hade börjat vrida och vända på metallen. Flera gånger bländades Zach av ljuset som reflekterades i den och en gång tyckte han sig till och med se Chris rikta strålen mot honom med avsikt i någon sekund. Men han såg upprymd och nästintill glad ut, och det gjorde Zach nöjd med sig själv. Att han rent slumpmässigt och med en överdriven nyfikenhet hade hittat föremålet var osannolikt, men så var det. Han kunde inte låta bli att rycka lite i ena mungipan, men ställde sedan om minen till neutral.

"Nu måste vi ut härifrån", sa Chris tyst efter en stund.

Zach kunde inte göra annat än att nicka instämmande; Åh, vad han längtade efter att komma tillbaka till den stilla hytten.

Men något hindrade dem. En man - klädd i Donzais kläder och med ett utseende typiskt för en asiat - uppenbarade sig vid sidan om byrån. Vad Zach hann se höll denne på en revolver, och när mannen fick se de två pojkarna riktade han den mot dem.

Chris reagerade snabbt. Han vinklade metallbiten så att den ovanligt skarpa reflektionen från lamporna träffade piraten rakt i ögonen. Denne vacklade bakåt lite, men verkade inte tappa balansen helt. Zach kände hur Chris arm placerades runt hans rygg och utan någon chans för att tänka nästan kastades han in i byrån. I samma stund hördes det öronbedövande skottet och det lätta kraset när kulan for i golvet precis bakom dem. En ny, mer dämpat smärta fyllde hans kropp efter smällen i träet, men han förstod att Chris hade gjort så för att rädda hans liv - igen.

Innan den främmande piraten lyckades hitta fattningen igen drog pojken sitt svärd och stack in det i honom. Zach var inte sen med att ta emot revolvern som föll med honom. Chris ryckte lite i Zachs arm och de reste på sig tillsammans, med lätt hukande ryggar för att undvika att bli direkta måltavlor. Nu uppfattade Zach mer om vad som hände runtomkring. Flera av Dark Angels mannar låg döda på golvet, men det gjorde även många från Donzai. Om Zach kunde döma saker efter ett par sekunders sikt så var det fler av Donzais besättning som skadats eller dödats.

Nu rörde sig de två tvillingarna raklånga längs med väggen. Zach höll ett krampaktigt tag om revolvern, vilket var det enda försvarsmedel han hade, även ifall han inte visste hur den skulle användas. Chris stannade plötsligt till, gjorde tecken åt Zach att vänta lite och försvann bortåt igen. Zach såg förbryllat på när pojken snabbt tog sig fram mellan de pågående striderna. En stund försvann han i vimlet, men som tur var verkade ingen märka Zach där han stod - lätt upptryckt för att smälta in så mycket som möjligt. När tvillingen tillslut kom tillbaka bar han på något välbekant. Den smala klingan på sitt svärd kunde Zach inte undgå att känna igen. Han log lätt mot Chris när han tog emot det och placerade det rätt i sin hand. Istället för att fortsätta gå sträckte Chris ut en hand mot honom. Zach förstod först inte, men antog sedan att pojken ville ha skjutvapnet. Han lade det försiktigt i dennes hand för att inte råka snudda vid avtryckaren och drog sig sedan automatiskt undan. Chris öppnade upp en liten lucka på vapnet som han tittade in i. Zach försökte hänga med så gott det gick, men hans hjärna förstod inte mycket av vad som hände. Lite ohörbart muttrande kom ut från pojkens läppar och han slängde revolvern ifrån sig. Zach höjde lite förvånat med ögonbrynen, men hade inte tid till att fundera ut varför Chris hade gjort så innan denne ännu en gång drog med honom bort.

Thomas kom upp bredvid dem. Blodet på hans kind hade torkat och såret verkade ha slutat blöda. Han såg någorlunda hel ut, men precis som alla andra var han aningen utpumpad.

"Jag hittade inget i lastutrymmet", sa han med en smått andfådd stämma. "Vi måste tillbaka till Dark Angel nu. En har redan återvänt till skeppet för att säga till kapten att avlossa kanonerna. De kommer att sänka skeppet."

så bra

Skit bra som vanligt. Spännande att få veta vad det är för föremål. :3

shit vad spännande, jättebra såklart

jättebra