Det 57:e Mugglisspelet!

bra! bra! bra! bra! bra! bra! bra!
MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER!

NUUUUUUU!

hur bra som helst! kan bara inte sluta läsa!

ASBRA!!!
Fast jag dog...

Gud vad bra O.O

MEEEEEER SNÄÄÄLLAAAAA!?

SÅ HIMLA BRA!! skriv mer annars duu!!
(Yeah im stor o staRk)

Nytt kapitel på lördag. c:

Yeah!

*Längtar till lördag*

Kapitel tre: Dag tre

"Aj" Molly Evans studerade tygbiten, som tidigare hade varit en del av Zendayas tröja, som var fastlindad runt såret.
"Du har gnällt hela vägen hit. Här.", muttrade Zendaya irriterat. Hon kastade en bit snöre i famnen på henne. "Gör något med den. Döda lite tid."
Molly Evans fnös. "Döda lite tid"

TildeW släppte inte StinaMs nacke med blicken när de vandrade genom buskarna. Hon rörde stelt med huvudet, masserade nacken med de svaga händerna. Sedan spelen hade börjat hade hon inte lämnat StinaM för någon längre tid. Inte ifall de letade efter föda, även om de ofta gjorde det tillsammans. Det var för många hot omkring för att de skulle våga gå många meter utan varandra.
TildeW hann inte stanna innan hon gick in StinaMs rygg. Han vred på huvudet och betraktade henne länge.
"Hörde du det där?", frågade han allvarligt.
Hon skakade på huvudet.
Han fortsatte. "Jag kunde ha svurit på att ..."
Ljudet av springande fötter tystade honom och StinaW klängde sig desperat fast i hans arm. Hjärtat bultade så häftigt att hon trodde att det skulle krossa bröstkorgen på henne. Hon kvävde en flämtning.
De springande fötterna hördes tydligare och tydligare och hennes grepp blev hårdare och hårdare om hans arm. StinaM drog fram stenen ur jackfickan som de hade hittat första dagen. Delar av den var redan fläckad av blod - ekorrblod, inte människoblod.
Fötternas ägare visade sig, nästan snubblade fram från granarna. Hon stannade upp när hon såg de båda spelarna. Håret var bara en trasslig bunt och några få pinnar och löv stack ut lite vardera från det. Hennes blick såg förvånad, rädd och kanske .. lite galen ut.
Hon kastade sig skrikande emot dem. StinaM höjde överrumplat armen när hon hoppade på honom och stenen rullade iväg på marken. TildeW sprang skrämt iväg efter den.
Flickans kloliknande fingrar klöste sig mot StinaMs hals, rev den. De brottades en aning men flickan hade övertaget och snart låg StinaM på rygg igen. Flämtande.
Flickans långa fingrar fick tag om hans hals och klämde åt. Han kippade efter luften när istället han rev henne i ansiktet och över händerna. Svarta fläckar dansade för hans ögon när styrkan i armarna långsamt förvandlades till något utmattande. Det kändes luddigt i huvudet på honom. Han började ge upp.
Trycket blev smärtsammare och smärtsammare och .. han flämtade till när syret började strömma genom strupen igen. Känslan av silke bäddade sig ner i lungorna när han drog de ömmande andetagen. Flickans händer lämnade hans hals när hon föll åt sidan. TildeWs händer höll fortfarande krampaktigt om stenen som hade grävt in sig i bakhuvudet på hotet.
StinaM flyttade varsamt på hennes händer och drog ur stenen från flickans huvud.
"Tack", viskade han när TildeW stirrade uttryckslöst på den döda kroppen. "Tack"

Shaana gäspade lågt när han klättrade nerför pilträdet som hade varit hans säkra sovställe under natten. Sömnigt drog han händerna genom håret medan han kontrollerade omgivningen. De senaste dagarna hade varit lugna. Han kunde räkna upp sin 'att-göra-lista' i sömnen; Vakna, hitta något ätbart, hålla sig gömd, hålla sig gömd, vandra, hålla sig gömd, hitta lämplig sovplats, sova.
Han betraktade sin skugga medan han plockade upp grenen vid sina fötter.
"Hej", sade han roat.
Skuggan som hade tornat upp sig vid sidan om stannade, tvekade.
"Hej själv", svarade rösten. Shaana rynkade på pannan.
"Hur är det?"
"Bara bra, själv?"
"Lite uttråkad, faktiskt." Shaana iakttog skuggan på spelaren. Gestalten fortsatte att närma sig.
Han försökte vinna tid.
"Några intressanta händelser?"
Spelaren ignorerade honom. Shaana vände sig om och tittade in i ögonen på sin distriktskamrat.
"Atlanten", log han. "Så trevligt att se dig"
Atlanten tvekade igen. Shaana tittade ner på hans händer. Han brast ut i skratt.
"En stekpanna?"
Atlanten rodnade av ilska. "Knip igen."
"Du tänker väl inte döda mig med den? Åh, jag dödar inte distriktskamrater. Jag har lite heder."
Shaana lät grenen vila över axlarna när han gick förbi den förbryllade pojken. "Ses senare, va?"
"Nej!" Atlanten närmade sig honom, lite för snabbt. Shaana snurrade runt på stället och drämde till honom med grenen. Pojken blinkade till och föll ihop på marken. Avsvimmad.

Hermione. Granger betraktade spelarna från Distrikt Ett med bister min. "Knähundar", tänkte hon. Trots det jobbade de bra tillsammans, men ju fler spelare som strök med, desto spändare blev det mellan dem.
"Hörru!", ropade bullen289 åt henne. "Du och jag sticker ut till skogen"

Skilla Ravenclaw pulsade genom snön, drog den tunna jackan närmare sig utan någon som helst förbättring. Kylan piskade hennes hud lika hårt och skoningslöst som förut. Den såriga, röda huden sved när vinden träffade den som insekter på en ruta. Visste hon inte att det var snö hon gick i skulle hon ha trott att det var knivblad som skar sig genom skorna och in i fötterna på henne.
En plötsligt skakning i marken fick henne att tappa balansen och falla huvudstupa ner i snön. Med darrande armar försökte hon resa på sig men ett lågt, nästan mullrande ljud fick henne att hejda sig. Skakningen hade orsakat ett snöskred från sluttningen intill. Innan hon ens hunnit dra ett nytt andetag hade snön redan begravt henne.

Från sand till vatten. Crucio Expulso suckade belåtet när det svala vattnet svalkade hennes fötter. Jackan var knuten runt midjan, håret uppsatt i en hästsvans och svetten rann obehagligt nerför ryggen på henne.
Hon hade försökt dricka från vattnet men hela hennes kropp hade protesterat när tungspetsen fick smaka det salta vattnet. Och även om hon njöt en aning av stunden höll hon ett skarpt öga över djungelområdena. Hon var inte redo för att dö än. Inte idag.

bullen289 skrattade rått åt något Hermione. Granger nämnde när ljudet av en knäckt kvist tystade de båda. bullen289 krokade fingret åt henne när en skepnad plötsligt lämnade trädet några meter ifrån dem.
"Där" Hermione. Grangers röst var uppspelt när de började springa efter den okände spelaren. "Efter den! Ta den!"
"Min!", skämtade bullen289 kallt när de skrek gliringar och tjoade efter den flyende spelaren. Ett spjut lämnade hennes hand och de båda tappade fart när de såg hur spjutet skar genom luften. Det trängde in i kroppen på spelaren, som flämtade smärtsamt till. Skepnaden sprang några sista meter innan den föll ihop på marken och de båda karriäristerna satte fart efter kroppen.
bullen289 drog ur spjutet ur spelaren, som de nu såg var en tjej, och vände på henne. De tittade ner på kroppen med roade miner. Skalet av Jen93


Den natten syntes tre ansikten på himlen: Tarpeia, Skilla Ravenclaw och Jen93
---
Det blev inte världens bästa kapitel, jag skäms lite, för att vara ärlig. Hoppas ni ursäktar mig! Är lite trött efter en kort resa jag har gjort. Därför orkar jag inte rätta texten efter fel, så ni får ursäkta mig där också!
Och jag hoppas att jag inte har glömt att skriva om någon än. Hm.

DET VAR JU SUPER!!!^^^♥♥♥

YAY! Jag övdelevde! ♥

Bra! Jättebra! Superbra! Superduperbra!