Next Generation:Tidvändarolycka

Jättebra! X)

Åh, bäst, bäst, bäst, love it so very much

braaaq!!!

NEEEEJ!!

Jag har råkat AVBEVAKA!
Men, det var jättebra! Jag gillar skämtet bäst

ska du skriva mer??

Jätttebra!!!!

Superbra, mer!

Jättebra!!!

Hej allihopa!

Jag vet att ni förmodligen skulle vilja använda crucio-förbannelsen för att jag inte uppdaterat på länge och jag är verkligen ledsen. Men anledningen till att jag inte uppdaterat är att jag läst igenom kapitlena och märkt att de senaste inte varit så bra. Jag har tappat lite av flytet på den här fanfictionen, även om jag kommer att fortsätta. Men det kommer att ta lite tid. Så ni vet.

Och jag upptäckte en till sak, det står fel namn på några kapitel. Louis systrar heter Victoire och Dominique men det står Monique, vilket är fel.

Men tack så mycket för era fina kommentarer! Ni är verkligen awesome

Här kommer nästa del
________________________________________________________________

Lärarna verkade motvilligt vilja bestraffa någon för sprattet på Slytherineleverna, något som kusinerna uppmärksammades på. Professor McGonagall, som såg ut att behöva tänka på att inte se för belåten ut, och resten av lärarkåren försökte komma underfund med hur de skulle bota Slytherineleverna. Dumbledore satte genast av till sjukhusflygeln, när alla de drabbade elever begett sig dit.
Framåt lunch hade lärarna fortfarande inte kommenterat händelsen. Eleverna hade däremot haft en strålande komisk dag.

Vid middagen samma dag var det ovanligt pratigt. Det enda bord som var ovanligt tyst, var Slytherinbordet.

"Men jag fattar inte hur vi uteslöt Snape från skämtet. Kan ni se de där bölderna på hans flottiga panna," flinade Sirius, "eller min så kallade bror för den delen."

"Det är egentligen ganska underligt. Jag trodde aldrig att Marodörerna skulle utföra ett skämt på en grupp elever och utesluta Snape från det." Sa Remus. Men samtalsämnet var inte intressant för nån av de och det blev tyst ett tag.

George och hans kusiner hade försökt att utelämna Regulus och Snape från skämtet, eftersom de ansåg att de två eleverna inte förtjänade sådana bölder, som så vitt de visste, inte gick att få bort. Och när de försötod att de lyckats utelämna de två Slytherinpojkarna, hade de blivit ganska nöjda.

"Fast jag är ändå belåten för det vi åstadkommit," bröt James tystnaden medans han åt en bit ostkaka.

"Ja, det är awesome." Sa Fred entusiastiskt.

"Äntligen fick de vad de förtjänade," fyllde Roxanne i.

Stora Salen lyste av ljusen som hängde överallt. Himlen tittade ner över de genom taket och de olika desserterna doftade vid varje bord.

"Vet ni vad det bästa är?" frågade Louis med ett flin som var mycket olikt hans vanliga.

"Hm, det bästa är att det som står på äcklens pannor stämmer med deras personligheter?" frågade Remus. Louis skrattade men skakade på huvudet.

"Det är schyst, men inte det bästa."

"Lärarna vet inte vem det är som ligger bakom det?" James sa det, som Roxanne och George tänkte.

"Nära, det är ju en strålande sak, men det bästa är det inte." Till allas förvåning var det Sirius som sa det.

"Vet du vad Louis syftar på?" frågade Fred. Sirius nickade och ett flin näst intill identiskt med Louis spreds över hans ansikte.

"Det bästa," sa Sirius med ytterst dramatisk röst, "är att de fortfarande är på sjukhusflygeln, med alla varbölderna över pannan. Så antingen vet inte Madame Pomfrey vad hon har att göra med, vilket är högst osannolikt, eller så..."

"...eller så, njuter hon över att de allmänt onda mobbarna som alltid bråkar, får smaka på sin egen medicin. Hon gillar att se Dödsätare plågas." Fyllde Louis i skadeglatt.

"Haha, ja det stämmer ju. Men jag undrar hur länge det dröjer innan de märker att bölderna aldrig går bort," sa Remus tankfullt, med minen han hade när han skrev en uppsats.

"De kommer att blekna lite med tiden, men varje gång de kollar sig i spegeln kommer de bli påminda om sprattet de utsattes för," sa Fred samtidigt som hans ansikte blev hotfullt.

"Jag undrar hur Voldemort kommer att reagera när han ser att Malfoy och många av de andra har "Slytherin suger" tvärs över pannan. Speciellt när Slytherin är hans stamfader och allt."

Kusinerna nickade förstående, men James, Sirius, Remus och till och med Peter stirrade med gapande mun på Fred.

"Va! Är du-vet-vem ättling till Slytherin?" frågade Peter ytterst förvånad. Lika förvånad såg kusinerna på Marodörerna.

"Visste ni inte det?" frågade George. En känsla av panik började sprida sig i honom.

"Nej, det är väl ingen som vet. Var har ni hört det någonstans?" Sirius pausade ett ögonblick och fortsatte sedan.
"Jag kommer från en familj där man redan i barnsben lär sig allt om trollkarlsfamiljerna, grundarna och speciellt Salazar Slytherin. Och ingen vet vem hans ättling och arvtagare är. De flesta tror ju att det inte finns någon arvtagare till någon av grundarna.
Nog finns det familjer som är ättlingar och är släkt med de, med det är på oerhört långt håll. Det finns ingen idag som man kan peka ut som arvtagare." Sirius såg orolig ut.
"Är ni säkra på att han är Slytherins arvtagare?"

De andra förstod inte varför Sirius hade blivit kritvit i ansiktet och såg ängslig ut. James lutade sig fram och sa med broderlig ton "Vad är det Tramptass?"

Sirius mötte James blick och sa med en låg röst "Ni förstår inte." Uttalandet fick de andra att bli ännu mer nervösa och frågande.

"Det är bäst att vi går. Det finns för många öron här," sa Sirius plötsligt och började gå mot entréhallen.

De andra följde efter och var upptagna att tänka på vad Sirius kunde tänkas oroa sig över. De var så inne i sina tankar att ingen såg när Lily log mot James och rodnande när Marlene fällde en kommentar om Lily till Alice.

"Jag visste inte att Sirius kunde bli såhär seriös," sa Fred i ett försök till skämt till Roxanne.

"Inte jag heller. Men han verkar uppskakad."

Sirius gick så snabbt att de andra var flera meter bakom honom.

"Jag har inte sett Sirius så här seriös förut," sa James och såg orolig ut.

"Nä, enda gången var ..." Remus blev tyst.

"...när Regulus bråkade med honom om Voldemort," fortsatte James nickande.

"Kom, vi måste ifatt Sirius, annars tappar vi bort honom i mörkret." Sa George och skyndade efter Sirius.

________________________________________________________________

Då var det kapitlet klart. Jag håller på at5t skriva mer, men som sagt, det kommer att ta lite tid

Jättebra! Längtar efter mer!!!