Life - Lupple & Medi PRS

Han log mjukt och tog fram en kula och log.
Sjönk ner och fick henne att svälja den.
"Hon kommer vara ganska pigg snart. Men smärtan kommer vara borta. Jag vill gärna undersöka henne." Sa han.

Gabriel studerade det hela, noggrant. Förstod inte alls vad han gjorde men att smärtan skulle försvinna lät bra. "Jag tänker inte hindra dig." Sa han ärligt.

Han log och började undersöka Olivia. Han reste sig sedan.
"Hon mår bra. jag kan även säga barnet mår bra. Men hennes skelett, muskler fick sig en redig omgång i går. Men med dessa kommer hon må bättre- En till kvällen och en på morgonen.
" Han gav honom en burk.
"Det kommer hjälpa henne med smärtan. Nästa gång springer du längre bort. Vill du att vi fixar en plats åt henne?"

Gabriel tog emot burken och stirrade på den. "Hur länge ska hon äta dessa?" Undrade han allvarligt. Att barnet mådde bra var absolut en lättnad. "Jag kan inte alltid bestämma vart jag skiftar." Sa han allvarligt och ärligt. "Kan du bryta bandet?" Frågade han hoppfullt. "Vilken plats?" Undrade han förvirrat.

"Ge henne en ikväll. Sedan en samma kväll som fullmånen och en dagen efter. Sen ska det nog vara löpande under de tiderna." sa han och log.
"Jag är inte säker. Det kan bli dåligt för er båda om jag försöker. Hon kanske förlorar barnet eller förlorar minnena av dig."

"Så alltid fullmåne och dagen efter? "Undrade han och svalde hårt. Hon fick inte förlora barnet. "Kommer hon bli varg?" Undrade han. "Kan du känna av det?" Frågade han allvarligt.

"Det beror på hur hon mår. Som hon ser ut nu så nej. Kanske ge henne en dag extra för säkerhetens skull." Han log och valde sedan.
"Det kan jag inte säga än. Det ser inte ut så." han smekte Olivias kind. Hon hade satt sig upp och såg på dem.

"Jag måste veta vad jag ska ge henne det för, för smärtan?" Undrade han. "Om hon har en del av det i sig, kan du ta bort det och ge det till mig?" Sa han lugnt.

"En kula till varje gång. De är inte farliga det kan jag lova dig. även Dorian skulle kunna äta dem. Även du. På tal om det. Ta en du med. Du utstrålar att du har ont."
Han såg på honom.
"Jag kan inte göra det. jag är medicinens ängel inte miraklets."

"Så när hon har ont, på grund av mig?" Undrade han för tydlighetens skull. Ville inte ge dem till henne vid fel tillfälle. "Nej, jag ska inte ha. Har redan tagit för många övertramp och det skulle få mig att framstå som svag." Sa han enkelt. "Vem kan göra det? Vem kan ta bort den delen av mig som infekterat henne. "Sa han angeläget.

Mistril klev in och la en hand på Gabriels arm. "Det är vad som höll henne vid liv efter den kvällen. Vi svor att aldrig berätta, men du kan inte fortsätta leta efter ett sätt att ta bort det. Det kan döda henne." Viskade hon försiktigt.