My new (renoverade) mugglisgame!!!

Jag tror att det är fullt nu.

Det var det visst...

Så det börjar?

Pratade med Chokladgrodekort.

de va jättebra skrivet!!

Jättebra!

superbra slåtter!! (Igen ) Kul att det var två stycken distrikt samtidigt men jag vet ju att det var för att 4:an var full så fort

TACK!! ♥

Aww, tack!

Jag skrev fel. Det var sjuan som jag redan har skrivit fyran skrev jag igår. Tack för era fina kommentarer!

Nu har jag en halvtimma då jag ska försöka skriva en eller två slåttrar till!

EDIT: Hann skriva två slåttrar. Plus sjuan. Varsågoda!

Distrikt 5:
amanda1104 lyckades som alltid att trampa på den knarriga punkten på trappsteget i sin morbrors hus på morgonen. Det fick henne att bli lite smårädd. Hon skulle ju dra till sig alla karriärister på arenan om hon blev dragen! För amanda1104 spelade det inte så stor roll om hon skulle bli vald i och med att hon bodde hos sin grymt elaka morbror. Och med den dos mat som hon fick hos honom skulle hon snart svälta ihjäl ändå… Men hon var inte säker på att hon skulle klara av att döda. Men hon kunde ju alltid slå sig ihop med någon annan som var bättre på det än vad hon var. Hon skulle ju kunna springa iväg från dem som försökte döda henne.
cikki skulle verkligen inte klara av detta. Hon var svag, kunde inte hantera nästan något vapen. Förutom lite, lite dolk i nödfall. När hon stod vid slåttern omringad av fredsväktare, och massa kameror. Man kände sig så otrygg på något vis… Hon funderade på att smita på toa, och aldrig komma ut. Men tänk vilken respekt hon skulle få om hon skulle vinna. cikki kom ihåg att hennes mamma hade dött på femteplats. Det är ändå bra för att komma från distrikt fem.
När Chokladkort hade dragit cikkis namn några minuter senare, så tänkte hon att hon skulle vinna spelen för sin mammas skull.
amanda1104 hade inte ens gråtit när hennes namn drogs av Chokladkort. Hennes morbror hade inte ens kommit ner till slåttern för att titta, och hon hann aldrig säga adjö innan hon och den andra deltagaren satt i bilen på väg till huvudstaden. Det var så mycket han brydde sig.

Distrikt 6:
A.k hade alltid varit lite kär i sin bästa vän. Hennes båge. Hennes fina, fina båge. Hon visste att hon kanske aldrig skulle få se den igen. Men hon hade ju aldrig behövt delta förut. Hon skulle bara veta…
Men det var ju som ni kanske förstår inte pilbågen som tog henne hårdast (men hon älskade den verkligen). Men hon skulle aldrig kunna skiljas från sin mamma. Aldrig. Och hon var ju inte så värst snabb… Men vem vet, hon kanske skulle kunna ansluta sig till karriäristerna? Det är inte så många som lyckas med det. Då skulle hon göra det.
Miss Raven hade redan haft ett raseriutbrott slåtterdagens morgon. Hon brydde sig inte om mugglisgames.
- Vi ska ju alla dö ändå, tänkte hon. Då kan man välan lika gärna göra det med värdighet i ett spel. Eller? Miss Raven skulle verkligen kunna vinna detta. Hon tänkte utnyttja sitt heta humör och döda alla innan dem hunnit blinka. Eller tar hon det lite för hårt? Förmodligen. Hon ville inte bli bundsförvant med någon, utan klara, och vinna, och segra i spelen på egen hand. En ensamvarg.
Just den här ensamvargen blev dragen av Chokladkort, och höll på att tänka ut en strategi, samtidigt som A.k drogs och hann knappt ens säga adjö till sin mamma ordentligt innan massa kameror och en stor bil som skulle ta med henne, och den andra lite surmulna deltagaren, fångade hennes uppmärksamhet.

Distrikt 7:
PotterHunger ville, och ville inte delta. Det var så hon kände när hon stod vid slåttern. Hon ville visa alla vd hon kunde, och så bra som hon är på att kamouflera sig, skulle hon nog kunna hålla sig gömd under hela spelen. Fast då måste hon ju hitta mat också, förstås.
Chokladkort stod redan uppe på podiet, och rabblade panems historia. PotterHunger var ganska nervös när hon hade kommit till ”Glatt mugglisgame, och må oddsen alltid vara er gynnsamma.” Någonstans i den där skålen ligger det lappar med mitt namn på. Tänkte PotterHunger. Och det var just en sådan lapp som Chokladort fick upp.
Anch0r ville verkligen inte bli vald. Hon ville verkligen inte! Hon var för svag. I hennes egna ögon. Hennes mamma hade alltid trott på henne. Anch0r vände sig om. Hennes mamma tittade på henne, där långt bak bland alla folken. Hon strök bort en tår. Skulle hon bli vald skulle hon nog aldrig mer få se henne. Chokladkort hade redan ropat upp den första deltagaren. Hon hade redan handen i skålen för att dra upp en till som skulle kämpa. Hon var ju så dålig på att vara elak mot andra, hon skulle nog inte kunna döda, Hon var duktig på knivar, men vad tjänar det till om man inte kan använda det till mord då?
”Den andra deltagaren är Anch0r!” Hennes hjärta stannade. En chans på tjugofyra.

Förlåt att jag skrev till lite grejer på vissa av er, men det behövdes till texten

EDIT IGEN: Jag hann till och med skriva en till! Jag använder min sovmorgon till det här... -.- Är lite trött nu, ehe..

Distrikt 8:
Yoshifriend ♥ var en riktig klätterapa. Det hade han alltid varit. Han hade också alltid varit väldigt dålig på vapen som man kastar på håll. Han skulle aldrig gå nära en pilbåge, om det inte var typ… Inne på arenan och han fick tag på en ryggsäck med bara massa pilar i. Men – vad löjligt – han skulle ju aldrig ens behöva gå in på arenan. Om han inte hade extrem otur… Om han skulle ha extrem otur skulle det vara svärdet som gällde. Och att lägga snaror. Haha, han kan se två karriärister framför sig som sprattlar vilt för livet för att komma ur Yoshifriend ♥s elaka grepp!
Vad är egentligen grejen med pilbåge? Funderade Cedric Digory. Varför vill alla ha en sån? Han avskydde pilbåge. Mest för att han var så kass på att skjuta pilar. Men det skulle han aldrig kunna erkänna. För honom var det svärdet som gällde. Eller yxan. Möjligtvis spjut… Cedric Digory var väldigt stark för att vara tretton år. Han klappade sig på magen, innanför sin uppknäppta skjorta. Han skulle kunna överraska i spelen. Han såg Chokladkorts hand som for ner i skålen, och sedan fick han, Cedric Digory, kliva upp på podiet. Skulle han vara ärlig såg han faktiskt lite fram emot spelen.
Yoshifriend ♥ blev inte riktigt lika glad åt att bli vald. Men han var glad att det var en annan kille med ifrån hans distrikt. Den andra killen med uppknäppt skjorta (Cedric Digory eller nåt liknande trodde Yoshifriend ♥) såg ut att vara yngre, men han kunde nog överraska.

Superbra! !!

Åhhh tack! Du gav mig sån energi att jag hann skriva en till! Men nu ska jag äta, och dra till skolan!!

Distrikt 8:
LouLol hade en lite annorlunda styrka. Hon visste hur man höll värmen. Hon hade sett ett tidigare mugglisgame där finalen utspelade sig mellan en karriärist, och en jätterädd tolvåring från distrikt elva. Tolvåringen satt bara på samma ställe under en gran (och det var på tiden innan spelledarna skickade ut massa mutanter för att få alla spelare att flytta på sig) så det slutade med att den lilla flickan frös ihjäl, så karriäristen vann utan att egentligen ha dödat henne. Usch! Så skulle spelen inte sluta för LouLol. Hon hade redan blivit dragen, och stod bakom podiet och funderade. Det skulle bli svårt för henne att göra detta på annat än hennes eget vis, för hon hade så extremt svårt att lita på folk. Hon var ju inte så gammal heller. Tolv år. Då skulle det nog egentligen vara bäst för henne att samarbeta med någon. Men hon skulle nog inte kunna samarbeta med till exempel flickan som stod en bit bort från LouLol.
Tyra, så hette hon. Och hon ville egentligen inte delta. Hon gruvade sig så inför nätterna på arenan. Hon var ju så himla mörkrädd. Men hon var också snabb och smart. Hon var ju ganska lång, och skulle nog kunna synas lite för bra, men trots hennes storlek var hon så vig att hon skulle kunna pressa sig igenom trånga utrymmen som typ en trettonåring också skulle kunna. Tyra hade en god chans i spelen, men hon ville fortfarande inte riktigt delta.

Förlåt Tyra, att jag skrev om LouLol så mycket längre, men det var den här historien jag skrev ihop om flickan under granen som tog mycket plats... Är det okej??