Life - Lupple & Medi PRS

Hon svalde och gjorde sina behov och torkade sig och hon kved av smärta.
"Jag har så ont." Hon såg sig om och hittade ett paket med våtservetter och såg på honom.
"Kan du tvätta mig med dessa?"

Han tog emot våtservetterna och tvättade varsamt av henne så gott han kunde. "Jag ska be läkekvinnorna ge dig den blandningen vi får efter vår första förändring, den är både lugnande och oerhört smärtstillande." Viskade han.

Hon skrattade till men skrek sedan.
"Jag tänkte att du kundne tvätta mig i sängen. " Hon nickade och svalde.
"Det känns som en bra plan. Jag vill bara sova men har fruktansvärt ont."

"Kommer inte göra mindre ont i sängen, att bli tvättad. Du får nog helt enkelt vänta tills du kan sitta i ett bad." Sa han ärligt och bar tillbaka henne och la ned henne i sängen.

Hon såg på honom och log svagt.
"Du är så rar egentligen men jag tror det kan vara skönt."

"Att bli tvättad så du skriker?" Sa han undrande. Han ville inte höra henne skrika.

"Nej så vill jag inte ha det. Om jag dfår så ont att jag svimmar så kommer jag inte skadas av kaklet. Jag ligger redan ner."

Han såg på henne. " Jag vill att du väntar. Tills ikväll." Bad han ärligt. Att åsamka henne den smärtan kändes inte okej.

Hon såg på honom och nickade.
"Kan du åtminstonde torka av mitt ansikte?" Frågade hon.
"Det kommer väl inte göra ont?"

Han såg på henne med osäker blick. Han visste ärligt talat inte. " Det som gör mest ont på mig i ansiktet under en sån situation som igår kväll är tänderna. Så antagligen inte. Men jag kan inte lova." Sa han ärligt.