You'll never treat yourself right, darlin' (SV)

Molly Evans, åh vad gullig du är! Är väldigt oaktiv på den här sidan nu för tiden haha, och denna berättelse har legat på is ett bra tag. Men ditt beröm värmer verkligen. Tack så mycket, jag blev jätte glad av din kommentar nu när jag kikade in här (efter typ 100år haha)

Awwww hade glömt denna men minns nu
Har verkligen älskat denna...♥

Alltså wow, den här fanficen är asbra, har sträckläst den hela dan!

Men blev lite ledsen nu när jag kollade på datumen när du la ut det senaste kapitlet, och insåg att det inte kommit ett nytt på ett år. Men hoppas verkligen du får inspiration/ork/lust/tid till att avsluta den här, för det skulle vara fantastiskt

Men även om du kanske inte är inne på mugglis så ofta nu för tiden tänkte jag ändå att du kanske blir glad om jag lämnar mina tankar kring din ff, so here goes

För det första - jätteroligt att läsa en ff som inte utspelar sig på Hogwarts. Hela idén kring själva berättelsen är ny för mig, och inget jag har läst inom ff-världen förut!
För det andra - du skriver verkligen helt fantastiskt. Man lever sig verkligen in i karaktärerna och händelserna.
För det tredje - jag gillar gillar gillar din verion av Lily och Scorpius, och deras förhållande till varandra och vad det kan utvecklas till

Så sammanfattningsvis - den här ff:en är awesome, och unik, och superbra. Jag hoppas verkligen du avslutar den nån gång, för jag vill verkligen veta hur det slutar! Kram

(Sorry till er alla andra som bevakar och hoppades på ett nytt kapitel och så fick ni bara mitt svammel!)

Hej! Har jag några läsare kvar här?

I brist på plugg (eller brist på intresse av att plugga), har jag skrivit lite mer på denna ff efter typ ett år haha. Den är fortfarande inte färdigskriven, men har ett par nya delar i lager. Varit extremt oaktiv på denna sida då jag helt enkelt haft ett väldigt dramatiskt och inte alltid enkelt år, och inte haft orken eller energin att skriva på fritiden. Läser på högskolan med tanken att bli journalist eller författare, så lagt all min skrivarglöd på skolan och även extrajobb jag har som skribent (det är ett mindre fancy jobb än det låter som, men dock ett jobb).

Men som sagt, har lite nytt på lager efter ett långtråkigt jullov. Såå... Någon gammal läsare som vill ha en till del trots det otroligt långa väntetiden? Eller någon ny som är intresserad?

Jag vill ha ett nytt kapitel! Även om jag nog måste gå tillbaka och fräscha upp minnet på vad som hänt Men det gör inget, för om jag kommer ihåg rätt så är den här ff:en asbra!

Jomen skulle gärna läsa mer

Läser Järna meeeeeeera

19. Middagen hos Slytherin

Med min arm runt Scorpius arm gick vi tillsammans upp för den långa grusstigen, samtidigt som vinden tog tag om våra klädnader så de flög omkring runtom oss. Framför oss stod ett stort hus, eller slott rättare sagt, uppradat som skrek ut rikedom och makt. Det var ett högt hus i grått sten, med flera torn och blommor som hängde runt om fönstren på något onaturligt sätt, som säkert berodde på magi. Inuti min mage spred sig en orolig känsla, tillsammans med tröttheten och sorgen över mitt och Scorpius tidigare bråk.
”Lily…”, sa Scorpius lågt till mig när vi kommit fram till dörren, men hann inte längre då dörren plötsligt rycktes upp och en liten, ful husalf, stod på insidan.
”Sir Slendrick Slytherin sa att Ronja skulle släppa in er, så var vänlig och stig på in till Sir Slendrick Slytherins och hans familjs vackra slott”, pep alfen, varpå både jag och Scorpius klev in.

Insidan av huset var ännu mer storslagen än utsidan. Medan alfen Ronja ledde oss till hennes mästare betraktade jag de stora öppna rummen. På golvet låg röda mattor, väggarna var i brunt trä och flera gulddekorationer hängdes längst med dom.
”Ronja har eskorterat in dina gäster, Sir Slendrick”, sa alfen och stannade i ett ännu större och mer öppet rum. Inuti rummet stod ett stort bord, dukat med porslin och med levande ljus. Runtom bordet satt Lana, tillsammans med en äldre man och kvinna som båda var smala, gråhåriga och med sina hakor höjda.
”Tack Ronja. Slå er ner, kära gäster”, sa mannen vid bordet, som måste vara Lanas far, Sir Slendrick Slytherin. Mina hår reste sig på mina armar och jag sneglade osäkert på Scorpius, som släppt min arm och gått fram till bordet.
”Tack för er inbjudan. Min fru tackar med”, sa han till familjen Slytherin och satte sig ned på en ledig stol. Jag gick sakta efter och satte mig ned bredvid honom, med en orolig känsla i magen.
”Inga vidare presentationer tror jag krävs. Ni träffade min dotter Lana förra dagen, inte sant Mrs Malfoy?” frågade Sir Slendrick med blicken vänd mot mig. Jag sneglade på Lana som mötte min blick, samtidigt som en ilning for genom hela mig då jag mindes hennes skrik från mina drömmer.
”Ja, det…”
”Och ni, Mr Malfoy”, avbröt han mig och vände sin blick mot Scorpius, ”ni måste ha rest en lång väg för att ta er hit. Min syster Lucinda är gift med Alexander Malfoy, är det någon nära släkting till er möjligtvis?”
”Vi delar samma farfar, Sir”, svarade Scorpius. Sir Slendrick nickade.
”Bor det några andra trollkarlsfamiljer i byn?” frågade jag rätt ut, utan att tänka mig för särskilt, och kände hur alla blickar vändes mot mig. Scorpius blick var spänd och en aning hård, medan blickarna från familjen Slytherin var förvånade och även… förnärmade?
”Er fru är frispråkig”, påpekade Sir Slendrick efter en lång tystnad. Scorpius gav mig inte ens ett ögonkast.
”Alltför frispråkig för sitt eget bästa ibland, sir.”
”Ni behöver inte kalla mig för Sir, Slendrick räcker för ett sådant här tillfälle. Likadant när du tilltalar min fru kan ni kalla henne vid sitt förnamn, Nadette. Och så min dotter, Lana.”
”Om ni så önskar Slendrick. Ni kan kalla mig Scorpius och min fru Lily”, sa Scorpius och Malfoy log. Plötsligt, som från tomma intet, uppenbarades en skål med soppa framför oss.
”Så, nu var första måltiden framme och ni har tillåtelse att börja äta”, sa Sir Slendrick och jag tog upp en sked och började röra om i soppan. Den var orange och slät.
”Och för att svara på din tidigare fråga, Lily. Den enda trollkarlsfamiljen utöver vår är familjen Gryffindor, men den typen utav trollkarlar talar vi inte om och vi talar definitivt inte med dom. De enda trollkarlar vi umgås med är från andra trakter.”
Ofrivilligt drogs min blick till Lana, som hade sitt huvud nedböjt och rörde om med sin sked i skålen framför henne. Var James, mannen hon älskade, en Gryffindor?

Efter måltiden som bestått utav tre olika rätter, ett samtal mellan enbart männen och ett fåtal knuffar mot mitt smalben från Scorpius sida då jag använt fel bestick, blev vi eskorterade ut. Det var Nadette Slytherin som eskorterat oss.
”Tack för att ni låtit oss tagit emot er. En inbjudan till vår årliga blodsbal kommer bli skickad till er inom kort”, sa hon med en ljus stämma. Till min förvåning insåg jag att det var första gången jag hört henne tala sedan vi anlänt för två timmar sedan. Jag tog tag i min klänning och neg framför henne, då jag antog att det var det som förväntades av mig. Nadette nickade till svar.
”Tack för att ni tagit emot oss”, svarade jag henne, varpå jag tog tag om Scorpius arm och vi gick bort till vagnen vid vägen där samma kusk som skjutsat hit oss stod. Whickley. Väl inne i vagnen lade Scorpius sin hand på mitt lår. En ofrivillig ilning for genom mig och det hettade till där han lagt handen. Frustrerat skakade jag bort den känslan och gav honom en förvånande blick. Scorpius ljusblå ögon såg in i mina, varpå han tog bort sin hand. Varför hade han lagt handen där till att börja med?
”Ikväll, i vårt rum”, var allt han sa till mig medan ett flertal olika frågor snurrade omkring i mitt huvud.

Twisted, finner bara ett ord- Jag älskar dig ♥

Det där gick ju bättre än förväntat! Och kunde väl nästan gissa att det var en Gryffindor som var rivalen

Jättebra kapitel! Vill ha nästa nu! För måste få veta vad Scorpius vill med henne, "ikväll, i vårt rum". Spänningen är olidlig!