Bellatrix Lestrange. Välja sida?

AMAZHANG♥

Tack!

Super

Kapitel 9

Dagarna förflöt utan att det hände något särskilt. Ja, det gick faktiskt några månader utan några större händelser. För varje dag som gick blev jag och Rodolphus allt närmare vänner.

Den första snön föll redan i slutet av november och de flesta eleverna gillade att köra snöbollskrig under rasterna – vilket ledde till att klassrummen blev genomfuktiga och lärarna lite irriterade över de blöta eleverna.

Jag och Thanja lyckades på något sätt undvika alla blöta snöbollar som ven genom luften under rasterna.

Det blev allt mer att göra eftersom det bara var någon månad kvar till jullovet. Jag, Andy och Cissy hade inte bestämt om vi skulle stanna på Hogwarts eller åka hem men efter ett tags övervägande beslutade vi att vi skulle stanna.

”Bella? Kan du skicka potatisen?” Yaxley sträckte sig över bordet och jag gav honom skålen.
”Var är Rodolphus egentligen?” frågade jag och plötsligt fick Yaxley något spänt i blicken.
”Saknar du din pojkvän?” retades han och flinade. ”Nej, men jag vet faktiskt inte.” Vem som helst skulle kunna se att han ljög.
Plötsligt träffade något kallt och blött min nacke.
”AAAAAHHHH!” Det iskalla vattnet rann ner för min rygg på insidan av min klädnad.
Ett välbekant skratt hördes bakom mig.
”DU DIN!” utropade jag och flög upp på fötter.
”Kärlek börjar alltid med bråk”, hörde jag något säga bakom mig och en annan, tydligare röst som lät riktigt arg. McGonagall.
”Lestrange! Vad var det där bra för!?”
”Jo professorn…” började Rodolphus men blev avbruten.
”Straffkomendering. Mitt kontor efter middagen! 15 poäng avdrages för Slytherin.” Med bestämda steg travade McGonagall iväg mot lärarbordet.
”Jo alltså. Bella, förlåt. Jag…”
”Kompis. Det finns bättre sätt att ragga på”, sa Yaxley med ett retligt leende.
”Jag skämtade bara! Fattar du!?” fräste Rodolphus och en rödrosig färg spreds över hans kinder. Om det var för att han varit ute i kylan eller något annat, det visste jag inte.
”Oavsett blev jag ganska blöt så jag måste gå och torka mig.” Jag reste mig upp och började gå i riktning mot uppehållsrummet.
”Ska du springa efter din flickvän nu?” ropade Yaxley och skrattade en bit bakom mig.
”Bella, förlåt…” Rodolphus hade kommit ikapp mig, lätt flåsig så jag sänkte farten.
”Det är okej”, sa jag och klappade honom på axeln.
”Nej det är det inte. Du blev ju blöt och…”
Vi hade kommit till en tom korridor.
”Det var Yaxleys ide’”, sa han och blev plötsligt väldigt irriterad.
”Jaja”, sa jag som inte orkade diskutera saken mer.
Stämningen blev väldigt stel och spänd.
”Jag tror att jag måste fortsätta till uppehållsrummet”, ursäktade jag mig. ”Och du skulle ju till McGonagall.”
”Mm”, mumlade han och kysste mig snabbt på munnen innan skyndade iväg.
Just då kände jag mig väldigt glad och varm inombords. Men vem hade kunnat ana att allt bara skulle bli värre…


Nu äntligen ett kapitel! Asså det har inte hänt något på 9 kapitel... Sorry. Men nu kommer det faktiskt bli lite mer spänning. Dock har jag inga planer på vad som kommer hända sen. Ff:n kanske får ett slut!

Kram

Riktigt bra asså!

superbra!

Bäst

sjukt bra!♥♥♥

Mycket bra kapitel! Oj, vilken kalldusch hon fick!

Anar jag att Amors pilar flyger förbi? Det känns nästan så!





Tur att hon godtog ursäkten.

Så bra!!!!!!!!!!!!