Rollspel, från olika världar

Jezebel såg på sheriffen och undrade vad han var för person egentligen? Han klappade ekorren och gav den en nöt
"tror du Robin klarar sig?" viskade Cassian och Jezebel såg upp
"ja annars ha du några knivar kvar" sa han och såg sen på en kräk som kom flygande och han lyfte handen och kråkan landade
"jag har mina vänner med" sa Jezebel och klappade den svarta fågeln som kraxade "lugn" sa Jezebel och såg på dödsätren som låg framför buren och skar loss ett finger och gav det till fågeln

Robin såg på Sheriffen som stod otåligt och väntade på att hans nya betjänt skulle komma.
"Så säg mig Sheriffen, vad har du för plan?"frågade Robin roat. Sheriffen vände huvudet mot honom.
"Du ska få se, vänta bara."sade Sheriffen elakt.
"Men dina planer fungerar akdrig, så varför låter du inte mig hjälpa dig?"frågade Robin och flinade.
"Käften Hood!"muttrade Sheriffen och log nöjt då en man kom med två hästar. "Där är du, din lata sate."
Mannen rörde inte en min utan tittade bara ner i marken då han gav över en av hästarna till Sheriffen.
"Ursäktar mig, herre."sade mannen och Robin skrattade.
"Han är ju värre än Guy!"sade Robin.
"Bättre, han säger inte emot."sade Sheriffen och satte sig upp på hästen.

Jezebel såg på hästarna och sen på kråkan och tog ett finger från kroppen och kastade det framför hästarna och kråkan flög genast dit och hästen stegrade sig och sheriffen ramlade av och Jezebel log elakt.
"du kan tydligen inte rida heller" sa Jezebel roa och sheriffen reste sig argt upp

"Tur för dig att jag är på bra humör."sade Sheriffen lugnt och mannen lugnade ner hästen innan sheriffen satte sig på dess rygg igen. Mannen satte sig på den andra och hade repet från Robins handleder i ena handen.
"Hoppas du har dina krafter kvar Hood!"log Sheriffen elakt och satte långsamt av med sin häst. Robin suckade, aldrig att han skulle gå baklänges heller. Smidigt hoppade han över sina egna armar så att han hade dem på framsidan istället. Sheriffen muttrade något för sig själv innan mannen som höll i Robins rep drog hårt i det och Robin föll framstupa.
"Robin Hood går igenom skogen, sheriffen har honom i sitt våld. Dadididiadadididi..."nynnade sheriffen medan de sakta gick vidare. Robin såg sig över axeln på Jezebel och Cassian, han undrade om han någonsin skulle få se dem igen.

Cassiantog upp en kniv men Jezebel stoppade honom
"kasta den inte än. Vi vet inte när vi behöver dem" sa han och studerade dödsätarna som stod runt dem. De såg inte särskilt lugna ut eller säkra ut. Jezebel såg på låset och funderade på om de kunde låsa upp det. Men de hann aldrig göra något förens Voldemort kom tillbaka
"så sheriffen försvann med Robin" sa han ointressant och såg på de andra två
"vad ska jag göra med er då?" sa han fundersamt "jag borde kanske tvinga er att göra något ni inte vill" sa han och skrattade innan han försvann

Robin gick lugnt bakom deras hästar, han njöt faktiskt en aning att komma bort från de andra och få chansen att bråka lite med sheriffen igen.
"Jag har faktiskt en överraskning till dig Hood, som du säkert kommer att gilla."sade Sheriffen och log roat. Robins självsäkra leende försvann, vad hade Sheriffen nu kokat ihop?
"Jaså Vaisey?"sade Robin.
"Sluta kalla mig det."muttrade sheriffen.
"Vad då? Du heter ju så, eller hur Vaisey!" flinade Robin och föll på marken igen då mannen som höll i hans rep knyckte i det.
"Skoja på du Hood, vänta bara."sade Sheriffen. De gick allt längre och längre in i skogen hela tiden, Robin började undra vart de skulle.
"Är vi inte framme snart?"suckade Robin uttråkat och hoppade över en stor rot. "Annars måste jag skära av repen, men då får jag ju inte se din stora överraskning."
"Bara håll käften Hood!"röt sheriffen ilsket och stannade sin häst då de kom fram till något som liknade ett litet läger. Där fanns tre tält uppsatta och fem stycken män från Voldemort, gissade Robin, höll på att sätta upp höga staket runtom platsen.
"Din present Robin."sade sheriffen och gjorde en gest mot en man som stod inuti ett av tälten med ett belåtet flin på läpparna. Robin stelnade till och kunde inte röra sig.

Jezebel reste sig när dödsätarna kom till dem och Cassian ställde sig bredvid honom
"vi vill bara ha den andra" sa en av dem och tog iväg Cassian och Jezebel såg lite orolig efter honom men kopplade sen bort alla kännslor. Det spelade ingen roll i fall han oroade sig för Cassian eller inte. Sen var inte Cassian nån nybörjare och han hade klarat sig undan det mesta ch om han dog kom han hem. Frågan var om han skulle komma ihåg nått? Jezebel sjunk ner på knä. Om man kmr hem till sin egna värld när man dör lever Alexis. Jezebel var inte säker på att han ville hem längre. Han la sig trött ner på mage ich ekorren kom fram igen och han kelade lite med den innan han stirrade rakt fram med en tom blick

"Saknat mig Locksley?"frågade Gisborne och gick ut ur tältet med ett retligt uttryck i ansiktet. Robin stirrade på honom, hade inte Dumbledore skickat hem honom?
"Bra, du fick honom att hålla käften."sade sheriffen nöjt och gick och satte sig på en stol i ett av tälten.
"Jag lyckades smita undan den gamle gubben och han hittade mig aldrig."berättade Gisborne nöjt och började sakta gå fram mot Robin.
"Ta hit honom, Giz."beordrade sheriffen medan den andre mannen hällde vin åt honom i en bägare.
Gisborne tog tag om Robins nacke med ett hårt grepp och började knuffa honom mot sheriffen som nöjt tittade på.
"Jag träffade Gisborne i skogen samma dag som vi kom hit."sade han nöjt. "Nu käre gamle Hood så är det din tur att bli till åtlöje!"
Robin skrattade.
"Lycka till med det!"sade han mellan tänderna.

Jezebel hörde steg och lyfte blicken och såg på Lucius
"värst vad du är tyst då" skrattade Lucius
"vad sa du? Jag lyssnade inte" sa Jezebel retsamt och Öucius såg irriterat på honom
"du ska vara glad om din vän överlever" sa Lucius
"du ska vara glad om Voldemort överlever" sa Jezebel vasst och såg på Voldemort när han kom mot honom
"jag har en överraskning åt dig, doktorn" sa han och Lucius drog upp honom på fötter och med bort till Cassian som låg på marken och Jezebel tvingade sig själv att inte se på honom.
"jag tror du kommer bli glad" sa Voldemort kallt
"minns du mig Jezebel?" sa en kall välbekant röst och Jezebel kände blodet frysa till is när han hörde sin fars röst

"Vad gör vi nu då Sheriffen?"frågade Guy, han höll fortfarande hårt om Robins nacke efter att ha spänt åt repen och lagt hans händer bakom ryggen igen.
"Voldemort sade att vi skulle träffas någonstans i skogen, bäst vi går innan han blir arg."sade Sheriffen och ställde sig upp.
"Stackars dig som måste lyda order!"flinade Robin och duckade undan från ett slag av Guy. Han flinade och knuffade fram Robin mot skogen. Robin kunde inte riktigt förstå varför Sheriffen ens hade tagit hit honom om de ändå skulle någon annan stans. Guy var ju ändå inte så intressant.
Robin fick genast syn på Jezebel och Cassian, men Cassian rörde sig inte och Jezebel såg förstelnad ut.
"Ah, Sheriffen där är du ju och lille Robin också."sade Voldemort med sin kalla spinnande röst. Guy knuffade ner Robin på knä och först då fick han syn på personen som stod vid skuggorna. Alexis!