Life - Lupple & Medi PRS

"Men jag kommer inte kunna sova ikväll. Vila betyder inte springa. sitter jag är det vila nog. Eller vill han ha mig i sängen hela dagen?"

Frej svalde hårt och drog lite med tårna över mattan. Han var ju yngre än henne och yngre än Gabriel. " Vet inte." Mumlade han. Men nog visste han vilka order han hade fått.

Hon kunde inte vara sur på honom och drog honom in i sin famn.
"Förlåt söta du. Det är Gabriel jag är sur på." Sa hon och strök honom över ryggen.
"Så förlåter du mig?" Frågade hon mjukt.
"Det kanske var dumt av mig att brusa upp mig."

Frej kramade försiktigt om henne. "Klart jag förlåter dig." Viskade han. "Det är okej. "Sa han sedan och tittade upp och gav henne ett försiktigt leende.

"Men jag vill att du inte följer Gabriels order till 100 proscent. Kanske 99?" sa hon och smekte honom över håret.
"Låt mig sova en timme. Väck mig. Se till att jag dricker vatten. Låt mig inte stressas och händer det fara ta mig därifrån."

Han bet sig lite i läppen. "Be honom att inte ge mig fullständiga orders då. Jag måste följa dem till 100 procent." Viskade han. Det hon sa lät ju rimligare än det Gabriel beordrat honom att göra.

"Jag ska tala med honom. Men du förstår väl att det jag säger låter mer rimligt än hans? Ska jag verkligen vara vaken och yra när alla sover?"

Frej såg på henne. "Ja det du säger är rimligare." Mumlade han. "Snälla prata med honom. "Viskade han.

"Jag lovar." Hon smekte hans kind och satte sig ner.
"Han får nöja sig med en galen kvinna ikväll." hon ryckte på axlarna.

Han log roat och skrattade lågt. "Är du hungirg? "Undrade han.