Life - Lupple & Medi PRS

"Ja gör det annar sätter jag ner dig precis här." Sa han och log svagt.
"Men får vi komma och hälsa ppå? Jag måste komma hit till fullmånen.Noelle kommer säkert få massvis med pengar och sådant."

Gabriel såg på honom. "Klart ni får komma hit. "Viskade han ärligt. "Mitt första barn kommer inte vara varg heller, de andra kanske inte heller. "Sa han tankfullt.

"Men Olivia kommer ha en speciell plats hit. Hon kommer ju bo i huset." Han log svagt.
"Hur känner du förr det? Att hon inte är varg?"

Gabriel nickade sakta. "Jo jag vet, de kommer vara en väktares barn. De har helt andra saker att lära sig." Sa han tyst för att sedan le snett. "Att Olivia inte är varg? Eller att mina barn kanske inte blir vargar?" Undrade han lugnt.

"Båda." Sa han och suckade. Han visste att man kunde bli varg om man var utomstående men det var verkligen farligt. Han hade kommit fram till deras by och satte ner honom.

Han lutade sig mot ett träd och suckade lite. "Jag hoppas mina barn blir mänskliga. Vill inte ge någon av dem det ödet jag fick." Sa han ärligt och tog upp lite löv med händerna och smulade sönder dem. "Att Olivia inte är varg, det är både bra och dåligt. Hade varit roligt att springa med henne under en fullmåne, allt sånt missar jag ju. Det bra är att hon slipper allt det dåliga med att vara varg." Log han ärligt.

"Ja jag tror hennes förbannelse slog bort din." Sa han och sedan log han ömt.
"När kom hon tillbaka? En månad sedan? Fick ni barn efter fullmånen?"

Gabriel flinade lite. "Då hade jag fått bli människa på heltid om så var fallet." Log han för att sedan dra handen igenom håret. "Det är typ nyss." Sa han lite chockat, det kändes som hon varit tillbaka längre än så. "Ja hon borde blivit gravid efter fullmånen." Sa han lugnt.

"Då kanske det är...." Han svalde och såg bort. Han hade en teori.
"Jag vill att du pratar med de äldre."

Gabriel såg på honom, han dolde något. "Nej du berättar." Sa han allvarsamt.