Förändrad värld Lupple & Medi

(Ja men dåså perfect )

Han såg på henne nickade sakta. Torkade försiktigt bort hennes tårar med ett finger. " Det är ditt, Rhiannon. " Viskade han och log mjukt.

Hon fnissade till och rös av hans smekning. Aurora, hon smakade på namnet i sina tankar och provade att tyst viska det. "Jag tycker om det." Viskade hon och sken upp. Det kändes rätt. "Vill du berätta ditt namn?" Frågade hon försiktigt och såg på honom.

Hon ville slå armarna om honom men höll sig lugn. Det skulle inte se bra ut om hon slängde sig i famnen på honom.
"Åh när åker vi?" Frågade hon och såg mot Gerhard som såg bekymrad ut.
"Efter vi fixat din rygg. Det blir om några timmar."


Han log och nickade.
"Theodore." Han log och nickade sedan.
"Så vi skriver på. Vi är väldigt nöjda med våra nya flickor. Vi behöveregentligen åka snarast så vi måste sätta igång.."

Rafael såg på läkarna och nickade. "Min bror har rätt, vi skriver under. Ni ordnar min flicka sedan lämnar vi sjukhuset." Sa han lugnt. " "Så snart vi kan." La han till. Rikard nickade och gav dem ett varsitt kontrakt. Rafael läste igenom kontraktet noga och sträckte sig efter en penna. Han skrev under kontraktet med sitt namn. Sedan gav han pennan till sin bror.

Rafael såg på Rhiannon och log. "Följ med läkarna, och bli frisk. Jag väntar här." Log han lugnande.

Aurora såg på honom och nickade. "Theodore." Viskade hon leendes, att säga hans namn kändes bra.

"Jag berättar mer om era sökare senare då." Gerhard samlade in papprerna och nickade.
"KOm med här hjärtat." Han såg på Rhiannon som försiktigt ställde sig upp.
"Okej. Tack..." Hon skakade nu och gick försiktigt ut från rummet.

Theodore log mot sin bror och lade huvudet på sned.
"Du får vara försiktig med henne till en början." Han drog handen genom sitt hår och log.
"Mor kommer tycka de är så söta."

Rafael följde dem med blicken när de lämnade rummet och såg sedan på Theodore och lyfte på ögonbrynet. "Ska jag vara försiktig? Vad tror du om mig broder? Att jag inte skulle vara det? " Sa han lite irriterat. Han kände sig lite kränkt. Varför skulle han vara något annat än försiktigt med henne?

Aurora stod stilla på samma plats som förut och pillade med sitt hår. Hon kände sig väldigt oroligt. Vart hade hon andra tagit vägen? Varför skulle hon stå kvar här? Rafael lyfte blicken och såg på henne och sedan på sin bror. "Jag råder även dig till försiktighet. Var snäll." Sa han lugnt för att sedan skratta till. "Åh det har du helt rätt i." Log han.

Hon gick tyst efter de båda läkarna och hon kände hjärtat rusa.
"Vad kommer ni göra med mig?" Frågade hon och stannade upp.
Hon vågade inte gå längre och tog istället ett steg tillbaka.

Gerard vände sig om och log försiktigt.
"Vi kommer göra dig bättre. Kom nu hjärtat." Han höll ut en hand mot henne.


Theodore skrattade och stekte Auroras kind.
"Jag ska vara snäll." Han såg sedan på sin bror.
"Hon kommer be oss att stanna...."

Rikard stannade upp och såg på henne med orolig blick, hennes hjärta rusade. "Vi ska hjälpa dig med ryggen, så att den inte gör ont. "Förklarade han lugnt. " Mister Rafael vill också att du ska bli frisk." Log han lugnt.

Aurora kände hans hand mot sin kind och rodnade till, hon vek ned blicken och försökte att inte synas, hon försökte att bli osynlig. Det kändes som om männen hade något viktigt att prata om och det var oartigt att tjuvlyssna.

Rafael knackade försiktigt på bordet och nynnade tyst men stannade upp vid sin brors ord och svalde hårt. "Du vet att jag inte vill det, jag följer med för din skull och hennes. Deras. Men jag kan inte bo där." Viskade han tyst.

Hon såg på honom och såg sedan på Gerhard med sorgsen min.
"Kommer det att göra ont?" Frågade on och tog några tvekande steg.

Han såg på sin kollega men skakade sedan.
"Nej du kommer att få sova. Vi kommer öra att du mår bättre. " Han visade mot en korridor och log sedan igen.


Han såg på honom och suckade.
"Det är för att mor vill ha fester hos sig. Vi kan inte neka henne det. Far vill säkert se dem med." Theodore log.
"Så vilka färger älskar du Aurora?"

Rikard log mot henne, lugnande. " Du kommer inte märka av något alls." Log han och öppnade dörren till operationssalen som de skulle vara i. Allt var förberett. Det var positivt.

Rafael nickade sakta. "Jag vet, vi måste vara där. " Sa han och rättade till sina kläder och började sedan knacka på bordet igen och nynna tyst för sig själv. "Det kommer han vilja." Log han.

Aurora som stod djupt inne i sina tankar ryckte till när han talade igen. Theodore. Hon log svagt. "Åh ehm, alla." Viskade hon. "Men speciellt blå, sådär mörkblå såsom kvällshimmeln är." Viskade hon och såg på honom med ett leende på läpparna.

Hon såg på salen och gick försiktigt in. Det såg så kallt ut och hon leddes fram till britsen.
"Det känns så kallt." Viskade hon och fick hjälp upp.

Gerhard log bara och tog upp en nål.
"Vi ska sätta in en nål. Vill du vara så snäll och sträcka fram armen?" Han såg på sin kolega.
"Sätter du fast mätarna?"


Theodore log och smekte hennes kind igen.
"Blå? Det är en vacker färg. Så vacker.." Han nickade åt sin bror.
"Ja så jag hoppas vi kan komma iäg snart. Det här stället är lite för... vitt."