Om Malfoy fick en dotter!

Hihi vi får snart veta vad som händer tack för att du fortfarande läser



hehe tack så mycket Ska testa nu direkt

Faktiskt så håller jag på att skriva på nästa just NU!! Det e mycket lättare att skriva nu eftersom jag redan vet vad jag ska skriva hihi

Haha, bra :3 ♥^^


JAAAAAAA!♥

vet att detta inte hör till min ff men ech... när man har gjort klart glitter grejen, vilken länk är det man väljer för att kunna lägga upp den här??

Och snart är nästa kapitel klart!!

faktiskt NU!!!

Del 19 Tänk om hon ser sig själv?

”Snyggt slag” sa Harry och smålog. Det gjorde även jag där jag stod ungefär 3 meter ifrån dem. Det kändes rätt bra att se någon slå lite vätt i min bror.
”Tack, Malfoy kommer skynda dig” sa Hermione snabbt och jag hann knappt reagera innan min bror kom fram runt hörnet och tittade ner på mig.
”Och vad gör du här?” sa han uppkäftigt och tog snabbt ner handen från sin onda näsa.
Jag visste inte vad jag skulle säga eftersom det jag precis sätt hade skakat om mitt huvud ganska så rejält.
Efter en stund gav min bror upp och gick förbi mig, det gjorde även Crabbe och när Goyle gick förbi så knuffade han till mig med armbågen så att jag tappade lådan med pappren som jag skulle ge till Hagrid.
Jag satte mig ner på huk och började plocka upp allt och när jag tittade lite noggrannare på pappren så märkte jag att de var helt tomma. Inte en endaste droppe bläck syntes till på dem!
Vad ska Hagrid med en massa tomma papper till? tänkte jag och ställde mig tillslut upp och kollade fram runt hörnet.
Harry och Hermione hade sprungit nerför backen. Jag tog snabbt lådan och sprang efter. Då såg jag Harry, Ron och Hermione gå in i Hagrids stuga och lite längre bort vid några pumpor satt Harry och Hermione som antagligen var från framtiden.
Då hörde jag plötsligt röster bakom mig. Det var Dumbledore, en lieman och trolldomsministern Cornelius Fudge som jag träffat många gånger när jag var liten eftersom min pappa jobbade för honom.
Jag tänkte snabbt och sprang och gömde mig bakom en av de stora stenarna. Ministern och de andra gick förbi mig och jag tittade fram mot Hermione och Harry som just då höll på att kasta grejer mot Hagrids fönster.
Då la jag plötsligt märke till Vingfåle som stod fast kedjad bland pumporna. Då gick det upp för mig att det var därför Hermione och Harry var där! För att rädda Vingfåle!

När tillslut Dumbledore och ministern klev in i huset så kunde jag se Harry, Ron och Hermione komma ut springande genom bakdörren mot pumporna. Hermione och Harry som gömde sig bakom pumporna sprang in och gömde sig bakom några träd i skogen. Då upptäckte jag att den riktiga Hermione vände sig om mot skogen.
Tänk om hon ser sig själv?!” tänkte jag och visslade därför snabbt för att fånga Hermiones uppmärksamhet. Hermione vände sig om igen och sprang upp för backen mot mitt håll tillsammans med Ron och Harry.
Jag ville helst inte bli inblandad i någonting så ännu en gång så gömde jag mig.
”Jag önskar att det fanns något vi kunde göra” sa Hermione när de sprang upp.
”Det löser sig nog...” sa Ron men han verkade inte så övertygad själv.
SMASH!! Jag hoppade till bakom stenen och tittade fram och såg hur liemannen hade sänkt sin lie.
-Lyckades de inte?!” tänkte jag oroligt.
Men innan jag hann titta nogare så tjöt Ron till.
”Han bet mig! Scabbers kom tillbaka” Ron började springa efter sin råtta bort från platsen där jag stod och Hermione och Harry sprang efter. Jag tittade snabbt ner mot Hagrids hus men såg inget spår av Vingfåle, bara en itu huggen pumpa.

Då hörde jag plötsligt ett högt morrande från sidan om mig. Jag vände huvudet och såg förskräckt en stor svart hund som kom närmare och närmare mig.

Hoppas ni gillade detta med och jag vet att det mesta var bara vad som hände i filmen ur Inez synvinkel men nästa blir nog bättre Kram till er alla ♥

Tror det är Direct link… 

YAAAAAY♥♥♥♥

Jag har suttit och läst detta hela dagen och det är sååååååååååååååååååå bra!!!!! Jag har endast läst detta idag!

så söt du är!! ♥ tack sååå mycket! Och jag bara älskar eran klubb ni gjort Molly Evans och Plorran!

SÅÅÅ BRA ♥♥♥♥♥ Fast kapitlet kändes lite annorlunda, ganska snabbt och så, så jag fick inte för mig vad som hände riktigt… >.<

BRA! :3 I just:
när jag tänkte att Hermione skulle se sig själv♥♥♥♥

Finns inga ord! ♥ I it!!!!♥♥♥♥

hehe jag vet detta blev väldigt kort! och ganska tråkigt eftersom Inez inte gjorde så mycket utan bara tittade på vad som hände Men i nästa så ska det nog hända grejer ♥
haha världens roligaste katt!! Skulle kunna titta på den HELA dan!! ♥

Tack för ännu en underbar kommentar! ♥

Kapitlet var awesome! Du skrev awesome. Jag gillar faktiskt även när det är likadant som på filmen men ur Inez perspektiv.

Jag måste få veta vem hunden är, tillhör den ministern kanske? Hmm, jag undrar allt

Superb Inez, alltid lika bra!

hehe vad roligt att du gillar det ändå Godrica ♥
Tänk efter var i berättelsen vi är! Vilken hund kan det då vara? ♥ hihi

mina kära vänner och läsare! Här kommer nästa kapitel ♥ (måste erkänna att jag är ganska nöjd med att jag lyckats skriva ett kapitel varje dag i några dagar nu )
Hoppas ni inte börjar tröttna på dem bara!! ♥

Del 20 Lupin...en varulv?

Jag började backa undan från hunden, sakta och försiktigt. Men då tog hunden ett snabbt språng mot mig och jag snubblade ner mot marken. Jag blundade och höll mina armar över mitt huvud, bered att få en hund på mig. Men då tittade jag upp och såg att hunden hoppade över mig och sprang mot Ron, Harry och Hermione. Jag sprang efter och såg att hunden sprang och bet Ron i foten, sedan började den släpa med sig Ron in i det piskande pilträdet.
Jag hade ingen aning om att man kunde gå in i det. Sedan tänkte jag vad jag skulle göra!
Jag måste hjälpa Ron! tänkte jag, men jag ville fortfarande inte dra till mig någon uppmärksamhet. Då kom jag tillslut på vad jag skulle göra och började springa tillbaka mot slottet.

Jag sprang förbi lådan med de gamla pappren som jag slängde på marken när hunden kom emot mig. Jag sprang från korridor till korridor tills jag tillslut var framme, på professor Lupins kontor! Jag sträckte precis upp armen för att knacka på den stängda dörren när den helt plötsligt öppnades och jag stod ansikte mot ansikte med professor Lupin.
”Inez? Vad kan jag stå till tjänst med?” sa Lupin förvånat när han såg mig.
”Jo, ehm, professorn det är så att.... jag behöver din hjälp! Eller Harry, Ron och Hermione behöver din hjälp! Det var en stor svart hund borta vid det piskande pilträdet som släpade med sig Ron in i det och...”
”Jag förstår!” sa Lupin snabbt och låste sin dörr. ”Du gjorde helt rätt i att komma till mig! Och säg inte något av det du just sagt till någon! Har du förstått Inez?!”
Lupin lät väldigt bestämd och allvarlig när han tittade ner på mig och väntade på ett svar.
”Men varför ska jag inte...”
”Bara gör det inte!” sa Lupin och började skynda bort i korridoren.
”Bara om du berättar hur man skyddar sig mot dementorerna!” ropade jag till honom i korridoren.
”Men Inez, vi har ju pratat om det här...” började Lupin som vänt sig om i korridoren.
”Berätta!” sa jag bestämt.
”Du säger besvärjelsen Expecto Patronum och tänker på ditt lyckligaste minne!” sa Lupin och sprang bort i korridoren och nästa sekund syntes han inte mer.
”..expecto patronum” mumlade jag när en person plötsligt smög sig fram bakom mig.
”Goddag miss Malfoy” Jag vände mig snabbt om och upptäckte professor Snapes långa ansikte ungefär 2 decimeter ifrån mig. ”Varför strosar du omkring i den här sidan av slottet denna eftermiddag?”
”J...Ja..Jag...” försökte jag få fram men professor Snape avbröt mig.
”Det är något du kanske behöver veta om din käre vän professor Lupin” sa Snape och höjde på ena ögonbrynet med en väldigt finurlig blick.
Jag tittade konstigt på honom och försökte förstå vad det var han ville egentligen.
”Han är en varulv! Och om jag inte minns fel så är det fullmåne ikväll, bäst att stanna inomhus” sa Snape och log samtidigt som han gick förbi mig och gick bort i korridoren i samma riktning som professor Lupin precis hade gått.
Lupin...en varulv...Snape har nog jobbat här lite för länge så att han börjar tro att vissa lärare är varulvar, tänkte jag och fnös.