Boken utan namn

Jättespännande, man vill verkligen få svar på sina frågor!

Taggar Elsa Gryffindor

Här kommer nästa kapitel Ge gärna kommentarer

Kapitel 13

Jag satt nere i biblioteket med Irma och letade igenom olika böcker. Jag var tvungen att ta reda på vad quinque sunt betydde men det fanns ingenstans. Klockan var sju och jag tog boken jag höll på att läsa under armen och gick för att få något i magen. Jag kom in till stora salen och min mage fylldes genast med längtan efter alla läckerheter som stod uppradade på ett stort bord i mitten. Jag tog ett glas pumpajuice och sökte med blicken efter en tom plats.
“Saturna! Kom och sätt dig här”, sa någon bakom mig. Jag vände mig om och på ett par bord längre bort satt James och hans kompisar. Jag gick dit och slog mig ner på en ledig stol.
“Tja”, sa James. Hans röda hår spretade åt alla håll.
“Hej”, sa jag och tog en klunk av den söta juicen. Jag kollade på en stor klocka på väggen, den visade snart halv åtta. Nästa lektion började om trettio minuter. Jag kanske skulle hinna tillbaka till biblioteket innan nästa lektion om jag var riktigt snabbt. James avbröt mig i mitt tänkande:
“Har du sett Rose?” Frågade han och jag visste att han aldrig skulle erkänna det själv men hans röst darrade och jag förstod att han var orolig. Jag tänkte igenom mitt svar noggrant innan jag svarade.
“Hon… Har speciella lektioner i trolldryckskonst för att nå högre betyg. Har hon inte berättat det för dig?” sa jag och tog en till klunk av pumpajuicen och försökte se normal ut.
“Nej det har hon inte”, sa han och jag hörde lättnaden i hans röst. Jag var ganska nöjd med förklaringen men förr eller senare skulle han börja undra och vad skulle vi säga till alla lärare? Jag sköt undan tankarna och sprang ner till biblioteket. Nu var det tjugo minuter kvar.

Hugo satt på en stol med näsan djupt nere i en bok. Han kollade upp på mig när jag kom, jag kollade ner i golvet och rodnade.
“Hej”, sa jag tyst och slog mig ner.
“Hej”, sa Hugo.
Jag tog fram en bok och började kolla igenom registret. Det fanns en hel del på “Q” men inget quinque sunt. Jag la boken på en av högarna på golvet av böcker som var avprickade. Alltså dem som vi hade kollat igenom. Jag tog ut en ny bok, dess titel var “Magic things” av Matehild Goswer. Jag kollade igenom men hittade inget register. Jag suckade, det betydde att jag skulle bli tvungen att kolla sida för sida om det inte fanns en trolla-upp-sida-som-handlar-om-quinque sunt besvärjelse eller något. Jag slog upp sidan tretton läste igenom och fortsatte till sidan fjorton, femton och sexton men utan resultat. När jag kom till sidan tjugoett hittade jag något som intresserade mig.
“Lyssna på det här”, sa jag och putade till Hugo.

“Fem föremål

Enligt en gammal sägen sägs det att fem speciella föremål kan skapa evigt liv och en makt som så stor att ta över hela värden. Ingen har någonsin lyckats med hela processen från att hitta de fem föremålen, och få dem att samverka utan att först ta livet av sig. Det sägs att ett enda felsteg kan orsaka dödsfall på flera mils håll.

Fem föremål ska tillsammans bli en. Att handskas med föremålet är i princip omöjligt, det skulle krävas en omänsklig varelse. Denna process kallas också med ett latinskt namn - quinque sunt som betyder `fem föremål.´

År 1827 var det en man vid namn Tribus Roswelld. Han sägs ha hittat ett sätt att besegra döden med hjälp av quinque sunt. Han dog dock några år vid en brand vid en ålder på trettiotvå år. Man kunde aldrig bevisa Tribus Roswellds idéer men man hittade tydliga skrifter om hans idé. Forskare är säkra på att det finns mer av hans ideér än vad som fanns men dem fruktar att dem brann upp under olyckan.” Sa jag och stängde boken. Jag kollade på Hugo, han satt helt tyst och tittade på mig med vidöppna ögon.
“Vad är det? Säg något då!”
Ett gurglande ljud hördes och Hugo lyfte handen och pekade bort mot rummets dörr. Jag vände mig om och synen som möte mig var chockerande. Dörren spärrades av en man med långt svart hår. Han var kraftigt byggd och han höll trollstaven höjd mot oss. Brevid honom stod en lång man med svart huva. Under huvan skymtade ett par svarta ögon.

Jag reste mig upp och bakade snabbt och välte en stol i farten. Den kraftiga manen viftade med trollstaven och en bok kom farande genom luften med en sådan fart att den träffade mig rakt i magen. Jag föll till golvet men reste mig fort upp och tog fram min trollstav. Jag kunde inte mycket men det kanske räckte.
“Accio” Den långa manen log triumferande, “en liten nybörjare minsann”, sa han och stoppade trollstaven i fickan på den långa kappan. Hugo hade rest sig upp och drog långsamt sin trollstav,jag skakade på huvudet och han sänkte den långsamt.
“Vad vill ni?” Jag försökte låta hotfull men rösten darrade. Den långa manen log så att alla hans bruna tänder syntes och hans kumpan den kraftiga skrockade högt.
“Vad vi vill…” Sa han eftertänksamt och grep hårdare runt trollstaven. “Vi vill döda er!” Han log stort och skrattade. Jag bakade och gick rakt in i väggen, vi kunde inte fly. Vi var fångade som i en liten ask.

Tackar tackar, ska börja läsa nu

Skitbra och spännande! Men det kommer ju bli jättesorligt om någon av dem dör ju!!! Hoppas att Rose inte redan är död!

Jättejättebra!!!

Jag älskar denna ff, du äger på att skriva!!

Jättebra!

NEJ DE FÅR INTE BLI DÖDADE!!! OCH ROSE FÅR INTE VARA DÖD!!!!!!! SKRIV MER NU Ella01 INNAN JAG DÖR AV LÄNGTAN!!!!!

SKRIIIIIIIIIIIIIIIIIIIV!!!!!!!!

Jag tror inte att jag kan vänta så mycket längre till, jag kanske dör!

Tack, tack x 10 0000 000 000 000 000 000
Ni är dem bästa läsarna man kan ha ju!



Nej dö inte snälla! Ingen av er får dö!

Ett nytt kapitel, dock inte så långt. Jag skulle gärna vilja ha tips på idéer om ni har några.



Kapitel 14

“Varför vill ni döda oss?” Frågade jag, mest för att få betänketid. Den kraftiga gick ett steg framåt.
“Ni vet för mycket”, sa han och knäckte med fingrarna. “Men varför inte ha lite roligt innan vi dödar er.” Den långa skrattade ett förfärligt skratt och sköt iväg ett dussin böcker mot oss. Hugo duckade undan en men blev träffad av den andra i hals höjd och han flämtade till och satte sig ner på golvet. Den långa skrek något och en grönljus stråle träffade Hugo rakt i magen. Den långa fortsatte jag och jag såg hur livet långsamt rann ur Hugo.
“Sluta!” skrek jag högt och grep tag i den långes arm. Jag ryckte och slet drog i hans armar och kläder. “Låt oss vara!” skrek jag, jag var irriterad och arg. Om dem hade skadat Hugo så skulle jag döda dem. Jag tog upp Hugos trollstav som hade rullat iväg en bit bort och sa den enda besvärjelsen jag kunde komma på. Incendio

Ett hav av eld skiljde mig och Hugo från dem båda männen. Jag satte mig brevid honom och tog hans hand. “Hugo, snälla…” Sa jag tyst och såg hur elden slukade biblioteket. Jag satte mig ner längs väggen. Elden spred sig som en glass smälter i solsken men jag brydde mig inte. Inte nu, det ända som betydde något just nu var att min vän skulle överleva. För utan dem så var inte livet värt en sekund.

Jag blickade ut i elden, tänk att något så vackert kunde vara så farligt. Jag hörde avlägsna röster långt borta sedan slöt elden sig som en ring runt mig och jag kände hur det blev svårare och svårare att andas. Nu skulle jag antaglien dö.

Skitbra :d men nu måste du ju verkligen fortsätta:c Vill ju veta om de överlever!
Har alltid haft brist på fantasi, så har tyvärr inga ideer