Berättelsen om Fortunia

9. Den Samarbetsvilliga Murmaiden

Åter igen stod de utanför hajhuvudets port bakom några höga sjöväxter.
”Hur ska vi göra för att hjälpa dem”? Frågade Fellrendión. Murmaiderna stod placerade utanför porten och bevakade hela området. ”Vad föreslår du? Det går väl knappast att köpslå sig förbi”? Frågade Eudora. ”Menar du att vi måste döda dem”? Sa Fellrendión och darrade i rösten. ”Usch! Det vill jag inte”! Sa Fellrendión och blev illamående. ”De har våra vänner”, sa Eudora. Fellrendión andades in och ut två gånger. ”Okej”, sa han. ”Men hur ska du kunna försvara dig”? Frågade han och såg på Eudora som inte längre hade sin säck med blåspilar. ”Såhär”, sa hon lugnt och tog upp en stor sten från marken. Sedan kastade hon den rakt i huvudet på en murmaid så att den tuppade av. ”Din klant”! Sa Fellrendión.

Då upptäckte murmaiderna dem.
”Där är de där sabla inkräktarna”! Ropade de och gick till attack. De omringade snart dem. ”Det är ju ditt fel”! Viskade Fellrendión surt till Eudora. Eudora visade inget tecken på skam. ”Ett bra fel dessutom”, muttrade hon. Sedan hukade hon sig ner mot bottnen och kastade några snäckor och stenar så vilt hon kunde. Många av dem missade, men några andra lyckades få murmaiderna avsvimmade. Men vissa var inte så lätta att klå.

”Patetiskt! Ni tror att ni kan döda de som går under Zethras order, men då tror ni fel”, sa en av de återstående och gick närmare. ”DÖDA DEM”! Vrålade den. Sedan kunde Fellrendión känna ett hugg från ett spjut som åkte in i hans ben. Det var en enorm smärta. Han ryckte loss det. Sedan kastade han det med vrede mot en av murmaiderna och den dog. ”SLÄPP FRI ERA FÅNGAR”! Sa han. Murmaiderna skrattade hotfullt. ”Varför tror du att vi skulle göra det”? Frågade de och härmade hans röst fast med en överdriven inlevelse i rösten. ”Korkade pojk! Vi är inte rädda för döden, men du verkar vara”! Sa de. Sedan kastade sig den murmaiden över honom.

Dess vassa klor trängde in i ryggen och smärtan blev värre.
Han drog loss sitt svärd från fodralet och högg den till döds.
Ingen murmaid såg det minsta ledsen ut utan log fortfarande hånande. Sedan upprepade den vad den andra murmaiden sagt. ”Som sagt vi är inte rädda för döden”, sa den. ”Men det är väldigt korkat av er att välja döden istället för att släppa fri era fångar”, svarade Fellrendión och höll upp svärdet igen. ”Smaken av kött är det bästa vi vet, och att släppa fri en smakfull fånge vore en synd”! Sa de. ”Har ni någon aning om vad som händer just nu? Wellythernia, mörkrets furstinna håller på att förstöra och sprida kaos i Fortunias riken för att sedan förinta dem. Vi försöker ju att hjälpa er, är det verkligen så svårt att inte släppa fri dem”? Sa Fellrendión.

En treudd riktades plötsligt mot hans hals.
”TYST! NI PRATAR BARA STRUNT”! Sa murmaiden med treudden och tryckte den så långt in att den nästan skar i halsen. ”Nej Nemesis”, sa en annan och riktade bort treudden. ”Vi låter Zethra bestämma vad som ska ske med dem”, sa den.
Den som verkade heta Nemesis tvekade först.
”Nåja, men bind deras händer”! Sa Nemesis ohyfsat. De ryckte sedan loss en bit från sjögräset och knöt det runt Fellrendóns och Eudoras händer. ”När vi väl har chansen, och ifall de lever så flyr vi med dem”, viskade Eudora ur mungipan. Fellrendión nickade.

Sedan ställde sig Nemesis sig framför hajhuvudet och började tala till det.
”Släpp in oss, det är Nemesis som talar, vi har fångar med oss, fångarna har hört vår lockelsesång och lever fortfarande, borde vi ta in dem”? Frågade Nemesis. Då blinkade hajens ögon igen. ”För in dem”! Hördes hajhuvudets röst säga. Sedan öppnades den kopparfärgade porten.

Man kunde se ett helt samhälle innanför portarna. Det fanns hus gjorda av snäckor och stenar, tempel och torn, marknader och allt möjligt man aldrig hade kunnat föreställa sig att undervattens varelserna kunde ha.
”Välkommen till murmaidernas land”, sa Nemesis, även om hon knappast menade det på ett trevligt sätt. ”Tack… antar jag”, sa Eudora.
Sjögräset hade de visst gjort till ett slags rep som var knutet väldigt hårt och skavde i huden. ”Oj, din hand! Det var inte meningen att göra så mot dig”, sa den murmaiden som föreslagit att någon vid namn Zethra skulle avgöra deras öde när hon fick syn på Fellrendións sönderpressade hand. ”Det var det visst”, sa Nemesis irriterat. Fellrendión började förstå att den ena murmaiden började känna skuldkänslor. Det var väldigt ovanligt bland murmaidernas folk att känna skuldkänslor för människor. ”Nej, den där mojängen går inte att ta ner, det var en slags fälla för våra fiender sedan många år sedan. Jag kan läka ditt sår om du vill”, sa hon. ’
Denna murmaiden hade mörkblå ögon och hon hade gulfärgat hår, en mörkblå fiskstjärt och hon såg en smula mänskligare ut än de övriga.

”Gärna”, sa Fellrendión tacksamt. Murmaiden började knyta loss sjögräset ända tills hennes hand blev bortslagen. ”NEJ! Han kommer att rymma. Skäms på dig! Om din mor visste vad du gjorde med fångar så skulle du råka mycket illa ut Sunelia”, sa Nemesis. Den godhjärtade murmaiden gav henne en avfärdande blick. ”Ja, men då behöver hon ju aldrig få reda på det”! Sa hon.

Sedan fortsatte hon att knyta loss sjögräset.
För att inte svika hennes förtroende så stannade Fellrendión kvar då hon knutit loss.
”Sådär ja”, sa hon. Sedan gick hon fram till en slags sandlåda av marmor och tog en handfull sand. Efter det så strödde hon på det på såret. Sanden började plötsligt upplösas och handen började läka igen. Känseln började samtidigt komma långsamt tillbaka och var så småningom som ny igen. ”Tack”, sa Fellrendión. Sedan hjälpte hon honom att läka de andra såren också. Fellrendión passade sedan på att ta en ny amfibieplanta och gav den andra till Eudora. Sedan så fanns det bara en amfibieplanta kvar i hans fickor.

”Bind deras händer”, sa Nemesis när hon såg att den godhjärtade murmaiden inte bundit fast sjögräset igen. ”De verkar ju samarbetsvilliga nu så varför binda dem ifall det inte är nödvändigt”, svarade hon bara. Sedan knöt hon upp Eudoras bojor också. ”Du har ansvaret över henne, så lång tid ni är samarbetsvilliga får ni gå utan bojor och om ni stretar emot blir det konsekvenser”, svarade Nemesis då, och riktade treudden mot Fellrendión av ilska. ”Ta det lugnt, det kommer jag”, sa Fellrendión lugnt då han tog tag i treudden och riktade den mot ett annat håll varsamt. ”Jag håller ögonen på dig”, sa hon och kisade med ögonen så att det bara blev en springa mellan hennes ögonlock. ”Gör det”, svarade Fellrendión lugnt.

Efter det så tog de sig mot ett stort gammalt sjunket skepp som hade blivit pyntat med snäckor och stenar. Runt skeppet stod det pelare med facklor. Enligt murmaiderna så skulle detta skepp vara ett heligt tempel eller något. Utanför skeppets öppning (murmaiderna hade gjort ett hål mitt i väggen som de gjort till en dörr av stenar) stod det två vakter. De såg ut som murmaider bortsett från att de hade hajhuvuden istället. Antagligen var det en annan ras av murmaidernas art.

”Nemesis, vad är ditt ärende denna kväll”? Frågade en av hajmurmaiderna. Nemesis började titta på fångarna. ”Ser du dessa? Alven och älvan förföljde mig på väg in från porten, Sunelia tycker att vi borde fråga ers majestät om lov först så kan du meddela henne om att vi väntar på hennes godkännande”, sa hon.
En av dem gick in i skeppet för att tala med deras ledare.

Efter en mycket lång stund kom vakten ut igen.
”Nå, hur blir det”? Frågade den vänliga murmaiden. ”På drottning Zethras order ska dessa brottslingar avrättas”, sa hajmurmaiden. Sedan slickade den sig runt munnen. Den verkade få för sig att äta upp dem. ”Låt mig få henne på bättre tankar, de är faktiskt här för att rädda sina vänner som tänker stoppa mörkrets furstinna från sina planer”, sa den vänliga murmaiden.
Hajmurmaiderna fnös åt henne.
”Varför skulle vi låta dig tala till henne Sunelia”? Frågade de med en elak blick. ”För att jag råkar faktiskt vara hennes dotter”, svarade hon irriterat. De såg ut som att de inte hade hört. De bara riktade bort sina blickar och ställde sig tätare framför dörren. ”Zethras order ändrar man inte på”, sa de.

Sedan började de rikta sina spjut mot Eudora och Fellrendión. De andra murmaiderna med människoansikten höll fast dem. Även om denna Sunelia var hennes dotter så verkade de inte lyssna på henne. Nemesis riktade sedan sin treudd mot Fellrendións hals igen.
”LYSSNA PÅ MIG! Även om dessa fångar kommer från våra fienders art så måste vi göra ett undantag denna dagen. Om nu vår värld håller på att förintas och dessa verkar veta hur man stoppar detta, borde vi då inte stödja dem”, sa Sunelia och ställde sig i vägen för dem med utsträckta armar. ”Håll klaffen! Du kanske är en ’blivande drottning’ men du är det i alla fall inte det än, och du har heller ingen makt över oss”, sa hajmurmaiderna och knuffade undan henne. Sunelia riktade då sin egen treudd mot dem. ”Jag ger er en sista chans”, sa hon i en lugn men bestämd ton. ”Dessa varelser måste upp till ytan innan deras sista amfibieplanta slutat verka”. Hajmurmaiderna kunde inte övertalas. Inga murmaider fick lov att skada en kunglig familjemedlem. Det skulle betyda dödsstraff. Dock betydde inte det att de inte fick stoppa henne. Medan Sunelia uppehöll vakterna kunde de smita iväg till en fängelsebyggnad där de andra från gruppen kanske var. Beredda på att bli mat.

___________________________________________________

Det är inte ofta jag får kritik. Vilket var syftet med att lägga upp den här på mugglarportalen. Så jag påminner igen om att ge kritik (om det behövs).^^

Bra! Verkligen!

Det är svårt, för det finns inte alls något att ändra på!

Jag gillar Sunelia, hon verkar klok och snäll!♥ Oj oj oj… Prinssesa dessutom! Det verkar som de flesta i deras stad är tjejer, har jag märkt

Perfekt! Också på den internationella Hp dagen, tack!

Tack!!!

Varför verkar det som att de flesta är tjejer? Har jag sagt det? Är det bara för att bara drottningen, Sunelia och Nemesis är det? Äsch, whatever.

Tack för att du alltid kommer med så trevliga kommentarer!

Nja, men det står mycket "hon sa", så det verkar mest som tjejer

Tack själv för de awesomeiga kapitlerna

Oj! Jag verkar ha råkat skriva Dolores förut. Bara så du vet menade jag Nemesis (jag planerade att döpa henne till Dolores först men ändrade ).

Haha, ok!


---------------------------
HALLÅ?! VART ÄR ALLA KOMMENTARER?!

Vet inte, de kanske har tröttnat, men det gör inte så mycket . Tråden var skapad för att få folk att säga sina åsikter och ge kritik som kan få den att bli bättre. Man får tycka som man tycker. Man får även ge förslag!^^

Haha! Ja, jag ska tänka ut något

nrj jag har inte tröttnat men har varit på läger och inte hunnit läsa eller skriva ,men jag ska angager mig mer,jag ska läsa detta kapitel nu , jag måste säga att do andra kapitlena har varit jätte bra

Åh Tack!!!^^
Bara så du vet så arbetar jag på nästa kapitel.

Jag hoppas att jag kan lägga upp nästa kapitel innan fredagen då jag kommer att åka iväg på en övernattning (med scouterna) i stuga där jag kommer att vara hela helgen.
Förmodligen kommer jag att inspireras där av skogens miljöer och kanske också kunna skriva ett kapitel där. (Jag har ett skrivblock som jag tar med mig på platser där jag inte har tillgång att skriva på dator så det finns nästan alltid en möjlighet för mig att kunna skriva)