Life - Lupple & Medi PRS

Mannen såg på honom och skakade på huvudet.
"Om vi kunnat skulle vi göra det. Vad jag har förstått så är det bara vid extrema påfrestningar som hon får ont. Som nu och fullmånen. Det handlar om hur nära Gabriel är och vad jag tror att huset håller henne säkert med. Men jag önskar vi kunde göra något. Vi vet inte vad som kan hända om vi gör det."

Alexander nickade sakta. "Om ni inte kan bryta det så måste ni se till att Gabriels skiftningar inte är så våldsamma som just nu. Fullmånen förstår jag att han inte kan styra över. Men andra tillfällen, kan han och ni styra över till viss del. Hon skulle kunna dö av den extrema påfrestningen som hennes kropp gick igenom för bara en stunds sen." Sa han ärligt. "Hon må vara väktare, men hon är i grund och botten människa." Sa han ärligt.

"Jag förstår det och det var därav Gabriel skiftade i byn. Men eftersom det här var kraftigt så tror jag avståndet var för kort." Mannen såg på henne och nickade.
"Hon är lite dumdristig men vi uppskattar det hon gjorde."

Alexander nickade sakta. "Ni måste undersöka deras band. Ni måste vara säkra på vilket som är det rätta avståndet utan att testa det fysiskt." Sa han ärligt.

"Det ska vi. Jag vet inte va de tänkte." Han såg på honom.
"Vad har du gett henne? rent allmänt nyfiken." Han log ömt.

Han log svagt och pekade på droppet. "Ett vanligt dropp, och en vanlig narkos." Log han.

"Vanlig narkos finns inte hos oss." Han flinade men nickadee.
"Vi får bara lita på dig. Du hjälpte Mistrils pojke?"

Alexander nickade roat. "Nej det är jag medveten om. " Log han för att sedan nicka sakta. "Så gott jag kunde." Log han ärligt.

"Vi har annat som du vet." Han reste sig upp och gjorde en grimas.
"Men nu har jag så ont så jag inte vet va jag ska göra."

Alexander nickade sakta. "Jag vet om existensen av era mediciner men jag skulle aldrig kunna göra i ordning det." sa han ärligt. Alexander iakttog honom. "Prova med en värmekälla. "Föreslog han lugnt.