Life - Lupple & Medi PRS

Hon såg på honom och nickade sakta. Lade en hand på bröstkorgen.
"Känns som min bröstkorg har gått av och läkts flera gånger. Gör ont att andas och benen ska vi inte tala om."

Alexander nickade sakta. "Det positiva är att du inte har några fysiska skador på kroppen. Men du måste vila." Sa han ärligt.

Hon nickade och såg Molly komma in med en bricka med mat och satte den på nattduksbordet.
"Varsågod." Sa hon och log.

Alexander kopplade ur hennes dropp och plockade i ordning efter sig. "Ät och drick vatten." Uppmanande han.

Hon kom upp i sittande ställning och började att äta och såg på honom.
"Jag måste ha skrikit så högt. Jag har forrtfarande ont."

Alexander log svagt. "Jag måste prata med Dorian, vi ska redan ha börjat bege oss hemåt. Din familj kommer att finnas till hands." Log han mot henne och lämnade sedan rummet.

"Jag taackar för hjälpen." Sa hon och såg på sitt armveck innan hon åt vidare.

Gabriel tog sig in genom dörrarna till huset. Han var illa åtgången och genomsvettig, förvandlingarna hade varit fruktansvärda. Men hans sår var läkta, det var bara blåmärken kvar så det var positivt. Han letade sig upp till Olivia och fann henne sängliggandes. "Hej." Viskade han för att sedan se Rose tassa fram och hoppa upp i hans famn. "Hur länge har hon varit förvandlad?" Undrade han och satte sig på sängkanten med Rose i knäet.

Hon såg på honom och log blekt. Hon såg helt slut ut.
"Sen igårkväll. När du började förvandla dig har jag hört." Viskade hon och hon såg på honom.
"Jag blev sövd."

Gabriel såg på henne med samlad blick. "Hur mår du?" Undrade han och klappade Rose i olika mönster på pälsen och viskade lite ord på deras språk och snart var hon ett människobarn och hon kramade hårt om Gabriel, fortfarande rädd.