Life - Lupple & Medi PRS

Mannen skrockade.
"Jag som trodde du skulle erbjuda mig en värktablett. Me en värmekälla? Oh jag vet inte."

Alexander skrattade lågt. "Jag kan ge dig en värktablett, men andra äldre jag träffat i andra byar brukar inte vilja ha mina mediciner." Log han ärligt. "Ja en vetekudde, exempelvis." Log han.

"Jag böir ju nyfiken när du kan få en kvinna som skrek för livet att somna." Sa han och nickade.
"Molly vännen? Kan du möjligen värma en vetekudde och lägga den i min säng?"

"Självklart." Hon log och försvann.

Alexander skrattade lågt. "Magi." Sa han skämtsamt. "Det är väldigt stark medicin som man använder i operationer för att söva människor. Men det skadar inte fostret." Sa han lugnt. Öppnade sin väska och plockade fram en värktablett. "Svälj den med vatten och inom 20 minuter kommer smärtan att avta." Sa han lugnt. "Om du vill prova." Log han.

Han nickae och tog emot den och log varmt mot honom.
"Tack så mycket. Se till att hon inte gör några mer dumma beslut. Hon är Gabriels största kärlek. Ser du pärlorna? De är från bland annat hans fmilj men även andra saker."

Alexander nickade sakta. "Jag ska hålla henne ur trubbel tills jag åker. Men vi planerar att bege oss hemåt snart. " Log han ärligt. "Jo jag vet viss innebörd av era pärlor." Log han.

Gabriel kämpade och slet med förvandlingen, det var tårar, svett och ryt av smärta om vartannat. Men sakta men säkert lyckades han skifta till varg, både en, två och tre gånger. Den tredje gången var det betydligt enklare, men han var helt utmattad.

Han log tacksamt och vaggade sedan ut. Log mot Molly som kom med ett glas med vatten.
"Tack Alexander. Vill du ha något? En bok?"

Alexander skakade på huvudet. "Jag klarar mig." Log han och satte sig i en fåtölj i rummet.

"Säg bara till så kommer jag. Jag är nog för skakad att somna om." Hon såg sig om.
"Jag ska se om jag kan hitta Rose. Hon måste blivit vettskrämd. Förutom medicin i väskan., har du något som kan lugna en liten flickas oro?" Hon gjorde en gest som liknade en klubba.

Alexander såg på henne och nickade. "Jag förstår." Sa han ömt och funderade lite. "Är hon människa igen då? Var väldigt fascinerande att se en sådan liten varg." Sa han ärligt men plockade fram en klubba ur väskan.