Öppet fantasy-ish rollspel! :3

Almira skrek. Drömmen var röd. Hon simmade i och drack blod. Himlen var röd. Det åskade och himlen till och med blödde.
När hon vaknade så hade hon blivit indragen i sin madrasserade cell. Rummet bredvid hennes sovrum. Hon hade fått en fotboja och munkavle för att inte väcka folket.
Det var mardrömmarna. Hennes värsta mardröm skulle vara att uppleva det igen - förvandlingen. Som tur var det bara drömmarna den här gången. Det hände många gånger att folk nästan fick reda på det, men den här gången slapp hon undan. Hemligheten var dold bakom slottets murar, men inte ens sitt eget kött och blod visste. Bara några tjänare visste och det var tillräckligt. Hon skulle aldrig kunna gifta sig eller bli med barn, på grund av sin förbannelse. Det skulle bara leda till att något av det så småningom skulle genomgå något mycket hemskt.

Tidigt på morgonen blev hon påklädd. I en lång och majestätisk pärlvit klänning med en silverfärgad halskrage. Hon begav sig mot sin hästvagn med sina svarta hästar. Hon skulle besöka Crystal, helaren, för att få testa en ny medicin som förhoppningsvis skulle mildra smärtan.

Berkeley nickade långsamt.
"Berkeley, miss. Jag har nog inte sett dig här omkring förut, var kommer du ifrån?" frågade han med en lugn men allvarlig röst, den han brukar använda när han ger order.

Daziellé hade gått till havet och hon satt nu sanden och tänkte. Det var molnigt ute, och Daziellé saknade den bländade solen, den vackra solen som värmde hennes skinn.
Trotts att det inte var hemskt soligt så glittrade havet som miljoner kristaller och det gjorde så att Daziellé fick en varm känsla i sin kropp. Hon har inte hittat sin skyddsling, och hon var orolig att något hade hänt honom eller henne.
'Lugna dig.' intalade hon sig själv och drog en hand genom sitt blonda hår.

Farwen granskade flickan nyfiket. Det var första gången hon såg en vampyr på nära håll. Hon höll sig nära Berkeley.

Ana ~

Ana gick ut från bageriet och skyndade till slottet, hon ville hinna till skogsbrynet där hennes familjs gravar var, men hon hade redan vart borta så länge. Hon gick förbi marknaden för att se om Avena var där och handlade. Hon svepte med blicken och fick se Avena, hon vinkade lätt och gick vidare mot slottet.

Cla ~

Cla var vid skogsbrynet och tänkte att idag måste hon hitta en skyddsling. Hon gick mot byn och började se människor. När hon hade kommit längre in såg hon ett hav av människor och där fanns massa tex frukt- kläd- och djur-stånd. Hon tänkte att här någonstans måste hon väl hitta någon skyddsling!

Utseende: som människa och så här ser hon ut som varg:
Namn: Katsa
Ålder: (Mänsklig ålder) 20
Personlighet: Är väldigt pratglad och modig men blir arg när någon kallar henne för fegis eller avbryter henne när hon pratar, är väldigt snäll och trevlig men blir arg när någon förolämpar henne.
rang: (jobb, så att säga. See above)-
kön: Tjej
Varelse: Varulv
Partner:
Övrigt: Har lätt för att få vänner.
Skyddsling: (Änglar endast)-
Skyddsängel: (Människor endast)-
Rollspelare: Alexandra Hagström

Hon hade nu pratat med mannen och kvinnan, och ändå tvekade hon för att berätta. Kvinnans blick på Suzy oroade henne. Hon visste..?
Skulle hon verkligen bekräfta? Vad skulle det spela för roll, egentligen?
Med en liten harkling sträckte Suzy på sig och kollade mannen - Berkeley som han tydligen hette - rakt i hans ögon.
"Nej, ni har rätt. Jag kommer inte riktigt från trakterna. Från människo byn, faktiskt. Även då jag inte är en människa"
Suzy hoppades att hon sa tillräckligt, för hon hatade verkligen v ordet. Hon kände sig äcklad bara av att tänka vad hon var.
Visst, det var fantastiskt att aldrig bli trött, alltid vara snabbast och starkast.. Men ändå.
"Efter som jag ser er två här, antar jag att ni är från alvernas by?"

Fotsteg. En springande siluett syns runt vassen. Plaskande och siluetten går ner i vattnet. Siluetten tar sig under vattnet. Två gula ögon syns under den grå huva som tar sig upp ur vattnet vid den gamla bryggan. Den gråa huvan talar på något okänt språk när hon frambringar sin bostad ur den osynliga kraften. Ett tält med färgen från en brinnande brasa. Det höjer sig i formen av ett torn. Runt tältet ligger vit aska utspridd, likt ett gigantiskt pentagram, med tältet i mitten. Den påstås skydda från onda krafter. Men varför? Vem skulle vilja ge sig på en sådan märklig typ?
En hästvagn stannar. Med fyra svarta hästar.
Det är på grund av sin lojalitet gentemot drottningen.
Drottning Almira kliver ner. Blek, jo, blek är hon alltid, men nu är hon blek på ett dåligt sätt.
"Det har hänt igen", säger den gråa huvan.
Drottningen nickar.
"Var god och ge mig ett smakprov av ditt senaste recept, Madam Crystal. Denna olidliga smärta gör mitt liv och min roll som drottning tyngre att bära", säger drottningen när de går mot tältet. Den vita askan ger utslag på drottningens ömma fötter. Askan är inte avsedd som hjälpmedel för förbannade drottningar. Snarare för förstörelsen av onda krafter som drottningen bara var otursam att få bära.

Elden tänds inuti tältet. Ord på främmande språk talas. Crystal förbereder sin brygd i sin gryta som växer upp ur marken som en av hennes många örter runt pentagrammet.
Underliga ingredienser fyller grytan tills den slutligen blir färdig.
"Drick, ers Majestät", säger Crystal. En träslev som vidrör drottningens läppar är nästan överfull med sin rödbruna vätska.
Det bränner i hennes hals.
Drottningens månvita hud blir genast rosenröd. Hon skriker. Hennes kortklippta rosa naglar växer till långa gula klor, hennes ögon blit helsvarta och stora.
Den här gången förvärrades bara hennes situation. Crystal måste genasr hejda henne från att uppnå sin värsta form. När Drottning Almira åter får sitt sinne som hon hade det förut får hon se fram emot ännu ett återbesök. Det blev inte bättre den här gången.

Avena ser som i nacken att någon vinkar åt henne och hon vänder sig om. Hon ler när hon ser att det är Ana, att det inte hänt flickan något. Flicka? Vem visste hur gammal hon var? Men det var bara lösa antydningar Avena hade, men de låg trots allt i samma bädd och man kunde inte undvika varandra.
Avena handlar det hon skulle handla och går tillbaka. Avena kunde varken skriva eller läsa, men hon hade ett otroligt minne och på så vis mindes hon allt hon skulle ha med. Hon närmar sig slottet med den nu tyngre korgen och det raspar i hennes lungor av ansträngningen. Hon var inte bra och hon brukade hosta blod, inte mycket än så länge så hon kunde dölja det. Hon var rädd att bli utkastad på gatan igen och avslöjade därför inget.

(Kan man hoppa in har inte haft dator)

(Vildvittra kan jag vara din skyddsängel :3?)