Life - Lupple & Medi PRS

"Han är i vårat revir. "Sa Molly och hon lade benen om Olivias ben och höll henne stilla.
"Shh min syster. Jag vet att det gör ont men Gabriel kommer bli bra. Det är dig vi är oroliga för."

Alexander nickade sakta. "Lös det." Bad han vargarna som samlat sig innan han gick fram mot Olivia och tog hennes arm och satte ned nålen och sövde henne.

Molly hade armarna om henne så hon inte skulle sprattla och kände hur hon föll i sömn och hon släppte henne. Lade henne och hon såg på Alexander.
"Tack så mycket." Viskade hon och svalde hårt.

Alexander nickade sakta. "Inga problem." Sa han och satte in dropp och började att övervaka hennes puls. Han suckade lite. "Jag önskar att jag kunde ta barnets hjärtslag, men det är för litet." Sa han tankullt.

Sammy hade släppte ned Rose och skyndat ut, mötte upp Frej och hjälpte honom att föra Gabriel långt därifrån. Upp i bergen.

"Vad är det?" Frågade hon och pekade på droppet.
"Är det gift?" Frågade hon oroat och stoppade om Olivia. Nickade sedan.
"Ja men jag kan hämta en av våra läkekvinnor. De vaknade säkert av hennes skrik."

Alexander såg på henne med lite förvirrad blick. Gift? Han skrattade mjukt. "Nej det är vätskor, salter. Så hon kan vara nedsövd." Förklarade han.

Hon nickade och reste sig.
"Jag ska höra med våra äldre. Vill du tala med dem?" Frågade hon mjukt. såg sig sedan om.
"Jag måste nog förklara för alla i huset med."

Alexander såg på henne. De äldre? Han visste att det var en storslagen sak. "Absolut, jag pratar med de som jag behöver prata med." Sa han lugnt. "Men jag kommer att vara vid Olivias sida, så de får komma till mig." Sa han vänligt men bestämt.

När Sammy tillslut släppte ned Gabriel på bergstoppen så greppade han tag om hans handled och bröt den för att tvinga Gabriel att skifta. Han hade sedan länge varit okontaktbar. I samma veva som smärtan kom över Gabriel så slog han upp ögonen, flämtade men började om med skiftningen. Det gjorde lika ont som sist. Vartenda ben i kroppen bröts och omformades. Sammy greppade tag om Frej och drog med honom därifrån. Han visste att Gabriel ville vara själv när han gjorde detta.

"Självklart..." Molly gick iväg och snart kom det in en man och han nickade mot Olivia.
"Vad är det som händer med väktaren? " Frågade han oroligt och satte sig när Molly kom fram med stolen.

Alexander iakttog Olivia noga, hennes puls verkade ökade. Bara lite, inget allvarligt. Höll Gabriel på att skifta nu? Hade de tagit sig fram? "Jag tror ni kommer ha de svaren mer korrekta än jag." Sa han ärligt mot den äldre mannen. "Vad jag förstår så är hennes ärr kopplat till Gabriel och hans skiftningar. Hans smärta, blev hennes. "Sa han samlat. "Just nu är hon sövd, för att inte känna av smärtan." Sa han ärligt. "Men den reaktionen jag såg, ni måste kapa bandet mellan dem. Annars kan både Olivia och barnet vara i fara. Hennes kropp är inte utrustad för den typen av smärta som era är." Sa han ärligt.