Life - Lupple & Medi PRS

"Var inte sådan." hon slog hans bakhuvud lätt.
"Jag försöker bara vara trevlig och du snäser mot mig, din syster." Hon morrade.
"Då går jag."

Han greppade tag om hennes hand innan den ens hade träffat. "Jag är ledsen Molly, men att lindra hennes besvär nu kommer inte hjälpa henne i långa loppet. Det är min större farhåga just nu." Sa han ärligt.

Hon såg på honom och suckade.
"Du behöver inte ta det ut på oss andra. Vi är lika oroliga som du. Vi vill inte förlora vår syster." Hon såg på honom.

Han såg på henne och svalde hårt. Han trodde att de var oroliga, men de var inte orsaken till hennes plågor. "Jag vet." sa han och släppte taget om hennes hand.

Hon såg på honom och smekte honom över håret.
"Jag hämtar te åt dig. Jag kan hjälpa de äldre upp." Viskade hon tyst.

Han nickade sakta. "Tack kära syster." Viskade han.

"Om du inte kan bära ner henne till hennes kontor. Det skulle vara lättare för oss alla." Hon log ömt.
"Då kan de äldre röra sig fritt och jag kan hjälpa henne bättre."

Han nickade sakta. "Jag kan bära ned henne." Sa han lugnt. Studerade Olivia någon minut innan han varsamt tog upp henne i famnen igen och bar ned henne så försiktigt han kunde för att lägga henne på kontoret istället.

Hon såg på honom.
"Varför bär du mig?" Frågade hon och kved.
"Aj" Viskade hon.

"Så att du lättare kan få hjälp." Svarade han ärligt och bäddade ned henne i bädden inne på kontoret efter att ha lagt ned henne.