Det 25:e Hungerspelet. [SV] [THG]

Kapitel 11

På en balkong rakt framför oss står president Snow. Han är en man i 60-årsåldern och pågrund av hans orättvisa styre är han illa omtyckt av många i distrikten. På hans vänstra sida står spelledaren Rufus Olider och knappt synbar står presidentens son i skuggorna. Han är i trettioårsåldern och kommer i framtiden efterträda sin far som president. Alla tre männen skrämmer mig. De har all makt över Hungerspelen och därmed makt över mig. Presidenten hälsar alla välkomna och berättar kort om kvartsekelkuvningen. Det är ingen ny information utan bara samma saker som Kaysee sa på slåttern.

När vi kommer tillbaka möts vi av vårt team. Först kommer Dee och Tackie, de nickar sammanbitet åt oss och säger att vi gjorde bra ifrån oss. Sedan hör jag en ilsken röst, den kommer närmare tillsammans med det klappande ljudet av spetsiga klackar.
”Vad sjutton skulle det där föreställa?!” skriker Kaysee Oman ilsket när hon kommer mot oss. Hon vänder sitt ansikte mot Trent och Embra som kommer gående bakom henne, de ser stödda ut samtidigt som de faktiskt ser lite rädda ut. Kaysee kommer mot mig och jag backar ett steg. Varför är hon arg på mig? Men hon tar tag i en bit silvertyg som hänger ner från min arm. Hon rycker ilsket till och jag flyger framåt och tappar nästan balansen.
”Nog har jag sett en hel del hemska kläder under mina år här men det här tar nog priset!”
Då förstår jag att det inte är mig hon är arg på. Det är Trent och Embra och deras styling som hon inte gillar. Trent öppnar munnen för att säga något men Kaysee avbryter honom:
”Jaha, har du något att säga? Kan du förklara varför våra tävlanden står här i en massa trasor?”
”Det där är inga trasor! Det är fina, dyra tyger och jag förstår verkligen inte vad du menar!” ryter Trent.
”Åh, låt mig se. Vad var det nu du sa?” Kaysee harklar sig och försöker härma Trents röst:
”’Visst ser det fartfyllt ut? Ser du hur tygerna fladdrar? Det ser ut som om de står på ett tåg eller ett plan.’”
Jag har börjat fatta tycke för Kaysee, nog är hon en typisk huvudstadsinvånare men hon försöker i alla fall hjälpa oss med att klara oss. Hon vill att vi ska få sponsorer och hon vill att alla ska tycka om oss.
”Jag vet inte hur ni kunde missa det men jag och resten av publiken såg att de där tygerna var lika döda som 23 stycken av förra årets deltagare!”
Eller nej. Med den meningen ändras min uppfattning om Kaysee Oman. Hon är bara en vanlig rik kvinna från Huvudstaden som vill ha uppmärksamhet. Vi betyder inget för henne, hon vill bara att någon från hennes distrikt ska vinna. Om en av oss dör gör inget, vi är bara obetydliga ungdomar från en annan del av landet. Kaysee lägger märke till mitt ansikte och tolkar min ilska som om jag håller med henne. Det gör jag ju visserligen, när det gäller kläderna. Hon lägger armarna om mig och Adam och börjar gå med oss mot hissen, jag drar mig ur hennes grepp men följer lydigt med henne. De andra följer omtumlade med efter oss.

__________________________________________

Inget superlångt kapitel direkt :'(

Awesomeness ♥

Awesome ♡

Åhh så awesome

Det kanske var kort, men det var ändå totally awesome ♥

TACK ALLIHOPA!
Nu ska jag sätta mig ner och skriva ett riktigt långt kapitel!

YEY!!! ♥

WONDERFUL ♥

YAAAAAAAAAAAAAAY!

Ungefär när kommer det långa kapitlet?

Förhoppningsvis på torsdag