Associera, skriv & tävla!

denna vecka tänker jag vara med ♥

---

speech!

7 jun, 2012 10:42

7 jun, 2012 23:34

7 jun, 2012 23:42

Jag har skickat

---

Of course it's happening inside your head, but why on earth should that mean it is not real?

8 jun, 2012 15:11

Jag har skickat ^^

---

8 jun, 2012 20:48

8 jun, 2012 23:46

När kommer resultaten?

---

10 jun, 2012 12:54

Här kommer veckans vinnare! :'D Nästa vecka hoppas jag på fler bidrag ^^

- Veckans bästa!
Cara Riddle

- Veckans mest kreativa!
Sovsvampen

- Veckans roligaste!
Draconifors

- Veckans skräckis!
Sovsvampen

- Veckans Harry Potter!
onlyoliviaa

- Veckans lyckliga slut!
onlyoliviaa

Nästa veckas uppgift ligger uppe på första sidan...

---

10 jun, 2012 17:58

Åhh jag vann 2 kategorier

Mitt bidrag

Spoiler:
Tryck här för att visa!Hermione var nära att dra sig undan vid Rons beröring men hon hejdade sig i sista stund och lät honom smeka henne klumpigt över kinden och trycka sina blöta läppar mot hennes, hon rös inombords. När hon kom ut på den livliga Londongatan sökte sig blicken ner mot ringen. Hermione förstod inte hur det hade kunnat bli så här. Hon hade alltid gillat Ron, men för henne var han som en bror, men hon klarade inte av att såra hans känslor. För vem var hon utan Harry och Ron? Visserligen hade hon haft flera gräl med Ron, men hon förstod att om hon bröt upp det här skulle deras vänskap aldrig bli hel igen, det var inte heller svårt att gissa vems parti Harry skulle ta och då skulle hon bli ensam igen. Precis som innan hon anlände till Hogwarts nio år tidigare. Exakt faktiskt. Det var den första September idag och precis som alla andra år var Hermione på väg mot Kings Cross. Hon hade avslutat sitt sjunde år och tagit sin FUTT-examen i Juni samma år och det var i samband med det som Ron friat till henne. Hon hade inte klarat av att säga nej. Tre månader senare stod hon inte ut och när Professor Mcgonnagal skickat en uggla hade hon inte tvekat ett ögonblick. När hon såg det gamla välbekanta ångloket log hon, nu var hon fri. Det var kanske inte drömjobbet, att ta över efter Madame Pomfrey men trots allt var hon mer fäst vid Hogwarts än hon ville erkänna. Hon tog sin välbekanta väska under armen och steg upp i en vagn. Många ansikten var vagt bekanta men Hermione valde att sätta sig ensam och när hon satte sig ner på det fjädrande sätet kände hon en känsla hon inte känt på många år. Känslan av frihet.

Draco knäckte till sina fingrar, det var en vana han inte kunde sluta upp med, och han skrattade till när han såg Hermiones äcklade min. Han hade trott att det skulle bli outhärdligt, men när Mcgonnagals uggla kom kände han att han inte hade något val. Han var trots allt en dödsätare som sluppit azkaban tack vare en irriterande ”hjälte” vid namn Harry Potter, men det där var förflutet nu. Det var inte så många här som brydde sig trots att han hade känt personer som dödat föräldrar, kompisar och syskon till Hogwarts eleverna. Hermione gav honom en hårt knuff och det var nära att han tappade balansen och hans gamla vana att snäsa åt henne infann sig. Sen såg han hennes retsamma lilla leende och han kände sitt hjärta svälla. Det var definitivt värt det. Hon tittade på honom med den där fundersamma blicken som han älskade och han förstod att inget bättre tillfälle skulle infinna sig.

Hermiones inre gjorde en volt när Draco lutade sig närmare. Det var så fel, fel gentemot Ron och Harry men Hermione kunde inte stå emot. Att vända sig bort nu skulle vara slutet. Slutet på det som inte ens börjat. Hon påminde sig att hon var fri. Hon styrdes inte av andras viljor. Hon mötte Draco i en ömsint kyss som utlöste en explosion av färger och fyrverkerier. Hon kände hur hennes kropp tryckte sig mot hans. Hon ville ha mer. Dracos hand strök över hennes kind och hon rös till. Det här var rätt. Utan tvekan så jävla rätt. onlyoliviaa

---

10 jun, 2012 18:05

Jag KANSKE hinner denna vecka, problemet är att om jag gör det kommer det inte bli så bra. Så jag får se. xD

10 jun, 2012 18:18