Life - Lupple & Medi PRS

Morgonen kom och Molly vaknade först och satte sig upp. Blickade på Alexander och sträckte på sig.

Alexander hade skrivit en lång text om Ethans fall, han insåg att han borde skriva en rapport om detta fenomen och skicka till byrån. När Olivia vaknade så stängde han igen boken, plockade undan den och log mot Olivia. "Hur mår du?" Undrade han.

Olivia vaknade och hon såg på honom.
"Har ont, trött." Viskade hon och suckade.
"Är jag död?"

Han log mjukt, förstående. "Nej du är inte död. Men igår, så skulle Gabriel skifta. Den skulle vara särskilt svår och de tror att det övergick till dig så du kände hans smärta. Jag fick söva dig för att du inte skulle känna av den." Förklarade han.

"Så därav känns...." Hon tog ett andetag.
"Att allt känns fel? Kroppen känns som den slitits sönder..." Sa hon och svalde hårt.

Molly skiftade och såg på Alexander.
"Jag hämtar mat. Antar att hon ska vara i sängen?"

Alexander nickade sakta. "Ja jag antar att det hänger ihop." Sa han lugnt. "När vargarna skiftar så förändras ju själva skelettet på dem. Och om du kände av det, så kommer du ha ont länge." Sa han tankfullt. Det var i alla fall hans gissning.

"Oh nej." Sa hon och suckade. Såg sedan Rose och suckade.
"Jag måste ha skrämt henne så oerhört." Viskade hon

Alexander nickade sakta. "Hon blev varg och har inte kunnat ändra tillbaka sig. De alla inväntar Gabriel för att hjälpa henne." Sa han med ett mjukt leende.

"Jag är en sådan dålig mor." Hon lade sig ner och såg upp i taket.
"Kan du ge Gabriel en örfil från mig?"

Alexander skrattade mjukt. "Nej det är du inte Olivia, om du ska tala om dåligt föräldraskap så kan du prata med Dorian. Han har riktigt negativa historier. Du är inte ens i närheten." Sa han ärligt. Skrattade sedan. "Nej tyvärr inte, skulle vara ett övertramp." Sa han ömt.