Månsystrar

Underbara du!♥



Tack! Jag blir så lycklig, när du säger så! ♥ Men vilken tur, då har jag iallafall EN läsare till mina framtida böcker. Cx



Tack! ♥

Ja, stackars Lo Men du får se vad som händer... *hemlighetsfull*

Minst 2 framtida läsare !

Fler tror jag!!

Ja! Absolut fler!

När kommer nästa? Vill ha den nu Hermione Granger12!

Hej hej!! hoppas ni har ett trevligt sommarlov! nu på sommarlovet kan kapitelna komma med lite större mellanrum. bara så ni vet.


Kapitel 13

Lo vandrade längre och längre in i skogen. Bort från Ly och Earwyn.
Efter ett tag blev det mörkt och hon la sig under en ek och somnade.

När hon vaknade nästa morgon var hon inte under trädet längre. Det märkte hon direkt.
Hon satte sig upp och märkte att hon låg i en stor mjuk säng med ett lapptäcke över sig.
Hon befann sig i ett runt rum med gula väggar.
I rummet stod också en stor mörkröd gungstol, en stor byrå och en stor fotölj.
I fotöljen satt en stor kvinna med kort mörklila hår. En väldigt stor kvinna, nästan som en jätte.
Kvinnan satt med en stor bok framför näsan och lästa intensivt i den.
Lo var lite rädd och undrade var hon hade hamnat.

"Godmorgon", sa en vänlig och mörk röst.
Det var nästan-jätten.
Hon hade lagt undan boken och såg intensivt på Lo, med sina mörka ögon.
"God morgon", svarade Lo ganska tyst.
"Har du sovit gott?"
"Ja, men var är jag?"
"Du är i mitt lilla hus i skogen. Jag heter Auxi och är en halvjätte. Jag hittade dig sovandes i skogen, det var mitt i natten, och du var iskall. Så jag tog in dig till mitt hus."
"Jaha", sa Lo. "Jag är Lo iallafall."

Auxi gjorde iordning en stor smörgås och te till Lo.
De satt kring det stora matbordet och pratade.
"Varför låg du i skogen och sov?" frågade Auxi Lo.
"Jag sover alltid i skogen. Fast i min trädkoja."
"Varför sov du inte i din trädkoja då?"
"Jag hade vandrat iväg från den."
"Varför?"
"För att mina vänner var dumma."
"Vad gjorde de?"
Lo tvekade ett tag på om hon skulle berätta om Earwyn och hennes kärleksproblem. "Jag träffade en pojke som jag tyckte mycket om.
Sedan träffade han min bästa vän, och då blev pojken förälskad i min bästa vän. Och min bästa vän tyckte om honom. Och alla glömde bort mig."
"Men lilla vännen", Auxi plockade fram en liten flaska med ett rosaskimrande innehåll.
"Detta är en kärleksdryck. Låt pojken dricka den, och han blir kär upp över öronen i dig."
Lo tyckte det lät lite konstigt, hon ville ju bli älskad på riktigt av Earwyn. Men hon tog ändå emot den och la den i en ficka på shortsen.
"Tack", sa hon tyst.

Några timmar senare fortsatte Lo sin vandring i skogen. Hon undrade om Ly saknade henne. Förmodligen inte.
En liten tår glittrade till i hennes ögonvrå.
Henny som också bodde i hennes trädkoja, var nog fortfarande ute på sin lilla vandring som hon började för tre dagar sedan.
Lo önskade att Henny var där. Med henne.
Åh, vad Lo saknade sin lillasyster!

Hon fortsatte gå och gå.
Efter många timmar hände något hemskt.
Någon överfall henne bakifrån, men Lo försvarade sig och gav den en rejäl örfil.
Fast personen fick ändå snabbt ner henne i en stor säck.
Personen bar iväg med henne.
Lo bet och rev för att försöka slita sig loss ur säcken. Men snart förstod hon att det inte gick och sjönk ihop till en tung hög på botten av den stora mörka säcken.

Hon började få svårare och svårare att andas.
Till slut var luften för tjock och kvav för att andas.
Lo flämtade efter luft och rev i säckens öppning.
Hon fick aldrig upp den och allt började snurra runt henne, tills hon svimmade.



ja, det var det kapitlet! skriv vad ni tyckte om det och vad jag kan göra bättre!

ha det fint!♥

/Elin

Sååååååå bra!!! MER NU!!!♥

Tack! Men kapitel kan inte komma nu, för det är inte klart, men imorgon/på måndag kanske! ♥

Jättebra!!! Men stakars Lo!
Men du skulle kunna skriva något längre kapitel.

Känner för att örfila den som överföll Lo.

Jättebra kapitel!! Lite oärligt med en kärleksdryck bara. Ska du skriva lite mer ur Ly's perspektiv?