Rollspel, från olika världar

Jezebel hörde knappt när Robin kom tillbaka utan han bara stirrade rakt fram. Han önskade att Cassian kunde se på honom, han behövde hans stöd. Han funderade på att ta sitt liv så han slapp möta sin far
"det är första gången Jezebel är tyst" sa Voldemort nästan lättad
"jag tror inte min son va berädd på att möta mig igen" sa Alexis och gick mot Jezebel ochs ställde sig bakom honom "din vän Dumbledore är inte den änderna som kan ta hit folk"
"låt han va" sa Cassian låg och Jezebel såg på honom, han önskade nästan att Cassian var död så han skulle slippa lida och att hans far aldrig skulle få reda på att Jezebel gillade Cassian
"han kommer inte dö. Jag måste säga att Alexis vet hur man torterar folk" sa Voldemort
"det är igen svår konst, men man bruka vara bra på sina intressen" sa Alexis och skrattade tort och Voldemort bara nickade
"sätt dem i buren, vi behöver prata utan våra gäster" skrattade Voldemort och några dödsätare tog med dem till buren och Jezebel vaknade ur transen och såg på Cassian och tog av sig rocken och rev sönder den i bitar och lindade in såren och sydde de värsta och strök honom över kinden och såg sen på Robin
"är du okej?" sa han lågt

"Klart jag är!"svarade Robin och tittade på Voldemort som log elakt tillbaka. "Ni måste ljuga, man kan endast komma tillbaka en gång!"
Voldemort skrattade, Sheriffen däremot såg uttråkad ut och Gisborne stod vid buren för att se till att Robin inte gjorde något.
"Av en person ja, men jag är världens mäktigaste trollkarl din dåre!"svarade Voldemort och vände sig sedan mot Alexis och Sheriffen. Robin kunde inte låta bli, han skulle vara tvungen att leka dum och skämta för att få deras uppmärksamhet bort från varandra.
"Men kom igen nu!"började han med humor i rösten. "Detta är ju fräckt! Jag har både Guy och Vaisey mot mig och du då Voldemort men du räknas inte precis! Medan Cassian och Jezebel tillsammans har Alexis, tycker inte ni att det är fräckt?"
Sparken av Gisborne träffade Robin i magen så att han föll framstupa och blev utan luft.
"Käften Hood!"ropade Guy och Sheriffen på en och samma gång.

Jezebel nickade och såg sen oroligt på Cassian
"vi kan byta" sa Cassian tyst och Jezebel log lite
"ni ger mig huvudverk" sa Voldemort och slängde en förtrollning över buren och allt utifrån blev tyst och Jezebel bara stirrade på sin far. Han kunde ite vara här nu när han hade blivit av med honom.
"Du kan göra det igen" sa Cassian med spruken röst
"jag vet inte om jag kan det" sa Jezebel lågt och lutade sig mot gallret. Jezebel var inte säker på vad han skulle göra. Han ville bli av med sin far men han visste inte hur eller om Alexis ens skulle låta honom komma nära honom
"vad vill sheriffen då?" sa Cassian lågt

Robin lutade sig också mot gallret, men han vägrade ta bort blicken från Gisborne bara för att han skulle bli irriterad.
"Makt,"sade Robin, "som vanligt, han vill alltid ha makt och så vill han se mig död. Vad ni än gör, berätta inte för honom att jag inte dör om de dödar mig i så fall så vet jag inte vad han gör."
Han tittade mot de tre männen, vad skulle de egentligen koka ihop nu? Fast Sheriffen var ju fortfarande arg på Robin eftersom hans syster hade dött tack vare Robin. Inte för att det helt och hållet hade varit hans fel.
"Vad tror ni de pratar om?"frågade Robin och tittade på Guy som speglade sig i en dolk.

Jezebel slet blicken från Alexis och såg på Robin
"oroa dig inte vi säger inget" sa Jezebel
"du tänker inte gör som han säger va?" sa Cassian oroligt och såg på Jezebel
"inte om jag får välja, men jag vet inte hur mycket han kan kontrollera mig" sa Jezebel lågt "jag funderade på att ta mitt liv så jag återvände hem" sa han och undvek Cassians blick
"i så fall åker jag med" sa Cassian och såg sen på de onda
"hur de ska bli av med oss eller hur de ska få ut information av oss" sa Jezebel och satte upp håret i en tofs och tog fram skalpellen och fingrade på den

"Men då blir Alexis här och vad ska ni göra då?"frågade Robin allvarligt. "Jag måste i alla fall stanna för att se till att Sheriffen och Guy kommer hem!"
Robin tittade mot Voldemort, Alexis och Sheriffen deras lilla samtal verkade komma till sitt slut så småningom. Just då snärtade Voldemort till med sin trollstav och allt ljud återkom. Robin tittade snabbt på de andra, skulle han säga något?
Sheriffen stegade fram till Guy och viskade något åt honom som fick han att börja le. Robin blev allt mer otålig över vad det handlade om. Skulle de döda dem en och en? SKulle de använda dem till något? Robin ville veta, nu!
"Skönt att du är vuxen igen Robin, om man nu kan kalla dig det."sade Guy och flinade.
"Du hinner förolämpa honom en annan dag Gisborne."sade Sheriffen, Robin tog det som ett tecken på att de inte skulle dö än.
"Men jag vill veta vart Marian har försvunnit."Guy var hård på rösten, allvarlig.
"Dumbledore skickade hem henne då jag hittade henne."ljög Robin utan att verka det minsta oberoad.

Är det för sent att komma med? eller får man göra det om jag lyckas göra det smidigt?

(det beror på hur smidigt du kan göra det)

"han får gärna vara fast här" sa Jezebel och slöt ögonen och hörde när Robin började prata med de andra.
"Jezebel, min son" sa Alexis silkeslent "du trodde du skulle komma undan"
Jezebel svarade inte utan bara stirrade rakt fram
"låt han vara. Bara för att ditt liv är misslyckat behöver du ite straffa honom" sa Cassian kallt
"har du inte fått nog?" sa Alexis och blängde på honom och Jezebel såg allvarligt på sin far
"vad gör du ens här? Vad tror du att du kommer lyckas med?" sa Jezebel trotsigt
"nej men se vem som blivit stor i munnen" sa Alexis och log sen elakt och försvann bort från platsen och Jezebel undrade vad han hade i kikaren

Robin suckade, han skulle kunna döda Alexis för Jezebel om han så skulle bli tvungen. Men han visste inte hur han skulle få Jezebel att gå med på det. Och vad skulle hända med honom sen? Mer hann han inte tänka innan Guy tog upp buren och ryckte ut Robin r buren så att han slog huvudet i kanten.
Robin kved till och tappade balansen så att han föll ner på marken med en duns, hans händer var fortfarande bakbundna vilket gjorde hela saken ännu svårare.
"Upp med dig, Hood!"sade Guy och sparkade till honom i magen, det var för mycket för Robin. Snabbt som blixten gjorde Robin en rörelse med sina ben så att även Guy föll och slog bakhuvudet i en rot. Sheriffen suckade medan Voldemort inte brydde sig.
"Din betjänt du har, Sheriffen."sade VOldemort. Sheriffen skakade på huvudet.
"Upp med dig gisborne!"röt Sheriffen och drog i änden av repet på Robins händer. Robin flinade så stort han kunde. "Varför ser du så lycklig ut, Hood?"
"Det får du inte veta."sade Robin lurigt.

Namn: Damon Salvatore
Serie: Vampire Diaries
Ålder: 22 (nu då ni är vuxna igen väl?)
Utseende: Medellång, blek, snygg, muskulös, svart rufsigt hår, mörka ögon, lurigt leende
Klädstil: Jeans, vit t-shirt och en knappskjorta med korta ärmar(svart)
Familj: En bror: Stefan
Elevhem: Slytherin
Vänner: Inga än
Egenskaper: Snabb, stark, snabbtänkt, charmig, bra på att övertala, smart...
Övrigt: Han är en vampyr



Damon hade genast förstått vad Dumbledore hade förklarat för honom så snabbt, men han visste inte varför gubben hade valt just Damon. Med tanke på att han drack människoblod och så var han ju inte speciellt vänlig heller. Gubben hade förklarat att det fanns tre killar i skogen som behövde översikt, deras fiender fanns visst där och de kunde behöva hjälp, men det var visst inte säkert.
Damon var ju van vid att befinna sig i skogen, men inte för att jaga då utan för att spionera på sin bror. Damon hittade platsen där de andra befann sig, med tanke på att han var vampyr så betydde ju det att de andra inte hörde honom och om de såg mot hans håll så kunde han springa iväg hur lätt som helst. Fast den ene var Voldemort, Damon hade läst Harry Potter-böckerna, endast då han hade haft tråkigt en gång.
Damon klättrade nyfiket upp i ett träd ovanför de andra så att han kunde se hur lätt som helst över dem, höra också. Det verkade som om Jezebel och Cassian var i en bur, medan Robin Hood befann sig på marken bunden. Damon kunde förstås förvirra till dem alla, men han tänkte låta bli en stund för att se hur allting gick till först.