Wh en ny chans wh

(det är nessa som är vid sjön) ally står en bra bit bort från de två men hade ändå rätt så bra koll på om de ville ha sällskap av någon som har erfarenhet av just detta. Hon vet hur det är att vara dräktig och skulle föla så.

(sorry) Silva ser mot Nessa men såg sedan bort och gick försiktigt upp på land igen och lät vattnet rinna av sig i stället för att skaka av sig det.

Ally tar några försiktiga steg mot sjön i en lugn takt för att inte stressa upp de två stona som skulle föla nu när det var så pass nära hon stannade på avstånd.



Nessa som hörde hovsteg och vände sig om för se vem det är hon stönar till när ännu en spark kom.

Silva märkte knappt att Ally hade kommit...hon hade fullt upp med att försöka lugna ner sig själv och försöka samla krafter eftersom hon kände att det var på gång att fölet ville ut.

Nessa ser sig omkring lite men försöker hålla sig lugn trots att det sprakar i magen hon håller sig lugn just nu. En känsla fick henne att känna sig trygg eftersom att ally hade kommit till dem om hon såg rätt.

Silva gick tillbaka igen och kände att något började röra sig bakåt och hon kände något börja rinna där bak men hon ville inte riktigt lägga sig ner riktigt än utan stod bara där och kände att hon darrade i hela kroppen.

Nessa börjar gå runt i en cirkel men slutar efter ett tag eftersom hon började bli lite snurrig hon ser sig omkring men hon kan inte tänka klart just nu. Hon försöker att hålla sig lugn trots att hennes föl rör sig i hennes mage och hon känner även att det spännande i hennes juver det måste vara på gång eller har det alltid vara såhär? Hon har inte tänkt på saken för en ny.

Silva stod där och flämtade och hon var orolig men kände att det började göra ont och hon kände att det börja trycka på så hon bestämde sig för att det nog var dags att lägga sig ner så hon vek ihop sina långa framben och lät sig glida ner på backen med en duns.

Nessa var en bit bort från Silva men inte för långt bort hon började att svettas och hon kände verkar hon lade sig ner på marken och ser andas lugnt men det går bra men smärtan kommer hon antar att det är dags nu.

Silva låg kvar på marken och andades tungt och var glad att hon inte var helt ensam och plötsligt kände hon en mer intensiv smärta och hon tog det som ett tecken så när den återkom så började hon trycka och frustade.