Ynken

Awesome!!!!!

KAPITEL 15: Genom dörren

För en tid sedan som hade känts som jätte länge hade Clementine stått vid dörren till Rowenas klassrum, och nu var hon på kurs dit igen. "Jag hoppas att inget farligt händer nu bara", tänkte Clementine när hon skulle ut ur sällskapsrummet. (Efter att hon varit i biblioteket så hade hon gått tillbaka till sällskapsrummet eftersom att det pågick en lektion där, och alla behov förutom toalett-besök fick utföras där eftersom att hela skolan hade blivit övertagen av hundratals dementorer nu och lärarna kunde inte göra någonting.)

"Mjau", jamade Morgana som följde efter henne just nu.
"Åh...William...snälla kan du passa Morgana? Jag måste iväg och göra en viktig sak och jag har verkligen inte tid med henne just nu"! Frågade Clementine sin äldre bror.
"Tyvärr, jag kan inte göra det för dig. Knizzlare som henne står bara fast vid sin ägare och hon skulle säkert riva sönder mina händer bara ifall jag rör henne med mitt lillfinger", sa William och stirrade nervöst. Morgana gav kalla blickar tillbaka.
"Nåväl, det verkar som om att jag får ta med dig"!
Morgana var väldigt dålig på att försöka göra sig ohörbar.
"Shhhh"!

Snart så ställde Clementine sig på trappan igen och började sväva uppåt.
"Aha! Tänk om att flickan på min talisman är MIG, men vem är då ormen"? Sa Clementine högt och pekade på kopparplattan så att Morgana kunde se.
"Vänta lite nu...något säger mig...att tänk om att jag nu sätter mig själv i fara nu"!
"JAG MÅSTE AV DEN HÄR TRAPPAN"! Tänkte Clementine och utan att tänka så sprang hon ner för trappan i en sådan hastighet att hon inte kunde tänka klart och halkade då med ena foten och ramlade då ner.


"AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA"!
Men istället för att hon skulle ramla ner och skada sig på en trappa så hörde hon ett "PANG" och en slags grön växt växte ut ur nyckelhålet på dörren däruppe och började växa sig så lång att den kunde knyta fast sig på hennes fot och dra upp henne.
"Det känns både positivt att jag nu kommer att överleva...men det känns ändå negativt att jag ändå kommer att utsättas för en fara om jag kommer igenom dörren", tänkte Clementine.
"Ormen betydde ondska enligt talisman boken"!

"Morgana, hjälp! Jag får panik"! Tänkte Clementine när hon stod framför dörren. Växten hade nu blivit en boja som gjorde att hon inte kunde fly från dörren. Det var nog lite värre.
En sak som hon inte hade lagt märke till var att dörrens skylt var inte "Endast för Mrs Ravenclaw" utan det stod "Ifall du inträder detta rum, kanske det orsakar din död" skrivet i tjocka rinnande bokstäver bläck.

Tråkigt nog så lade Clementine inte märke till skylten utan gick bara in.

JÄTTESUPERMRGAAWESOMEGÅRINTEATTBESKTIVAFÖRDENÄRSÅÅÅÅÅBRAAAAA!


LOVE THIS FANFICTION!

MEEERA!

Jättesuperduperspännande!!

Instämmer!
Om du vill läsa mera så har jag skrivit ett till kapitel i Efter kriget,Efter allt!!!

jag såg det! ska läsa nu!!

: ) :

Love this ff★

KAPITEL 16: Ormen

Det konstiga var att dörren ledde inte ens till samma plats som det gjorde förut utan nu var det en helt ny plats med mörkgröna väggar och ett brunt golv.
"Jag vet att du är ormen på talismanen, att jag är flickan och att tårarna betyder att jag kommer att vara med om en tragedi härinne. Jag har löst gåtan", berättade Clementine och i samma stund så svävade plötsligt en person i huva ner på golvet som lätt kunde tas fel för att vara en dementor.


"Då vet du väl säkert att du kommer att dö nu", sa samma röst som hade gett henne uppdraget. "Jag kan inte fatta att du var dum nog att göra det"!
"Vadå dö? Jag har gjort det du sa till mig att göra"!
"Nej, du visade för en jämnårig elev märkte jag, och det där äckliga djuret du bär i din famn", sa rösten irriterat.
"Nej, nu ljuger du allt! Kayla tjuvkikade på mig"!
"Jaja, men du berättade ju för ditt djur"!
"Seriöst!? Hur kan det vara så farligt, det spelar väl ingen roll"?
"DET SPELAR EN STOR ROLL FÖR DU BERÄTTADE JU, OCH DET ÄR DET ENDA SOM RÄKNAS"! Sa rösten.
"Whatever, nu bryr jag mig inte ens vem du är, förut tyckte jag att det lät spännande men inte nu längre. Nu går jag", sa Clementine. När hon vände sig mot dörren så hördes ett nytt "PANG" och dörren förvandlades till en hög buske och några grenar började binda fast sig runt Clementines lemmar så att hon inte kunde fly. "DU GÅR INGENSTANS"!


"Jag är Salazar Slytherin, så trög trodde jag inte att du var, alla vet att ormen är min symbol", sa mannen i huva och drog av sig sin huva. (Han hade långt vitt hår, två helsvarta ögon och långt vitt skägg.)
"Det är omöjligt! Du är död"! Sa Clementine.
"Nej, jag står här ser du väl", sa Salazar Slytherin till ingen hjälp alls.
"Hur"?
"Har du någon gång läst om Harry Potter? Har du läst när De Vises Sten förstördes? Eller...vilket folk trodde...sanningen var att när de förstörde stenen så var det några få bitar som klarade sig och på något sätt slutade upp genom att rinna nerför en flod ända tills de kom till min grav och på så sätt fick mig att vakna till liv igen", berättade han med ett hånflin.


"OMÖJLIGT! Det går inte att få tillbaka folk från de döda"!
"Även om det låter konstigt så är det sant! Ska vi verkligen stå här och tjafsa hela dan"? Sa Slytherin och stönade.
"Ja, gärna! Då får jag leva längre", sa Clementine.
"Såklart inte! Fattar du inte att det är en skam att ha en ynk på sin egen skola"?
"Förut hatade du ju mugglarfödda och förresten så är det inte din skola längre"!
"JAG HATAR JU FORTFARANDE SMUTSKALLAR OCH DET ÄR MIN SKOLA MEN BASILISKEN HAR JU MÖRDATS OCH DET ÄR JÄTTESVÅRT ATT HITTA NYA"! Sa Slytherin och hans ilska steg mer för varje mening hon sa.


"Men i alla fall, du ser ju att jag kan trolla nu", sa Clementine och gjorde en gnista med sitt spö.
"MEN DET ÄR JU BARA MED DEN DÄR FÖRBASKADE AMULETTEN", vrålade Salazar Slytherin så att rummet brakade och slet sönder bandet runt hennes hals så att safiren föll ner på golvet.

Nu kunde hon inte trolla längre.
"Morgana! Vad ska jag göra"? Sa Clementine skräckslaget när hon försökte lossa bojorna.
"MJAUU"! Jamade Morgana ilsket och spände klorna i Salazar Slytherins fötter.
"AJ! Stick ditt kräk"!
Men då blev Morgana bara argare och började klättra uppför hans rygg med spända klor.

"AAAAJ"! Sa Salazar och viftade med armen bakom ryggen för att slå bort Morgana. På samma stund fick Clementine chansen att kunna dra sönder knoparna på växten som höll henne fast.
"Nä nä! Du går ingenstans"! Sa Slytherin och gick haltande framåt.
Då fräste Morgana och klöste hårdare.

"Bra Morgana", sa Clementine i mellan åt för att uppmuntra henne till att fortsätta. Sedan så kom hon loss.
"Varför hatar du ynkar? Jag känner inte ens dig"! Frågade Clementine en gång till.

"Ni som inte kan trolla borde inte vara här, det var just därför jag dödade Rowena"!
"Helga Hufflepuff förgiftade Rowenas sinne så att hon skulle släppa in mugglarfödda på skolan och hon hade många vänner som var ynkar och därför var jag tvungen att låsa in henne i sitt eget klassrum hon höll på att bygga för att hon inte skulle orsaka mer skada, sorgligt nog så tog min vän Godric Gryffindor hennes parti istället för mitt och då blev jag spetsad av hans svärd och så dog jag", berättade Slytherin.

"Rätt åt dig"! Sa Clementine kallt och okänsligt.
"NU HAR DU GÅTT FÖR LÅNGT"! Röt Slytherin och kastade Morgana hårt ner i marken. "ÅH MORGANA"! Sa Clementine när hon såg att Morgana hade skadat sin tass.

"JAG SKA FÖRGÖRA DIG"! Sa Slytherin, ilsket nog så knäckte han nästan sin egen trollstav och haltade raskt och var nu precis på väg att göra slut på henne.
"HJÄLP"! Skrek Clementine och började just tänka att det fanns ingen utväg.
Rummet verkade samtidigt bli mindre och mindre för varje steg han tog och det fanns inte heller så mycket utrymme för den delen. Men just i den stund när man trodde att allt var över för dem båda vännerna så kom ett ljussken.

Vad ljusskenet gjorde...får ni veta imorgon^^ !

JÄTTE BRA!!!!!!
HEJA MORGANA!
Var Rowena Ravenclaw en ynk och HELGA HUFFLEPUFF FÖRGIFTADE INTE NÅN! SÅ DUM ÄR HON INTE!


BU FÖR SALAZAR SLYTHERIN!!!!!


LOVE THIS FF!