Emmas andra mugglisgame

Jättebra kapitel!!

Awsome

Distrikt 11

Vega Talia David (HermioneGrangerWeasley) var ingen vanlig flicka. Skulle hon själv säga iallafall, trots att alla snart skulle förstå att det var en lögn. Delvis för att Vega var en dålig lögnare, men också för hon var så lite speciell en människa kunde bli. Hon var tolv år gammal, smal och liten med yvigt, svart hår och intensiva bruna ögon. Vega hade tre systrar, Nova, Leia och Ziva. Alla var de alla mycket lika henne. Vegas familj, levde, som de flesta andra familjer i Distrikt 11, på det lilla de kunde ha råd med. Vega hade ändå tur, eftersom hennes föräldrar var militärer och fick mer i lön än de flesta vuxna i distriktet.

Idag var en alldeles speciell dag. Slåttern. Vegas systrar var alla för gamla för att delta, men det var nu Vegas tur, och hon såg inte fram emot det. Hennes föräldrar försökte få henne att ta Slåttern med optimism.
"Det är en ära, Vega", sade hennes mor till henne vid matbordet och fadern nickade.
"Om du blir utvald, det vill säga. Tänk på att hungerspelen har ett syfte, Vega."
Vega svarade inte. De hade haft den här diskussionen tusen gånger under de senaste dagarna, och Vega var trött på den. När hennes systrar ännu bott hemma så hade hon åtminstone haft någon på sin sida. Någon som inte gillade Hungerspelen.

Till sist reste sig Vega och gick ut i hallen.
"Vart ska du?", frågade modern, en aning irriterat. "Nu lyssnar du, Vega(HermioneGrangerWeasley). Jag vet att du inte vill höra på, men allt jag och din far försöker säga är att du borde se det som något bra att bli utvald, om du nu blir det. Inte som ett straff."
Vega bara suckade högt och himlade med ögonen.
"Jag orkar inte med det här", sade hon trött. Ytterdörren stängdes med en högljudd smäll bakom Vega och hon gick ut i solskenet.

Esmeralda, Vegas bästa vän, väntade där ute.
"Ska vi gå?", frågade hon, och de två flickorna började gå mot slåttern.
"Hej, Vega", sade en flicka som hann ikapp dem.
"Hej Jenna", svarade Vega glatt. Jenna (j-k heap) och Vega var lika gamla. Hon var en trilling som bodde med sina syskon hos sin mamma i ett litet hus nära Vegas. Esmeralda såg på Vega(HermioneGrangerWeasley) med en blick som helt klart sade: Gör dig av med henne.. Vega ignorerade henne. Hon gillade både Esmeralda och Jenna, och tänkte inte göra sig av med någon av dem. Vega visste inte varför Jenna(j-k heap och Esmeralda inte gillade varandra, för Esmeralda ville aldrig prata om Jenna och Jenna ville aldrig prata om Esmeralda.

Slåttern var välorganiserad i Distrikt 11 i år, till skillnad från förra året, då det varit kaos i distriktet, verkade någon ha tagit tag i saken.
"Det är ett alldeles speciellt år i år, kära Distrikt 11", sade en man minst sagt underliga kläder i mikrofonen. "Från Distrikt 11 kommer vi i år ha möjligheten att skicka två kvinnliga eller två manliga deltagare då vi slagit ihop pojkarnas och flickornas skålar till en."

Ett sus utbröt genast från publiken. Det här hörde inte till vanligheterna. Vega(HermioneGrangerWeasley) tyckte faktiskt att det var en aning skumt, och hon gillade det inte alls.
"Första deltagande", sade mannen och höll handen ovanför den ensamma skål som stod på ett bor på scenen.
"Jenna Feedback."
Jenna (j-k heaptog ett steg framåt och gick med lommande gång fram till scenen. Väl där framme såg hon inte på någon.
"Vega Talia David." Vega log inte. Hon gillade inte alls det här. Hon gjorde vad hon skulle och gick fram mot scenen. När Vega tog sin plats bredvid Jenna(j-k heao insåg hon att de skulle tvingas bli motståndare. Vega(HermioneGrangerWeasley) tänkte iallafall få folk att tycka om henne, så hon log lite smått mot folkmassan. Det var konstigt att le åt något man egentligen var ledsen för.

WOOHOO!!! Snart 12!!!!!!

bra

Distrikt 12

Nicole (Alicedor) gick bakom honom, och han såg henne inte ens. Det var hemskt. Hon hade sett honom, beundrat honom på avstånd, men det verkade inte som om han visste att Nicole existerade. Han var perfekt. Ett år äldre än Nicole, smal men samtidigt muskulös, med mörkbrunt hår och bruna, lugna ögon.
"Nu tänker du på Lixe (Rasmus potter) igen, eller hur?", frågade Annie, som Nicole (Alicedor) gick med. Nicole höll fingret framför läpparna och visade på Lixe som gick framför dem.
"Inte så högt. Är du galen? Han kan höra.." Nicole rodnade. "Dessutom tänkte jag inte alls på honom. Morbror Elliot säger att man inte kan tänka på andra nu, när vi har det så fattigt. Särskilt inte innan Spelen. Man vet aldrig vem som blir tvungen att åka till Huvudstaden, säger han."
"Men lyssna inte på honom", svarade Annie. "Ärligt talat. Hur stor är den risken att du och Lixe skulle dras. Eller att ens en av er skulle det?" Hon såg bakåt. "Var är Max och Brad?" Nicole såg sig om efter sin och Annies småbröder. De var inte där.

Lixe (Rasmus potter) gick med sina systrar och bröder mot slåttern. Han hade sammanlagt åtta syskon, varav fyra skulle till slåttern med honom. Det var hans lillebror Liam, lillasyster Elle och storasystrarna Julia och Elisabeth som tillsammans gick långsamt mot slåttern. Ingen av dem tyckte om känslan, och de hade knappt pratat med varandra på hela morgonen, vilket var minst sagt ovanligt i Lixes familj. Lixe (Rasmus potter)tyckte han hörde någon säga hans namn, men han reagerade inte. Han visste att det var Nicole Smith (Alicedor) som gick bakom honom tillsammans med Annie Brennan.

Lixe (Rasmus potter)visste inte mycket om flickorna. Han hade hört ett rykte om att Nicole tyckte om honom, och Lix tyckte att hon verkade vara trevlig, men han kände inte henne egentligen. De hade aldrig pratat med varandra. Plötsligt stannade sällskapet bakom dem och Lixe hörde flickorna skrika:
"Max! Brad!"
Lixe(Rasmus potter) var inte säker på om han skulle stanna och hjälpa dem, men till sist sade han åt sina syskon att fortsätta, eftersom han skulle "knyta skorna". När syskonen försvunnit i folkmyllret gick Lixe fram till flickorna.
"Vilka ropar ni på?", frågade han lugnt Nicole.
"Våra bröder", svarade Nicole och rodnade kraftigt. "Bradley och Max. De har försvunnit." Lixe hjälpte dem att se sig om.
"Han där är lik dig", sade han till sist till Annie och pekade på en liten pojke som stod ensam och petade på något han hittade på marken.
"Det är Max!" Annie sprang fram till sin lillebror, vilket lämnade Nicole och Lixe ensamma.

"Vad tycker du om det här. Slåttern alltså?", frågade Nicole, som helt glömt att leta efter Brad.
"Jag vet inte", sade Lixe helt ärligt. "Jag hoppas att jag inte blir dragen ur skålen. Det är ju som ett dödsstraff. Inte så kul."
"Precis vad jag med tycker", sade Nicole (Alicedor) . "Men hur stor är risken liksom?"
"Inte så stor", sade Lixe. Nicoles optimism hade fått honom på bättre humör. "Var är Brad nu då?" Precis samtidigt som han sade det kom Annie tillbaka tillsammans med Max och Brad.
"De lekte kurragömma. Kolla på deras finkläder." Annie borstade av Max:s byxor. Nicole (Alicedor) granskade sin brors kläder. De var fulla av smuts.
"Ni får hålla bättre koll på era bröder. Nu ska jag gå och hålla koll på mina syskon. Vi ses."
"Hej då", sade Nicole glatt. "Tack för att du hittade Max." Hon fick en vinkning och ett leende till svar, men det dög för henne. Det dög verkligen för henne.

När Nicole sållat sig till gruppen ungdomar och barn vid slåttern drogs första namnet.
"Nicole Smith!"
Nicole såg direkt på Annie som om det var hennes fel. "Vad är risken?" Härmade hon argt och gick upproriskt upp mot scenen. Hon tyckte att Annie hade ljugit för henne. Kanske skulle man helt enkelt gå runt och vara pessimist. Då blev man åtminstone inte besviken.
"Lixe Bromfrine!" Lixe (Rasmus potter)såg rakt in i kameran såg det ut som på storskärmarna. Han gick långsamt, som i trans upp mot Nicole (Alicedor) . Han mötte hennes blick och de kunde inte låta bli att se på varandra, för de visste att om de kom till en final skulle de inte ha något val. De skulle vara tvungna att mörda varandra.

Jättebra! Emmadora: Jag var gamla Lovisa Granger, kan du byta ut henne mot mig? ♥

Detta var helt awesome!! Älskar hur du gjorde Lixe Och du är ju bäst i hela världen!! ♥♥ Kan inte förklara hur gym du är! ♥

Jätte bra kapitel!!! Älskar att jag var så orolig över min lillebror ♥

Javisst mandragora. Det fixar jag. Tack så mycket hörni ♥