Dottern [SV]

meeer det är jätte bra


__________________________________________________
Draco Malfoy(MIN MAN) In My Heart ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Go Slytherin!!!! ♥

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

AWSOME :o Den är verkligen SUPER :'D

den är jättebra.

meer !

meeeeeeeeeeeeeer

meeer!

längtar till nästa kapitel.

Tack för alla kommentarer vi får! =)
_______________________________________

"Jo, det gör jag", svarade han leende, men London var inte säker på att han talade sanning.
"Säkert? Vart ska du då?" Hon höjde utmanande ett ögonbryn åt honom i väntan på ett erkännande, men han fortsatte bara att le sitt karaktäriska Felix-leende. Bruna ögon som mötte gröna. De bruna lyckades alltid vara så fyllda av känslor och fungerade som fönster rakt in i pojkens hjärta och själ. Men han hade övertygat henne med sina lögner förut.
"Jag ska träffa någon", sa han och studerade henne lite extra.
"En tjej?" slank det ur Londons mun innan hon hann hejda sig.
"...min tjej."
Londons ögonbryn sköt upp i pannan på henne. Nu var hon säker på att han ljög.
"Du har väl ingen tjej?"
"Om jag hade haft en, hade det spelat någon roll?"
London kände sig plötsligt illa till mods utan att veta varför. Felix såg bra ut, det var ett konstaterande av fakta. Hans ansiktsdrag var helt enkelt tilltalande och det såg vem som helst. London hade ju dessutom upptäckt att hon faktiskt brydde sig om honom, om än på ett lätt förvirrat sätt. Om hon inte vaktade sitt hjärta fanns risken att han skulle försöka själa det, så som han försökt när de var små och oskyldiga och hur svårt skulle det bli att stå emot den här gången?
Och London insåg även att det inte var för sin egen skull hon ville undvika att bli kär i Felix. Hon ville inte att han skulle råka ut för det hemska ödet att bli nollställd.
"Nej", sa hon bara, försökte låta så neutral som möjligt. Hon tittade på klockan, och låtsades inse hur mycket den var. "Jag måste gå nu."
Felix vände bort blicken.
"Hej då, London."

London gick oändligt sakta längs med trottoarens kant. När hon kom hem skulle mr och mrs Wrigth ha tusen frågor som de ville ha svar på om Hermione och allt som sagts och hänt hemma hos henne. London hade ingen lust att prata med dem, hon ville bara vara ensam just nu. "Fast det stämmer inte", korrigerade hon sig. "Det finns en jag vill prata med. Och jag har ingen aning om varför".
Frustrerat sparkade hon till en tom aluminiumburk som låg och skräpade. Varför var allt tvunget att vara så komplicerat? Kunde inget vara lätt för en gångs skull? Sen kom hon på det ironiska i vad hon just tänkt. Hon var ju häxa, och vad gjorde häxor? Men ingen hade lärt London att behärska och kontrollera sina förmågor, så hon kunde antagligen inte trolla bort sina problem hur mycket hon än ville.

det är jätte bra fortsätt


___________________________________________________
Draco Malfoy(MIN MAN) In My Heart ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Go Slytherin!! ♥