Life - Lupple & Medi PRS

Hon log svagt och slog sig ner. Satte händerna i ansiktet.
"Jag kommer dö" viskade hon tyst

" Varför säger du så?' sa Frej. "De tror du är på skolan. Du kommer vara på skolan." Log han.

"Ja fast jag vet att det kommer bli jobbigt. De tror jag är i Italien. inte i en skog några timmar från staden där jag bodde." Hon drog handen genom håret och William lade armarna om henne.
"Ingen fara. jag följer med dig om du så måsrte. håller mig i bakgrunden och sen är vi tillsammans."

Frej log mot dem och lämnade sedan rummet. Det var deras sak.

Hon satte sig i hans famn och snyftade.
"Shh det kommer bli bra. Lathan kommer att ta hand om det. Så lugna dig min höstblomma." Viskade han lugnt.

Frej satte sig utanför huset i den varma solen och tittade upp på den. Njöt av de sista strålarna. Skulle snart bli mörkare och mörkare här.

Hon vaknade på soffan och satte sig upp. Hur kunde Frej låtit henne sova hela dagen? Hon såg sig om och lade en hand mot sitt huvud.
"Frej?"

Frej tog sig in till henne när han hörde henne kalla på honom. " Ja Olivia." Log kan mjukt.

"Varför lät du mig sova bort hela dagen?" Frågade hon och lade armarna i kors.

Frej såg på henne med ett svagt leende. " Gabriel säger att du ska vila mycket." Viskade han och såg ned i golvet.